Valet av EU:s stats- och regeringschefer att nominera den tyska försvarsministern Ursula von der Leyen till EU-kommissionspresident understryker partigruppernas ökade tyngd inom EU. Samarbetet mellan högerledarna i EPP-gruppen visar att de satte ned foten ordentligt för att få posten som EU-kommissionspresident. Likaså nominerades Frankrikes Christine Lagarde, nuvarande IMF-chef, till ny ECB-president. (Formellt ska det visserligen beslutas av ECB, men det lär mycket sannolikt bli så.)
Vad innebär detta? Europeiska rådets paket betyder att den klassiska motorn i EU-samarbetet, Tyskland och Frankrike, de stora spelarna, drog vinstlotterna. Därtill fick Spaniens utrikesminister Joseph Borell rollen som EU:s utrikespolitiske chef. Den socialdemokratiska S&D-gruppen fick på onsdagen ett tröstpris i och med att italienaren David Sassoli blev talman i Europaparlamentet i två och ett halvt år. De stora gamla EU-länderna har alltså fått full utdelning. Ett litet land nomineras till Europeiska rådets president – Belgiens liberale premiärminister Charles Michel – för en viss storleksmässig och politisk balans.
Hon har en gedigen kunskap om EU:s fördjupade försvarssamarbete de senaste åren
Von der Leyens bakgrund innebär att försvarsfrågorna lär bli viktigare för EU. Hon har en gedigen kunskap om EU:s fördjupade försvarssamarbete de senaste åren, framför allt med sikte på den europeiska försvarsfonden om 15 miljarder kronor årligen och ett förstärkt samarbete inom det permanent strukturerade samarbetet – PESCO. Försvar kostar. Det är en utmaning som alla länder med begränsade budgetar delar. Därför är EU-samarbetet inriktat på att få ut en effektivare användning av pengarna, och EU levererar därmed större säkerhet för medborgarna. Det innebär att enas om gemensamma materielkrav och upphandlingar, övningar, samt gemensam forskning och utveckling.
Istället för att till exempel ha 14 olika kulsprutor ska EU på sikt ha en kulspruta, och så vidare. Det handlar däremot inte om någon gemensam armé, utan PESCO är ett viktigt politiskt, mellanstatligt samarbete om samordning av material, insatser och personal, till skillnad från Nato, som är militärt.
Jämställdheten har även varit ett viktigt krav för statscheferna, där Macron drev på ytterst hårt för att två av de fyra topposterna skulle gå till kvinnor. Det är en viktig signal för alla medborgare i Europa och för världen, som markant förbättrar EU:s anseende på detta område och ligger i Sveriges intresse.
I paketförslaget finns inte Östeuropa representerat på någon av de tyngsta posterna. Detta har gett starka reaktioner.
Alla kan inte bli glada i en kompromiss. I paketförslaget finns inte Östeuropa representerat på någon av de tyngsta posterna. Detta har gett starka reaktioner, men förhoppningsvis kan Europeiska rådets Donald Tusk från Polen lindra dessa. Han har gjort sitt och får rotera ut efter fem år. Han är ett bevis för att alla inte alltid kan vara perfekt representerade i det svåra läggpussel som detta är. Möjligen kan von der Leyen kompensera både en del länder och den politiska balansen genom sina val av vicepresidenter och i fördelningen av de tyngsta kommissionärsposterna.
Samtidigt rekommenderar statscheferna att Danmarks Margrethe Vestager och Frans Timmermans, före detta holländsk utrikesminister och förste vice EU-kommissionspresident, ska få tunga poster i den framtida EU-kommissionen. Om Tyskland, Holland och Danmark får tunga poster är det politiskt bra för Sveriges intresse av frihandel. Samtidigt är då Beneluxländernas EU-topprepresentation markant.
Även Europaparlamentet är rejält upprört, då nomineringen av von der Leyen inte motsvarar fördragens artikel 17 om att ”ta Europaparlamentsvalet i beaktning.” S&D-parlamentarikern Katharina Barley från Tyskland har markerat mot sin landsmaninnas nominering. Barley påpekar att det inte handlar om personen, utan om processen. Eftersom S&D-gruppen hade en tung ”Spitzenkandidat” (toppkandidat) i Timmermans är de politiska åsikterna även en avgörande skiljelinje. Med von der Leyen avfärdar Europeiska rådet däremot Spitzenkandidatprocessen, med en kandidat som kampanjat på europeiskt plan och nominerats till Europeiska Rådet genom Europaparlamentet.
Dags för statsminister Stefan Löfven och EU-minister Hans Dahlgren att ringa sina nordiska EU-kollegor
Därför får de europeiska partigrupperna slicka sina sår och sluta sig samman bättre i framtiden. För att bli tydligare bör de överväga att ha sin partigrupps symbol på de nationella valsedlarna, samt transnationella listor, om de vill öka Spitzenkandidatprocessens legitimitet framöver.
Europaparlamentarikerna vill ryggmärgsmässigt försvara den folkvalda institutionens roll i EU. Europaparlamentet lär därför på lämpligt sätt markera sitt starka missnöje med von der Leyens nominering. Detta blir sannolikt utan att formellt stoppa processen, men genom en tuff utfrågning av von der Leyen och genom att fördröja beslutet.
För svensk och nordisk del borde S-regeringarna i Danmark, Sverige och Finland öka kraven på att få tunga, viktiga roller i EU-kommissionen. Dags för statsminister Stefan Löfven och EU-minister Hans Dahlgren att ringa sina nordiska EU-kollegor.
Ulf Bergström
senior EU-konsult, Ydrenäs kommunikation