Vi gläds åt att hela Sverige ville skydda labradorerna som avlivats för tandforskning i Göteborg. Alla djurförsök kräver godkännande av djurförsöks- etisk nämnd och just Göteborg saknade representant från Djurens Rätt. Nu har Djurens Rätts styrelse fattat det huvud- och hjärtlösa beslutet att sluta nominera ledamöter till nämnderna – i strid med medlemmarnas önskan.
Riksstämman, som är Djurens Rätts högsta beslutande organ, har tidigare i stället beslutat att öka resurserna till sina ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna. Men det struntar förbundets styrelse fullständigt i. Förra förbundsordföranden kunde inte stå bakom beslutet och valde i stället att avgå.
Instiftandet av djurförsöksetiska nämnder var en stor framgång i kampen när de infördes för 40 år sedan.
Djurens Rätt hette tidigare Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök och har en portalparagraf i stadgarna att kampen mot djurförsök är det viktigaste arbetet. Instiftandet av djurförsöksetiska nämnder var en stor framgång i den kampen när de infördes för 40 år sedan.
Alla djurförsök som görs i Sverige passerar genom nämnderna. Vill man jobba för att avskaffa djurförsök, driva frågan politiskt och bilda opinion, måste man ha insyn i en verksamhet. Nu kommer i stället djurförsöksförespråkare att stå oemotsagda eftersom det saknas debatt om djurförsök. Den debatten borde Djurens Rätt ta.
De djurförsöksetiska nämnderna är slutna system som ogärna visar upp sin verksamhet. De vill att folk ska tro att djur inte lider i försöken för att de är godkända av en nämnd. Självklart har en representant från Djurens Rätt begränsade möjligheter att stoppa plågsamma försök. Men genom närvaron finns möjligheten att bedriva politisk påverkan och granska missförhållanden. Det är genom att vara med och få insyn som vi kan vittna om hur oetiskt det fungerar och sedan använda informationen för att bilda opinion mot djurförsök.
Djurskyddsledamöterna gör dessutom skillnad för enskilda djur och det är inte att förakta.
Djurskyddsledamöterna gör dessutom skillnad för enskilda djur och det är inte att förakta. Trots att de blir motarbetade får de ibland igenom villkor som minskar djurens lidande i form av bättre tillsyn, miljöberikning, slopande av vissa plågsamma beteendetester och andra metoder, mer smärtlindring och så vidare. Djurförsöksetisk prövning handlar inte om att godkänna djurförsök utan om att bedöma om ansökningarna följer djurskyddslagen. Djurens Rätts ledamöter kan alltså vara trygga med att de kan vara motståndare till djurförsök och ändå sitta i nämnden.
Nämnderna har ett stort antal brister. Djurens Rätt hänvisar i ett pressmeddelande om sitt beslut att sluta nominera framför allt till att ett djuretiskt perspektiv saknas i nämnderna. Djurens Rätt vill bland annat att nämnderna får en annan sammansättning med mer etologisk kunskap och kompetens om alternativa metoder samt att det behövs handläggare i nämnderna. Men att Djurens Rätt använder dessa brister som ursäkt för att sluta utse ledamöter är som att kapa av ett brutet ben i stället för att gipsa det. Möjligheten att påverka och få till en ändring av nämnderna och göra nämnderna mer djuretiska blir inte större om man väljer att ta bort sina djurrättsliga ledamöter och därmed avstå ett inflytande organisationen haft på myndighetsnivå sedan 1982.
Närvaron i nämnderna är dessutom det minst resurskrävande sättet att få och föra ut information om enskilda djurförsök samt lyfta de brister som finns i systemet.
Förändring på myndighetsnivå tar också tid och om Jordbruksverket ska kunna ändra sammansättningen av nämnderna så kan det tidigast ske då nuvarande ledamöternas mandatperiod går ut i juli 2019. Varför stressades beslutet att sluta nominera till nämnderna igenom innan dess och utan att diskutera detta på riksstämman som är organisationens högsta beslutande organ?
Närvaron i nämnderna är dessutom det minst resurskrävande sättet att få och föra ut information om enskilda djurförsök samt lyfta de brister som finns i systemet. Utan insyn och den information som ett deltagande i nämnder automatiskt ger kommer organisationen inte att kunna bidra lika effektivt till att avskaffa plågsamma djurförsök. För om målet är att politikerna ska anta en handlingsplan för utfasning av djurförsök behövs motbilder till de förskönande beskrivningar om djurförsök och hur livsviktiga dessa påstås vara.
Vi vill att pengar ur statsbudgeten fördelas till alternativa djurfria metoder, men politikerna behöver påtryckningar för att göra detta.
Vi vill att pengar ur statsbudgeten fördelas till alternativa djurfria metoder, men politikerna behöver påtryckningar för att göra detta. Granskning av djurförsöksindustrin är också ett stöd till de forskare och politiker som vill utveckla djurfria metoder. Vi menar att Djurens Rätt systematiskt och offensivt borde använda kunskapen från nämnderna i sitt påverkansarbete.
Vi är därför bestämt emot att Djurens Rätt avhänder sig det verktyg som nämndsnärvaron är i kampen mot djurförsöken. Med närmare en halv miljon följare på Facebook och runt 40 000 medlemmar borde Djurens Rätt vara en organisation att räkna med – i stället röstar förbundsstyrelsen enväldigt bort det inflytande man haft i djurförsöksfrågan och sviker alla försöksdjur. Medlemmarnas dom kan bli hård i förbundets riksstämma i slutet av maj.
Birgitta Carlsson
förbundsordförande i Djurens Rätt 1977–1993
Carin Holmberg
tidigare ledamot i Djurens Rätts förbundsstyrelse
Elisabeth Gustavsson
ordförande i Djurens Rätt Motala- Vadstena
Inge Skog
Djurens Rätts representant i Lunds djurförsöksetiska nämnd
Ulrika Hansson
mångårig medlem, ledamot i Lunds djurförsöksetiska nämnd
Siw Björkegren
f d Djurens Rätt Uppsala
Anders Kemi
f d Djurens Rätt Uppsala
Louise Hernander
tidigare ledamot i Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnd