Vi som arbetar som lägerledare ser hur deltagarna växer inför våra ögon för varje nytt läger de åker på, hur deras självkänsla ökar och deras sociala förmågor utvecklas. Ofta följer vi samma personer under flera års tid och vi känner till deras unika behov och utmaningar, skriver debattörerna. På bilden: barnet som badar har ingenting med textens innehåll att göra. Bild: Henrik Holmberg / TT
Vi som arbetar som lägerledare ser hur deltagarna växer inför våra ögon för varje nytt läger de åker på, hur deras självkänsla ökar och deras sociala förmågor utvecklas. Ofta följer vi samma personer under flera års tid och vi känner till deras unika behov och utmaningar, skriver debattörerna. På bilden: barnet som badar har ingenting med textens innehåll att göra. Bild: Henrik Holmberg / TT

Ni sviker dem med störst behov när ni krymper lägerverksamheten

Tillvaron för barn med funktionsvariation präglas ofta av social isolering, låg självkänsla, depressivitet och mental stress. När olika former av stöd dras in får inte föräldrar den tid de behöver till återhämtning. Syskon får mindre tid med föräldrarna. I allt detta utgör Lägerverksamheten i Göteborgs stad ett undantag. Att verksamheten nu krymper samtidigt som behovet av den i samhället bara växer är för oss ett obegripligt svek från våra förtroendevalda, skriver bland andra Anders Holmer, Lägerverksamheten.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En trettio är gammal lägerverksamhet för barn med funktionsvariationer hotas nu av stadens egen byråkrati. Hur framgångsrikt är ett samhälle som inte tar tillvara de naturliga variationer som ryms inom vår art? Variationer som legat till grund för många av de största vetenskapliga genombrotten och kulturyttringarna. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden se tillbaka på vår tid som en mörk historisk parentes då dessa variationer ansågs vara en merkostnad och en belastning.

Hur det än blir med den saken så är vi inte där ännu. Att ha ett barn med funktionsvariation innebär i dag förutom de eventuella utmaningar som själva variationen utgör även en ständig kamp för sitt barns grundläggande rättigheter i kontakt med myndigheter och skola. Tillvaron för barnen präglas ofta av social isolering, låg självkänsla, depressivitet och mental stress. När olika former av stöd dras in får inte föräldrar den tid de behöver till återhämtning. Syskon får mindre tid med föräldrar. Följden blir ofta sjukskrivningar och minskade skatteintäkter, samt försämrad hälsa hos anhöriga.

Sällsynt möjlighet

I allt detta utgör Lägerverksamheten i Göteborgs stad ett undantag. När närmare fyrahundra barn en helg i månaden och en vecka varje sommar åker på läger ges föräldrar en sällsynt möjlighet till återhämtning. För nya deltagares ensamstående föräldrar kan detta vara den första helgen på ett decennium som de får vila ut på djupet.

För barnen innebär lägret en chans att i en trygg och stressfri miljö få knyta nya vänskapsband med jämnåriga och i lugn och ro få prova på nya saker. Under en helg får de bara finnas till, springa runt, bada, pyssla, baka, sjunga och bara vara precis som de är utan att bli kategoriserade och problematiserade. Att detta har pågått året runt i mer än trettio år är något vi göteborgare borde vara väldigt stolta över.

Vi som arbetar som lägerledare ser hur deltagarna växer inför våra ögon för varje nytt läger de åker på, hur deras självkänsla ökar och deras sociala förmågor utvecklas. Ofta följer vi samma personer under flera års tid och vi känner till deras unika behov och utmaningar. Att verksamheten nu krymper samtidigt som behovet av den i samhället bara växer är för oss ett obegripligt svek från våra förtroendevalda. Det är uppenbart att samhällskostnaden för verksamheten i ett längre perspektiv är mycket liten och en mycket god investering.

Lägerverksamheten i Göteborgs stad hotas nu från två håll. Dels av det nya EU-direktivet om 11 timmars dygnsvila som kommer få stora konsekvenser för möjligheten att bedriva helgläger. Men framförallt från Göteborgs stads egna styrdokument för metodstöd i vilket det anses att: Innan cirka 11–13 års ålder är det sällan som barnet behöver miljöombyte och rekreation utöver sin familj och skola. Föräldraansvaret är stort för att tillgodose det behovet och behov av att vistas borta från sin familj under hela dygn finns oftast inte.

Snarare är det väl tvärtom så att det för dessa barn finns ett särskilt stort behov av social samvaro under de tidiga formbara åren

Det är oklart om detta påstående har någon som helst vetenskaplig grund. Snarare är det väl tvärtom så att det för dessa barn finns ett särskilt stort behov av social samvaro under de tidiga formbara åren. Ingen hänsyn tas heller till lägerverksamhetens primära syfte; att avlasta vårdnadshavare. Styrdokumentet gör att handläggarna beviljar färre barn en lägerplats och verksamheten har därför krympt det senaste halvåret och det har nu tagits ett beslut att tillfälligt stänga en av lägergårdarna.

Vårdnadshavare vars barn förlorar sin plats måste ta rättslig strid genom att överklaga till Förvaltningsdomstolen. Något som få föräldrar i sin vardag har kraft till.

Denna utveckling står helt uppenbart i strid med stadens och förvaltningens egna mål : Att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att uppnå bästa möjliga hälsa på lika villkor som alla andra. Att personer med funktionsnedsättning kan utforma sin fritid på lika villkor som andra.

Vi kräver därför att våra folkvalda politiker lever upp till sina löften genom att ändra sina styrdokument kring korttidsvistelse till att som tidigare även innefatta barn under 13 års ålder.

Lägerledargruppen genom:

Anders Holmer

Jonas Pour Mozaffar

Fanny Hellgren

Caroline Gustafsson