Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Förhandlingen i Mark- och miljödomstolen avser Preems ansökan om utbyggnad och en ökning av sin produktion i Lysekil. Som resultat skulle koldioxidutsläppen öka med 60 procent, från dagens 1,7 miljoner ton till 2,7 miljoner ton, skriver debattörerna. Bild: Lasse Edwartz
Förhandlingen i Mark- och miljödomstolen avser Preems ansökan om utbyggnad och en ökning av sin produktion i Lysekil. Som resultat skulle koldioxidutsläppen öka med 60 procent, från dagens 1,7 miljoner ton till 2,7 miljoner ton, skriver debattörerna. Bild: Lasse Edwartz

Om Preemraff får bygga ut kan vi glömma att nå Parisavtalets klimatmål

På tisdag inleds förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen om den mest avgörande klimatfrågan i Sverige just nu. Tillåts Preemraff att bygga ut sin produktion i Lysekil kommer vi aldrig att klara klimatmålen i Parisavtalet, skriver bland andra Jessica Lovell, civilingenjör och aktiv i Nätverket Stoppa Preemraff.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I sitt Vinterprat konstaterade miljövetaren Johan Rockström att det vi gör nu, närmaste ett till två åren, kommer att påverka livsförhållandena för alla framtida generationer. Han menade att 2020 är ett sanningens år för klimatet. Utsläppskurvorna måste vända nedåt.

Han liknade detta jätteprojekt, summan av de klimatåtgärder som behöver ske, vid månprojektet Apollo 11. Liknelsen syftar på att vanliga rutiner inte kan gälla, att alla krafter måste riktas mot samma mål. Andra forskare har lyft fram det undantagstillstånd som rådde under andra världskriget, vilket möjliggjorde en nivå av rationell planering som inte hade varit tänkbar under normala omständigheter. En förhandling med Mark- och miljödomstolen har få likheter med månlandningar eller dagen D. Men vi menar att den förhandling som inleds den 10 mars i det gula societetshuset i Lysekil måste räknas som Sveriges just nu mest avgörande klimatfråga.

Förhandlingen avser Preems ansökan om utbyggnad och en ökning av sin produktion i Lysekil. Som resultat skulle koldioxidutsläppen öka med 60 procent, från dagens 1,7 miljoner ton till 2,7 miljoner ton. Bakgrunden är nya krav på fartygsbränsle som gör att bolaget inte längre kan avsätta den smutsigaste tjockoljan. Denna ökning skulle göra Preemraff till vårt lands enskilt största utsläppskälla och i praktiken göra det omöjligt att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt Parisavtalet.

Naturligtvis hävdar Preem något annat, nämligen att raffinaderiet med tiden kommer att gå över på förnybar råvara och till och med bli klimatneutralt. Tyvärr finns inga bindande skrivelser kring detta. Preem garderar sig tvärtom genom att fastslå att detta bara kommer att infrias under förutsättning "att miljötillstånd erhålls och ekonomiska förutsättningar finns”. Om vi ändå väljer att tro på Preems avsikter, kvarstår tekniska begränsningar och glädjekalkyler som gör dem direkt verklighetsfrämmande.

Två exempel: För det första lockar Preem med att CCS (lagring av koldioxid) ska minska utsläppen. Men även om själva tekniken skulle fungera, så skulle den bara kunna ta omkring en procent av de totala utsläpp som produkterna genererar; det som tillverkas är ju bensin och diesel och det går inte att montera CCS-lagring på varje fordon. För det andra lovar Preem att helt gå över till skogsråvara. Den som kan räkna inser dock att de volymer som skulle krävas vida överskrider det svensk skog kan producera. Därtill ger biobränsle lika stora koldioxidutsläpp som fossilt. Preems klimatlöften är inte trovärdiga helt enkelt.

Parallellt med ansökningen har Preem satsat mycket pengar på att bygga upp en grön image. En glad Gunde Svan vandrar i skogen med budskapet att det är skog man tankar hos Preem. Det är en sanning med modifikation; endast några enstaka procent av bränslet på Preems mackar kommer från biobränsle. Resterande andel på långt över nittio procent kommer från råolja, delvis rysk sådan.

Legitimiteten för klimatarbetet skadas

En dom till Preems fördel skulle, utöver utsläppsökningen, också ha allvarliga sekundära effekter. I dag består myndigheternas klimatarbete delvis av att uppmana vanliga svenskar till livsstilsförändringar som att köpa elbil, sopsortera och äta mer växtbaserat. Detta skapar förståeliga politiska spänningar och upplevs av vissa som moralism. Vad skulle det då sända för signaler om ett privat företag, ägt av en saudisk shejk och mångmiljardär, tillåts en massiv ökning av sina koldioxidutsläpp i syfte att maximera sin vinst? Vi fruktar att legitimiteten för fortsatt klimatarbete skulle skadas långsiktigt.

Vad skulle det då sända för signaler om ett privat företag, ägt av en saudisk shejk och mångmiljardär, tillåts en massiv ökning av sina koldioxidutsläpp i syfte att maximera sin vinst?

Preem borde självklart inte få göra den här utbyggnaden. ”Borde” är nyckelordet här. Viktigt att veta är att Preem redan fått sitt tillstånd i en tidigare dom från tingsrätten i Vänersborg. Att denna nya förhandling kommer till stånd har vi Naturskyddsföreningen och enskilda överklaganden att tacka för. Naturskyddsföreningen har även drivit frågan vidare så att den hamnat på regeringsnivå.

Putsa upp samhällsfarlig teknik

Oavsett eventuella små-effektiviseringar innebär en utbyggnad av Preemraff ett brännande vägval. Man väljer i så fall att hellre försöka putsa upp gammal samhällsfarlig teknik än att påbörja en nödvändig omställning. Preems ansökan är ett desperat försök att rädda en utdaterad bransch. Vinsten går till Saudiarabien – de ekologiska och ekonomiska förlusterna står samhället och skattebetalarna för.

Som tur är kräver inte alla klimatinsatser heroismen hos månlandningen eller dagen D. I det här fallet räcker det med sunt förnuft och respekt för lagen för att förhindra att Sverige tar ett bestämt steg i helt fel riktning, ett steg mot ett ökat fossilberoende, mot mer koldioxid i atmosfären, mot destabilisering av våra livsbetingelser. Ett sådant felsteg skulle gå till historien.

Jessica Lovell, civilingenjör Miljö- och vattenteknik

Caroline Runesdotter, universitetslektor.

Cecilia Verdinelli, läkare.

Aktiva i Nätverket Stoppa Preemraff.