Ett skäl till att vi i den första generationen ungdomsnarkomaner i Göteborg blev så förtjusta i centralstimulantia var våra negativa erfarenheter av alkohol. Några hade tillgång till flakmopeder och kunde i puberteten stjäla bättre likör, finare cognac och whiskey från järnvägsvagnarna i hamnen. Tips om de lättstulna varorna kunde bland annat komma från en truckförare vid kajerna. Vid sidan av att vi med vår bristande rutin kunde supa oss plakata på gränsen till alkoholförgiftning hade vi också negativa erfarenheter av alkoholens härjningståg bland parkbänksfyllon och i vår egen föräldrageneration.
Så kom centralstimulantia som injicerad direkt i blodomloppet kunde göra oss lyckliga och snälla. Men vi tyckte från början att marijuana vara en jönsig drog, att jämföra med en cigarett ungefär. Vi klädde oss fräsigt, fixade mörka solglasögon, fick ligga med de snyggaste tjejerna och blev namn på Avenyn. Själv fick jag innan injektionstiden bevittna hur en av mina polare satt som en Rembrandt i väggen när hans rödögda fader fick ett spel. Vid en spritfest i Haga såg jag en annan gentleman behandla sin vettskrämda hustru på samma vis. När jag började jobba i miljonprogrammen var det en nåd att stilla be om att ungarna skulle börja röka braja i stället för att pimpla mellanöl, bli bärsärkar och dra kniv. Som medlem i ”partiet” slogs jag för att en nykterist skulle få distriktets riksdagsplats. Det gick vägen men jag fick partiets damer på halsen. Efter några perioder lyftes vår riksdagsman ut till förmån för en kandidat som kom att torska för rattfylleri.
Samhällets dubbelmoral
I det offentliga arbetslivet har jag därtill haft flera chefer med fullt uppenbara alkoholproblem. Varav minst en, även om allt gjordes för att lägga locket på, åkte fast för rattfylleri.
Det var emellertid inte dessa karaktärer utan ungarna som sniffade eller rökte på som fick de moraliska entreprenörerna att gå igång. Ända sedan jag på sextiotalet utan program och behandlingshem lade sprutor och kanyler på hyllan har samhällets dubbelspel vad gäller tunga droger inte upphört att förvåna. Marijuana, som i merparten fall gör människor vänliga och flummiga, kan få riksdagens moralpoliser att gå igång på skarpen medan alkoholproblemen hos grannen på stolen intill kan fortsätta obehindrat.
Hur många framstående politiker skall vid sidan av Anders Borg få ställa till det på fyllan, åka fast för rattfylleri eller vara dåliga exempel innan vi upphör att sälja aggressionsframkallande droger på det statliga systembolaget? Hasch och alkoholhalter över 13 procent ska vara förbjudet. Betrakta vin som ett livsmedel och låt Ica sköta försäljningen. Flytta försäljningen av marijuana från Hells angels till tobakshyllan och kräv en nykter och skötsam livsföring av alla politiker och skolfolk.
Christer Ahlman
fil dr i socialt arbete