Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Ante Filip Tepic, fil master i statskunskap. Nya kulturministern Amanda Lind (MP) och Stefan Löfven (S).

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nya politiska landskapet bra för demokratin

Ett nytt politiskt landskap i Sverige har skapats efter regeringsbildningen. Detta kan gynna demokratin då ett brett spektra av intressen och en större del av populationen blir representerad, skriver statsvetare Ante Filip Tepic.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Med den nya regeringsbildningen kan många intressen bli representerade. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna, som nu enats om det politiska programmet, har alla flyttat sina positioner sedan valdagen. Vi kan se, mer tydligt än på länge, hur de politiska förhandlingarna handlar om att både ge och ta. Politiska ideal ges upp; politiskt inflytande fås.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men vad innebär uppbrytningen av den traditionella blockpolitiken för den representativa demokratin?

Bör väljarna känna sig lurade nu när vissa av löftena brutits, eller bör de i stället hurra för att partiet i fråga satt sig i maktposition?

Ska den politiska handeln vi nyligen bevittnat ses som en vinst eller förlust?

Med en konsensusdemokrati inkluderas ett brett spektra av intressen och en större del av populationen blir representerad.

Nederländaren Arend Lijphart är en statsvetare som utan vidare konkurrens kommit till värdefulla insikter vad breda koalitionsöverenskommelser har för demokratiska implikationer. Hans forskning visar – tvärtemot vad som många gånger tidigare hävdats – att breda och blocköverskridande koalitioner kan främja demokratins stabilitet. Med en konsensusdemokrati inkluderas ett brett spektra av intressen och en större del av populationen blir representerad. Via förhandlingar och kompromisslösningar, har ett flertal partier chans att nå regeringsmakten, vilket samtidigt skapar en sorts maktbalans där ömsesidig hänsyn måste tas vid beslutsfattande. Det är just den politiska eliten som genom sina konsensuslösningar kan göra en betydande insats för demokratin. Som lyckade exempel lyfter Arend Lijphart bland annat fram stater såsom Schweiz, Belgien, Österrike och Nederländerna, där breda koalitioner regerat lyckosamt.

Det finns anledning att i nuläget hoppas på en inkluderande konsensusdemokrati som söker tillgodose de intressen som finns bland medborgarna.

Att ett nytt politiskt landskap i Sverige skapats efter denna regeringsöverenskommelse, råder det ingen vidare tvivel om. S har mött upp C och L vid mitten, samtidigt som de två sistnämnda brutit sig loss från Alliansen. SD lyckades i och med denna uppgörelse hållas borta från direkt inflytande; dock är det uppenbart att just de spelade en viktig roll i skapandet av denna blocköverskridande lösning, vid sidan av V.

Vad denna överenskommelse kommer att mynna ut i är alldeles för tidigt att svara på. Mycket kommer att bli sagt när väljarna nästa gång går till valurnorna och lägger sin röst. Däremot finns det anledning att i nuläget hoppas på en inkluderande konsensusdemokrati som söker tillgodose de intressen som finns bland medborgarna. Det bör ju vara så att det i första hand är för oss, vanliga medborgare, som denna överenskommelse fattats. Låt det bli så.

Ante Filip Tepic

fil master i statskunskap