Odlad lax ligger inte bakom utfiskningen

Det finns säkert de som i dessa dagar funderar över om de vågar fortsätta äta odlad fisk. Uppgifter om att odling av (norsk) lax skulle vara orsaken till världshavens utfiskning, och att det behövs foderfisk som lodda, kolmule och ansjovis, för att producera lax framhålls som argument för att fiskodling inte kan vara hållbar, och att man därför bör ha betänkligheter för att äta odlad lax eller annan odlad fisk. Men resonemanget haltar.

Pågått i decennier
Utfiskningen av haven, runt Sverige och globalt, har pågått i decennier och den är ett stort problem. Men den kommersiella fiskodlingen är knappast boven. Utfiskningen har sin grund i att politiker och regeringar styrs av kortsiktiga, nationalekonomiska intressen och ett starkt tryck från fiskerinäringen, och därför ofta tillåter högre fiskekvoter än forskarna rekommenderar. I detta avseende har Sverige och EU varit svagt.

Fiske efter råvara till fiskmjöl har pågått sedan 1800-talet. På västkusten fanns på 1930-talet till exempel torskmjölsfabriken Melolie. På 1960-talet var den globala produktionen cirka fyra miljoner ton, för att öka till ungefär sju miljoner ton i mitten av 1980-talet. På den nivån har produktionen legat sedan dess.

Vad har då fiskmjölet använts till, med tanke på att odling av lax och andra rovfiskar inte kom igång i stor skala förrän på 1990-talet? Svaret är att fiskmjöl framför allt använts, och används fortfarande, till uppfödning av gris och kyckling, samt i kattfoder.

Fiskrens i fiskmjöl
Eftersom detta är en viktig del av världens matproduktion kan vi vara ganska övertygade om att den kommersiella skattningen av foderfiskpopulationerna i haven fortsätter, men förhoppningsvis på ett mer hållbart sätt än tidigare. Det är också klart att största delen av fiskfångsten kommer att fortsätta gå till produktion av fiskmjöl och fiskolja, eftersom foderfisken till stor del inte håller en tillräckligt hög kvalitet för att hamna i fiskdisken. Dagens fiskmjöl består också till ca 25 procent av fiskrens från fiskerinäringen, restprodukter som i annat fall skulle kosta samhället pengar att ta hand om.

Till vilken matproduktion ska vi då använda det producerade fiskmjölet? Ser vi till vad som ger bäst avkastning i mängden hälsosam mat på människans bord är det bättre att använda fiskmjölet i fiskodlingar än till produktion av gris och kyckling.
Kina är i dag den största konsumenten av fiskmjöl, och där går i stort sett allt fiskmjöl till djuruppfödning. I Europa har fiskodlingsindustrin börjat konkurrera med djuruppfödarna om foderråvaran, och står för cirka hälften av fiskmjölskonsumtionen.

Den ökade efterfrågan har lett till kraftiga prisökningar och foderkostnaderna är i dag den största utgiften för en fiskodlare. Att minska fiskfoderanvändningen är därför en viktig prioritering för branschen. Samtidigt som det kan öka lönsamheten för fiskodlingen, leder det till att vi får ständigt ut mer odlad fisk från varje kilo fiskmjöl och fiskolja.

I dag behövs det i en välskött fiskodling med modernt foder runt två kilo foderfiskprodukter för att producera ett kilo odlad lax - inte fem eller åtta kilo som ofta påstås i media.

Minskad foderåtgång
Hur har då fiskodlingsindustrin gått till väga för att minska foderåtgången från tidigare åtta till två kilo per odlingskilo? Det är ju en fantastisk utveckling. Svaren är dels att näringen kunnat välja ut laxstammar som utnyttjar fodret maximalt för tillväxt, dels att stora framsteg gjorts när det gäller användning av vegetabiliska ingredienser.

Dagens fiskfoder består ofta till minst 50 procent av sojamjöl och rapsolja, något som sällan uppmärksammas. Fiskodling är en otroligt ung näringsgren i jämförelse med djuruppfödning på land. Det innebär att fiskodlingsnäringen fortfarande är i en mycket snabb utvecklingsfas, där nya lösningar på olika problem ständigt tas fram.

Inte dagens sanning
Det gör tyvärr att medias information till allmänheten ofta inte är aktuell - sanningar från 1990-talet är inte dagens sanning.
Mycket aktivt forskningsarbete pågår fortsatt, bland annat för att nå under den symboliskt viktiga 1-mot-1-gränsen (1 kilo foderfisk till 1 kilo producerad odlingsfisk), ett mål som forskarna anser kommer att nås på stor kommersiell skala runt 2016.

Det finns alltså etiska och ekologiska problem med fiskodling, som med all animalisk uppfödning. Men informationen om fiskodlingens villkor och effekter måste vara nyanserad och saklig. Den redan låga konsumtionen av fisk i Sverige är ett folkhälsoproblem som har nationalekonomiska konsekvenser. Piller och kosttillskott kan aldrig ersätta de omega-3-fettsyror och vitaminer vi får från marina livsmedel.

I all skrämselpropaganda, varningar och rödlistningar måste vi hitta en väg fram till fortsatt och gärna ökad konsumtion av fisk.
Vi bör ta ansvar för vår fiskkonsumtion och inte skjuta över det på andra genom massiv import av viltfångad och odlad fisk.
Thrandur Björnsson
professor i fiskfysiologi vid zoologiska institutionen, Göteborgs universitet