Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nationell styrning behövs för att förebygga översvämningar och vattenbrist

Tillgången till vatten kan inte längre ses som en lokal fråga utan måste ses ur ett bredare perspektiv, som kräver en samordning som är ny för Sverige. Det behövs sammanhängande nationell styrning och en strategi med helhetssyn på vattenfrågan, skriver nio svenska vattenexperter som kommer att debattera detta ämne under politikerveckan i Almedalen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Nu är det dags att spara på vattnet igen i Sverige läser vi i dagstidningarna, samtidigt har vi de senaste åren upplevt en ökande trend av översvämningar. Det har länge rått en hållning i vårt land att vi inte har några problem med tillgång till vatten och att vattenfrågor är något som kan lösas lokalt.

Men, tiden har runnit ikapp oss och Sverige behöver nu ta till sig lärdomar som andra länder sedan länge har behövt anpassa sig till. Vattentillgång kan inte längre ses som en lokal fråga utan måste samordnas. Bidragande orsaker är såväl klimatförändringar som sättet vi hanterar mark på. Användningen av vatten är inte bara är en miljöfråga utan det är en fråga om att säkerställa långsiktig tillgång på bra vatten trots variationer, med torka och översvämningar som resultat. Detta måsta vara en del av vår långsiktiga samhällsplanering och får inte uppfattas som ständigt återkommande lokala kriser.

Det behövs planering på den skala som motsvarar vattnets naturliga flöde (avrinningsområde).

När till exempel en kommun eller intressent lokalt tar tag i översvämningsproblematiken längs en vattenväg, blir det ofta lokala lösningar som skyddar den egna kommunen men som kan påverka vattenflödet nerströms. Det finns många aktörer i ett avrinningsområde som vet att olika åtgärder kan minska flödena: skogsbruk, jordbruk, allmänhet, markägare, stadsplanerare; och om alla fick dra ett strå till stacken, skulle vår förmåga att hantera dessa variationer öka.

Kräver organiserad samverkan

Det här är svåra frågor eftersom de kräver en organiserad samverkan där olika intressen måste vägas mot varandra. Nederländerna framhålls ofta som ett gott exempel på vattenhantering. Här har man kommit till vägs ände när det gäller att hålla vattnet borta till varje pris. De har vallat in och kanaliserat vattnet i sitt tätbefolkade och låglänta land till den grad att det till sist inte fanns något annat val än att ändra strategi och istället göra plats för vattnet. Även Sverige måste införa denna typ av strategi och bereda mer plats för vattnet i landskapet och staden genom att införa nytänkande principer som använder sig av naturliga system, och det krävs ett anpassat regelverk som på ett effektivt sätt tar hand om dessa frågor.

EU ser vattentillgångar som en kritisk tillväxtfaktor och menar till exempel att förvaltningsplanerna för vattendirektivet och översvämningsdirektivet bör samordnas för att kunna dra nytta av synergier. I Sverige är det återigen olika myndigheter som har fått ansvar för båda dessa direktiv och kvantitet och kvalitet är därmed effektivt – men olyckligt – separerade. Kvalitetsfrågor hanteras av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) samt vattenmyndigheterna och kvantitetsfrågorna av MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap). Samtidigt har Boverket en viktig roll att vägleda om stadsplanering vilket påverkar vattenflöden i högsta grad.

Komplext att hantera vattenfrågan

Sedan 2015 har två större statliga utredningar genomförts med föresatsen att utmynna i förslag till en förbättrad klimatanpassning i Sverige. Båda dessa utredningar har visat att det är komplext att hantera vattenfrågan eftersom den är inbyggd i våra nuvarande regelverk och synsätt och påverkar alla delar av vår samhällsplanering. Återigen har detaljer tagit överhand och förslag till långsiktiga nationella strategier uteblivit. Detta synsätt på vattenfrågor kommer att få negativa konsekvenser för miljön, samhället och ekonomin på lång sikt.

Det finns kunskap i vårt land om hur vattenresurser i Sverige bör styras och hanteras med helhetssyn. Nu när vi drabbas av återkommande vattenbrist och översvämning, behöver vi ta till oss den kunskapen och anpassa oss till den nya verkligheten. Det är dags nu!

Henrik Aspegren

vice förbundsdirektör, VA-SYD, Adjungerad Professor, LTH, Lunds Universitet

Lena Blom

strateg, Kretslopp och vatten, Göteborgs Stad, Adjungerad Professor, Vatten, Chalmers

Emily Boyd

director, Professor, Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS)

Gunilla Brattberg

PhD f.d. Program Direktör SEI och f.d. Vice VD Stockholm Vatten, Ledamot Kungl. Skogs och Lantbruksakademien (KSLA)

Åse Johannessen

postdoktor, LTH, Lunds Universitet

Dick Karlsson

specialist, Kretslopp och vatten, Göteborgs Stad

Rolf Larsson

universitetslektor, LTH, Lunds Universitet

Maria Viklander

professor, Luleå Tekniska Universitet

Christine Wamsler

professor, Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS)