Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Emilio Morenatti
Bild: Emilio Morenatti

Nej Andersson, vi kan inte dumpa ansvaret på andra länder

Enligt Magdalena Andersson kommer Sverige inte vara ett stort mottagarland för de ukrainare som nu flyr från kriget. Hon sa att det förväntas att andra länder ska ta större ansvar än vid tidigare flyktingkriser. Men vi kan inte lägga ansvaret på andra länder och se på när oskyldiga människor som flyr för sina liv, drabbas av andra länders migrationspolitik. Sverige måste ge asyl till de ukrainska medborgarna, skriver Annie Sinistaj och Hanna Jokel, SSU Skåne.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

När andra världskriget bröt ut stängde vi gränserna för alla länder förutom våra nordiska grannländer. Judar som flydde krig och förintelse blev avvisade och detta är en del av vår historia vi inte är stolta över. Det var inte förrän runt 1943 det blev fritt för judar att ta sig till Sverige. När det blev krig igen i Europa tog Sverige emot runt 100 000 flyktingar från Balkan vilket räddade många liv.

Vi bör också komma ihåg att en tid innan detta var Sverige ett land man ville fly ifrån. Det sägs vara över en miljon svenskar som flydde från fattigdom, svält och arbetslöshet och på andra sidan stod bland annat USA och tog emot oss. Vi har en möjlighet att vara solidariska och empatiska mot våra blågula medborgare i Ukraina som nu fruktar för sina liv, vi har en möjlighet att om 50 år titta tillbaka och se att vi var humana som inte stängde dörren för att låta människor dö eller leva i hemskheter, att just vi var ett föredömsland ännu en gång. Men framförallt så har vi inte råd att vänta på andra länder, vi måste agera nu.

Krigslarm ekar

I torsdags vaknade människorna i Ukraina av att bomber släpptes över landet och ryska soldater korsade landsgränsen. Filmer sprider över nätet om hur krigslarm ekar i Kiev att det är kilometerlånga köer på gatorna, alla försöker fly. Det sprids bilder på familjer, barn, ensamstående som bär på sopsäckar med hela deras liv i på väg mot något de hoppas är tryggare än där de befinner sig. Att leva i ovissheten av vad nästa steg blir hos politiker, militären eller om omvärlden ens ska agera är en stress som varken vi eller ni kan föreställa oss.

Många av våra politiker verkar bli handlingsförlamade när de tänker tillbaka på vad som hände 2015. Det som har hänt sedan dess är att Sverige har tvingats inse att vi har misslyckats med integrationen. Det har lett till en diskussion om vem som är värdig ett nytt och säkert liv och vem som inte är det.

Det sprids bilder på familjer, barn, ensamstående som bär på sopsäckar med hela deras liv i på väg mot något de hoppas är tryggare än där de befinner sig

De politiska alternativ som Sverige nu står inför är att ta emot de desperata flyktingarna från Ukraina och ta krafttag för att se till att integrationen fungerar. Eller så låter vi människor leva kvar i krig och förtryck de vill fly ifrån.

De ukrainska medborgarna bär inte ansvaret för Rysslands politik, de bär inte ansvar för att de föddes i Ukraina och inte heller ska de få möta konsekvenserna av något de inte alls har inflytande över. Vi får inte låta blågult blod spillas, de ukrainska medborgarna ska vara välkomna till Sverige.

Annie Sinistaj, styrelseledamot SSU Skåne

Hanna Jokel, distriktsordförande SSU Skåne