Replik
Tandvård, 14/8
I en artikel på GP Debatt hävdar Jonas Sjöstedt (V) att bra tänder blivit en klassfråga i Sverige. Till att börja med så behöver man förhålla sig till fakta och människors verklighet. Tandvården i Sverige håller absolut världsklass och åtnjuter mycket högt förtroende vid alla mätningar bland svenska folkets preferenser. Tandvården i Sverige utvecklas ständigt och utövar med sina innovationer inflytande på andra länders tandvård.
Det finns ingen i Sverige som har ont i tänderna och inte har råd att gå till tandläkaren. Vi hjälper alla, även de som vistas i Sverige utan tillstånd, till exempel EU-medborgare utan möjlighet att betala. Om man inte har de ekonomiska medel som krävs för att få hjälp med sina tänder, så kan man få hjälp av socialtjänsten och akutbesök har inte ens krav på sig att vara förhandsprövade. Om man inte kan få hjälp av socialtjänsten så har man nog egentligen pengar men prioriterar andra saker högre än sina tänder.
En framgångssaga
Den statliga tandvårdsförsäkringen är en framgångssaga, ett lysande exempel få effektiv användning av skattepengar. Patienterna kan enbart få pengar från Försäkringskassan i samband med att de själva betalar en andel av sin tandvård, vilket minskar risken för överutnyttjande. De som har höga kostnader för sin tandvård får även proportionerligt mer stöd.
Systemet med ersättningsperioder och ökande statligt bidrag i relation till referenspriser, premierar tandvård som höjer kvaliteten i patientens mun och skapar långsiktigt hållbara lösningar som patienten är betjänt av. Systemet har enhetlig utformning i alla landsting tack vare att det ligger på statlig nivå, vilket förenklar administration för alla parter. Systemet har även förbättrats över tid, och har nu detaljerade lösningar för ovanliga situationer och tillstånd.
Man skulle kunna ändra så att försäkringen inträder på lägre nivå. Samordning av de olika former av tandvårdsmodeller där sjuka och äldre betalar samma avgift som vid besök hos sjukvården, skulle kunna förbättras.
Storbritannien ingen förebild
Jämförelser görs i debatten om andra länders system för tandvård. Det behöver påpekas att det finns tandvård av olika kvalitet. Storbritanniens NHS tas ibland upp som ett föredöme, men borde i stället tjäna som avskräckande exempel. Undersökningar som får ta max fem minuter, patienter som får alla tänder utdragna, massproducerade svarta amalgamfyllningar, samt ett nationellt problem med att människor med akuta problem med tänderna hamnar på sjukhusens akutmottagningar och kräver omfattande insatser.
I Sverige har vi sedan länge frångått mycket av det som praktiseras i NHS, till exempel utförs inga amalgamfyllningar längre, vi bevarar hellre tänder än att dra ut dem och bygger hellre fastsittande kron- och brokonstruktioner i stället för löständer som förstahandsval. Patientens perspektiv verkar vara något helt oviktigt för dem som förespråkar tandvård i NHS modell.
En särställning
Förebyggande tandvård har i dag en särställning inom den svenska tandvården. Barn, unga och vuxna behandlas alla med förutsättningen att det är bättre och enklare att förebygga problem än att behandla dem när de uppstår.
Detta är en alldeles utmärkt modell för att förebygga karies, hål i tänderna, men innefattar knappast all den tandvård som behövs. Patienter har andra problem än karies, till exempel aggressiv tandlossning, slitage på sina tänder, trauma, käkled och käkmuskelsmärta, etsskador etcetera. Dessa patienter är stora grupper som kräver specialiserad kunskap och erfarenhet för att behandla. Förebyggande tandvård hjälper heller inte patienter som kommer till oss och redan har karies.
Fruktbar samexistens
Tandläkare behöver vidareutbilda sig, för att möta de behov som uppstår. Om en grupp har problem som inte de kan få hjälp med, skapar detta en möjlighet för tandläkare att specialisera sig på denna grupp och ge dem den vård de behöver. Folktandvården har modeller för vidareutbildning, men utan den privata tandvården så är möjligheterna för den enskilde tandläkaren begränsade att göra val om sin vidareutbildning. Den privata tandvården, som har samma redovisningskrav som den offentliga tandvården, samma krav på legitimation och samma grundläggande förutsättningar, åtnjuter mycket hög nöjdhet bland sina patienter.
Man kan även se det som att de tandläkare som investerat i sin utbildning och i sin maskinpark för att erbjuda mer specialiserad tandvård, avlastar övriga tandläkare som då ej behöver investera samma mängd tid och pengar för att erbjuda motsvarande behandling. Denna fördelaktiga utveckling finns i dag i Sverige, där tandvård i offentlig och privat regi samexisterar.
Valfrihet är god tandvård
Det är värt att notera att människor är olika, och att inte alla har samma inställning till sina tänder. En del människor nöjer sig med att dra ut tänder som gör ont och tycker inte detta är något konstigt, andra vill ha kvar sina tänder i munnen och rekonstruera deras funktion. Implantatbehandling är lämpligt för vissa, andra efterfrågar inget mer än tandblekning (som ej innefattas av tandvårdstödet och är momsbelagt). Man skall utgå från patientens situation och fria vilja. Valfrihet är essensen av god tandvård, både att man får välja sin tandläkare och vilken behandling man vill ha. Tandvårdsförsäkringen tillhör patienten, och följer denne oavsett om patienten behöver få en andel av sin behandling utförd av annan behandlare, eller vill byta tandläkare. Pengarna följer patienten.
Det har varit mycket diskussion om att man skall ha gratis tandvård högre upp i åldrarna. I Västra Götaland har vi i dag gratis barntandvård hela vägen tills året man fyller 24. Det är gruppen 18-24 åringar som vi ser absolut flest uteblivanden, dessa patienter har alltså tandvård för noll kronor men kommer inte till tandläkaren. Det handlar för det mesta dessutom inte om återbud, utan i stället direkta uteblivanden. Det finns inga vetenskapliga bevis för att ytterligare höjning av åldrarna för barntandvård har någon positiv effekt på tandhälsan.
Föredöme för sjukvården
Tandvården borde vara ett föredöme för sjukvården. Tandvården har inga omfattande problem med tillgänglighet, förlustbringande verksamheter som behöver täckas upp med skattemedel, eller problem med nöjdheten. Landstingen är inte en obstruerande mellanhand för det statliga tandvårdsstödet, även om de utövar sitt inflytande över barntandvården och vård för sjuka och äldre. I stället för att sortera tandvården under sjukvården, borde man göra tvärt om och se hur sjukvården i större utsträckning kan efterlikna den väl fungerande tandvården.
Nuvarande ordning är den första som utformats på vetenskaplig grund, i samförstånd med professionen. På 90-talet försvann flera tusen tandläkare utomlands som en direkt konsekvens av den ansvarslösa reform som infördes av dåtidens politiker. Nuvarande försäkring går att förbättra, men är det absolut bästa vi någonsin haft i Sverige, och kanske världens bästa tandvårdsförsäkring någonsin. Förstärk och förbättra, men rota inte upp det som fungerar och ger riklig skörd.
Mitt råd är att behålla den vetenskapligt beprövade, väl fungerande statliga tandvårdsförsäkring som vi har i Sverige i dag.
Ian Collin
tandläkare