Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

De som förespråkar porrfilter väljer dock att ignorera den samlade forskningen och vi ser det som djupt bekymmersamt när vuxnas bristande digital kompetens blandas med teknikoptimism på detta sätt, skriver debattörerna.
De som förespråkar porrfilter väljer dock att ignorera den samlade forskningen och vi ser det som djupt bekymmersamt när vuxnas bristande digital kompetens blandas med teknikoptimism på detta sätt, skriver debattörerna.

Okunnigt och skadligt att förespråka porrfilter

GP publicerade en debattartikel där fyra politiker kräver gratis webbfilter på alla abonnemang riktade till barn. Vi arbetar med denna fråga professionellt och ser med stor oro när folkvalda driver ogenomtänkta förslag när det gäller allvarliga frågor, skriver bland andra Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

31/1 Skydda barnen mot våldsporren med gratis filter från operatören

Först problembeskrivningen. Debattörerna använder sig av svepande formuleringar som “barnmorskor säger…” och får det att låta som att en majoritet av landets barnmorskor står bakom. I själva verket handlar det om en enskild barnmorskas larm i ett inlägg på instagram, vilket utnyttjades av flera konservativa organisationer som ursäkt för att förespråka porrfilter. Detta larm tillbakavisades snabbt av barnmorskor runt om i landet som inte alls kände igen sig i förklaringarna.

Önskar fler samtal

Nätporr kan inte förklara de problem som de facto finns med psykisk ohälsa bland unga, smärtproblematik och övergrepp. Nordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning. De förhåller sig och kritiserar både villkoren för de som deltar och de normer porr reproducerar. Och de önskar sig fler samtal med vuxna i frågan. Kunskapsbaserade, reflekterande och icke-skambeläggande samtal är också det som forskningen visar ger allra bäst resultat i en god sexualundervisning.

Vår andra invändning gäller lösningen att sätta filter på barnens enheter. Sedan 1990-talet har vi vetat att det finns olämpligt innehåll på nätet. Forskningen visade tidigt vilka lösningar som inte fungerar (till exempel filter och förbud) och vilka som fungerar (till exempel utvecklandet av adekvat digital kompetens och en förtroendefull relation mellan barn och vuxna). De som förespråkar porrfilter väljer dock att ignorera den samlade forskningen och vi ser det som djupt bekymmersamt när vuxnas bristande digital kompetens blandas med teknikoptimism på detta sätt.

Snabba, dåligt underbyggda slutsatser tillsammans med bristfällig förståelse för teknik är inte ett sätt att skydda barn och unga

Debattörerna skriver att de vill ha filter som “inte blockerar HBTQI-information och sexualupplysningssajter”. Att de tar upp just detta beror på att det är ett av de allvarligare problemen med innehållsfilter. Dessvärre hjälper det inte att bara uttrycka det man önskar sig och så ändrar sig tekniken efter ens önskemål. Det handlar om tekniska begränsningar. Det är inte tekniskt möjligt att ta hänsyn till allt material på internet och filtrera bort allt oönskat material och släppa igenom önskat.

Snabba, dåligt underbyggda slutsatser tillsammans med bristfällig förståelse för teknik är inte ett sätt att skydda barn och unga. Det är möjligen ett sätt att sopa problemen under mattan, men kan i värsta fall öka riskerna för unga, skapa falsk säkerhet och minska vuxennärvaron, blockera livsviktig information om sexualitet och göra att unga blir sämre rustade för framtiden.

Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, Umeå universitet

Eli Linderholm, leg. psykolog, med erfarenhet av ungdomsmottagningsarbete

Siri Lindqvist, leg. barnmorska och sexolog, Ungdomsmottagningen