Slutreplik
Hamnkonflikten, 1-5/8
Att döma av det höga tonläget från företrädare från LO, IF Metall och Hamnarbetarförbundet är de uppenbart pressade av konflikten i Göteborgs hamn – och det med all rätt. För inte ens ledande vänsterpartister har tagit ställning för strejken som företrädare för några av Sveriges ledande och mest inflytelserika fackföreningar nu försöker rättfärdiga.
Arbetsgivaren i Göteborgs hamn har redan ett giltigt kollektivavtal med LO-anknutna Transportarbetareförbundet, men har ändå utsatts för stridsåtgärder.
Lucka i lagen
Hamnarbetarförbundets återkommande strejkande är förvisso inte olagligt, men det visar med all önskvärd tydlighet att det finns en lucka i lagen som behöver täppas igen. Detta är ett problem som har uppmärksammats på flera håll. Det är den socialdemokratiska regeringen – med mycket nära band till åtminstone LO och IF Metall – som har tillsatt en utredning för att hindra framtida regelmissbruk av det här slaget.
Tomma ord
Fackföreningsrörelsen talar ofta och gärna om solidaritet och samhällsansvar. Men konflikten i Göteborgs hamn visar att det bara är tomma ord och att fackens makt över arbetsmarknaden i slutändan trumfar allt annat. Därför försvarar LO och IF Metall ett agerande som har vållat stor skada för såväl arbetarna i hamnen som för näringslivet i hela Sverige. Att Hamnarbetarförbundet skyller ifrån sig är inte oväntat. Men att LO och IF Metall försöker att undfly sitt ansvar är inte trovärdigt och visar att de inte har förstått hur allvarligt problemet faktiskt är.
När en av parterna inte tar sitt ansvar för en välfungerande arbetsmarknad återstår bara att förändra den svenska konflikträtten genom politiska reformer. Hur långtgående en sådan reform behöver bli beror till stor del på hur LO agerar när den svenska modellen inte fungerar.
Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker