Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Utmaningarna hopar sig på bred front genom demografiska utmaningar, dålig produktivitetsutveckling, lägre tillväxt och misslyckandet med stora invandrargrupper på arbetsmarknaden, skriver Niklas Wykman (M) och Oliver Rosengren (M).

Obekväm och utmanande politik krävs för välfärden

Välstånd skapas genom att först göra sin plikt, därefter hävda sin rätt. Trots högkonjunktur är var sjunde person beroende av bidrag. Sveriges kommuner och landsting varnar för ett stort finansieringsgap och nya beräkningar visar att Sverige riskerar att stå inför kraftigt höjda bidragskostnader. I dag presenterar vi därför en rapport med 17 reformförslag för att rädda kommunernas ekonomi, skriver Niklas Wykman (M) och Oliver Rosengren (M).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Allt fler har på goda grunder börjat ifrågasätta samhällets hörnstenar. När bärande delar brister kring skötseln av landets ekonomi och säkerhet samtidigt som det finns en tilltagande oro för att centrala funktioner såsom polis och välfärd inte levererar behöver politiken fokusera på sitt kärnuppdrag. Medborgarnas respekt och förtroende behöver återvinnas i grunden.

När politikens förmåga i allt detta ifrågasätts äter sig nya frågeställningar in kring våra middagsbord. Mer går förlorat än kvaliteten i verksamheterna; vi blir rädda, misstänksamma och sluter oss. Det förtroenderas vi i dag ser riskerar vara toppen på ett isberg – allt fler beräkningar varnar för att framförallt kommunsektorn står inför betydande ekonomiska utmaningar. Adresseras inte dessa i tid blir konsekvenserna inte bara att välfärdsmodellen tvingas monteras ner utan att själva sammanhållningen kommer att slitas i sär när tidigare självklara samhällsfunktioner ställs mot varandra.

Agerar inte politiken kommer pressen på landets kommuner att öka ytterligare och välfärdens basfunktioner trängas undan av nödlösningar

Utmaningarna hopar sig på bred front genom demografiska utmaningar, dålig produktivitetsutveckling, lägre tillväxt och misslyckandet med stora invandrargrupper på arbetsmarknaden. Under nästa mandatperiod saknas omkring 30 miljarder kronor i kommunerna, enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL). Om gapet skulle slutas med höjd kommunalskatt innebär det omkring 20 000 färre sysselsatta och 10 000 kronor mindre i disponibel inkomst årligen för ett vanligt hushåll.

Konjunkturinstitutet visar på motsvarande sätt att statsbidragen skulle behöva öka med i genomsnitt 24 miljarder kronor per år, en ökningstakt vilken historiskt bara har skett under krisår. Till det kommer våra nya beräkningar som visar att kommunernas kostnader för försörjningsstöd riskerar att varaktigt öka med 3-6 miljarder kronor årligen, vilket då innebär en kostnadsökning med uppemot 50 procent. Vi föreslår därför i rapporten en reformriktning med sänkta bidragsutgifter, breddade skatteintäkter och höjd produktivitet i välfärden.

1. Sänkta kostnader för bidrag

Bidragssystemen motsvarar i dag närmare en sjundedel av ekonomin och de riskerar öka. Vi föreslår därför ett mål för bidragens totala andel av ekonomin, som likt överskottsmålet kan dämpa utgiftstrycket.

Rollfördelningen mellan stat och kommun behöver förtydligas, så att staten får ansvar för stöd till dem utan arbetsförmåga och det kommunala försörjningsstödet görs om till ett arbetslöshetsbidrag. I rapporten föreslås att bidrag som i dag kan toppa upp, eller ges i stället för, försörjningsstödet till främst ungdomar och invandrare slopas. De är dyra, och det saknas stöd för att de effektivare hjälper människor till arbete. Det minskar bidragsbelastningen med cirka fem miljarder kronor årligen. Många utrikes födda kvinnor försörjer sig långvarigt genom olika föräldraersättningar; kvalificeringskrav bör införas, exempelvis avslutad gymnasieutbildning.

2. Breddad kommunal skattebas

Jobbskatteavdraget har bidragit till cirka 130 000 fler skattebetalare. Vi föreslår fullt finansierat att jobbskatteavdraget byggs ut så att alla heltidsjobb blir cirka 750 kronor mer lönsamma varje månad. Det breddar kommunernas skattebas med ytterligare cirka 20 000 sysselsatta, samtidigt som utanförskapet minskar i motsvarande utsträckning.

Kommunalskatten är problematisk ur såväl sysselsättnings- som tillväxtsynpunkt. Det finns därför skäl att pröva förutsättningarna för kommunerna att få ökat inflytande över den kommunala fastighetsavgiften, inom ramen för ett starkt skydd för den enskilde. En arbetslöshetsavgift bör införas i utjämningssystemet, så kommuner som tar ansvar för att bryta utanförskap även får behålla de ekonomiska överskott det medför.

3. Höjd innovation och effektivitet i välfärden.

Produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor har varit oförändrad de senaste åren. Om produktiviteten i svensk offentlig sektor skulle stiga från noll till EU-15:s genomsnitt på 0,5 procent – vilket fortfarande är väsentligt under privat tjänstesektor – menar bedömare att det skulle täcka kostnaderna för demografiska förändringar.

Åtgärder behöver genomföras brett. Ekonomistyrningsverket (ESV) bör ges i uppdrag att sammanställa beprövad erfarenhet på ändamålsenlig välfärdsproduktion, i syfte att minska överkostnaderna i kommuner, landsting och regioner. Inspiration kan hämtas från Storbritannien i att uppdra åt ESV att även utveckla och utvärdera beslutsfrämjandeinsatser (BFI), för att minska kostnader i offentlig förvaltning. Statliga myndigheter bör ges i uppgift att genom digitalisering och automatisering minska åtgången av förvaltningsanslagen och sprida goda exempel.

Konfliktens kärna

Vi erbjuder en politisk reformriktning som orkar vara obekväm och utmanande. Agerar inte politiken kommer pressen på landets kommuner att öka ytterligare och välfärdens basfunktioner trängas undan av nödlösningar. Reformer behövs som både trycker ner bidragskostnader och utanförskap, som breddar kommunernas skattebas samt som varaktigt höjer innovationen i välfärdens kärnverksamheter. Den växande politiska konflikten står mellan de som ser välfärdens behov, och de som hellre vill bygga ut bidragssystemen.

Niklas Wykman (M)

riksdagsledamot

Oliver Rosengren (M)

kommunalråd