Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Myter. Ofta har debatten vulgariserats och sprutbyte målats ut som ingången till legalisering av narkotika, ett vilseledande argument som använts sedan 2006 när lagen om sprutbyte kom, skriver debattörerna.

Nu är det slut på vetorätten mot sprutbyte

Att kommunerna nu förlorar sin vetorätt mot sprutbytesprogram är ett viktigt delmål för en bättre vård av alla som kämpar med ett narkotikaberoende. Men fler åtgärder behövs, skriver Karin Rågsjö (V) och Eva Olofsson (V).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

11 januari tas ett bokstavligen livsviktigt beslut i Sveriges riksdag. Då trycker ledamöterna på JA för att ta bort vetorätten för kommuner när det gäller sprutbyte för dem som kämpar med ett beroende av narkotika. Vetorätten innebär att kommunerna kan säga nej, trots att landstinget vill erbjuda sprutbyte. Dessutom sänks åldern för att få byta sprutor till 18 år. Fler brukare ska kunna erbjudas ett liv utan hiv och hepatit C. En jämlik hälsa ska gälla alla.

Vänsterpartiet har varit starkt pådrivande i frågan om sprutbyte. Vi har debatterat, kampanjat och drivit frågan i tio år och det känns bra att äntligen vara framme vid ett viktigt delmål. Ofta har debatten vulgariserats och sprutbyte målats ut som ingången till legalisering av narkotika, ett vilseledande argument som använts sedan 2006 när lagen om sprutbyte kom. Det påstås också att fler skulle missbruka om det fanns ett sprutbyte, vilket är en myt.

Ingen jämlik hälsa

Ungefär en tredjedel av dem som injicerar droger har inte kontakt med vare sig socialtjänst, beroendevård eller psykiatri. Vi har vård och behandling som inte når fram till alla. Att 800 personer varje år infekteras av hepatit C är inte humant och krockar med kravet på jämlik hälsa.

Vänsterpartiet vill även ta bort bosättningskravet; att den som vill byta måste vara folkbokförd på orten där sprutorna byts. Bosättningskravet skapar onödiga problem och är kontraproduktivt. Tillgänglighet är centralt och tillgång på vård ska inte bero på bostadsort eller hemlöshet. Dessutom arbetar till exempel inte socialtjänsten med folkbokföringsadresser, utan använder i stället vistelsebegreppet. Vi menar att bosättningskravet bör slopas.

Vänsterpartiet anser att det behövs en politik med udden mot stigmatiseringen av brukare. En politik som inte handlar om legalisering, men vänder sig mot diskriminering. En politik som vänder den utveckling vi har i Sverige på narkotikaområdet. Att säga ja till sprutbyte är en viktig del av den vändningen.

Karin Rågsjö (V)

vårdpolitisk talesperson

Eva Olofsson (V)

regionråd, Västra Götalandsregionen