Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Den nu förda politiken innebär att man stryker främlingsfientliga och näthatare medhårs, menar debattören. Bild: Thomas Johansson/TT, Privat
Den nu förda politiken innebär att man stryker främlingsfientliga och näthatare medhårs, menar debattören. Bild: Thomas Johansson/TT, Privat

Nu känner jag sorg och förakt för Sveriges politiker

Fram till 2015 var Sverige ett land präglat av humanitet. På bara fem år har det helt förändrats. Sverige har stängt sitt hjärta, skriver Jan Molin.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

2015 hade vi ett parti vars drivkraft var främlingsfientlighet. Alla övriga partier tog avstånd från SD, men främlingsfientligheten gav röster. Därför har S, M, KD och L ändrat sin politik och följer SD i spåren. Man tror sig kunna locka till sig röster från SD genom att vara lika främlingsfientliga. En populism som gått ut över humaniteten. Dessutom är den resultatlös – vem väljer kopian framför originalet?

Det kanske mest häpnadsväckande exemplet är en ”liberal” partiledare som vill bryta ett regeringssamarbete därför att S vill ha en pytteliten öppning för att låta synnerliga humanitära skäl kunna ge asyl.

Stryker näthatare medhårs

Den nu förda politiken innebär att man stryker främlingsfientliga och näthatare medhårs. Men vill verkligen en majoritet av svenskarna att människor ska behandlas som i detta exempel?

Vår afghanske väns far och systrar dödades av talibanerna. Hans mor dog av sorg och obehandlad sjukdom. Som femtonåring flydde han från en jihadistskola och kom till Sverige i december 2015, en vecka efter gymnasielagens datum. Här lärde han sig perfekt svenska på kort tid, tog studenten förra året samtidigt som han arbetat heltid de senaste tre åren. Han hade realistiska planer på att starta eget.

Chefer lyssnar till politikernas främlingsfientlighet och låter den påverka deras beslut.

Migrationsverket och migrationsdomstolen godtog inte hans asylskäl. Utredningen som låg till grund för beslutet var undermålig; skriven på dålig svenska, inga resonemang fördes om uppenbara skäl för asyl och enbart påhittade skäl för avslag anfördes. Jag ifrågasätter allvarligt det svenska rättsväsendet.

När han fick avslag började han jobba, först för ett bemanningsföretag som lovade en fast årsanställning. När det blev aktuellt ändrade de sig och erbjöd bara halvårsanställning. Han bytte då jobb, erbjöds fast anställning men hann bara arbeta tre månader (fyra krävs) innan nästa avslag kom.

Humaniteten är borta

Hänsyn till hans anknytning till Sverige, studier och arbete togs givetvis inte. Han skulle deporteras till Afghanistan, ett land där talibanerna tar över allt mer. Han är hazar och shiamuslim, vilka hatas och rensas ut av talibanerna som styr hans hemområde. Dit kan han inte deporteras, men väl till Kabul där han aldrig varit och inte har någon koppling till. Han har nu flytt till ett europeiskt land som fortfarande hyllar humanitet och naturligtvis inte utvisar till Afghanistan.

Som tjänsteman i stat och kommun uppfattade jag att vi försökte hjälpa de människor vi mötte. Det fanns ett överordnat humanitärt ideal som präglade myndighetsutövningen. Det tror jag inte längre. Rigiditet och blind lydnad har ersatt. Chefer lyssnar till politikernas främlingsfientlighet och låter den påverka deras beslut.

I dagens Sverige känner jag sorg och förakt för dess politiker.

Jan Molin, pensionär, tidigare chef på Göteborgs invandrarförvaltning