Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Henrik Edin, tidigare förbundsordförande, Liberala ungdomsförbundet och Marine Le pen Front National.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nationalismen hotar rasera den liberala demokratin

I det nya politiska landskapet där de centrala frågorna handlar om identitet och kultur står mycket på spel. På sikt ligger den liberala demokratin i vågskålen, skriver Henrik Edin.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Henrik Edin tidigare förbundsordförande
Liberala ungdomsförbundet

Dagens politiska landskap skiljer sig markant från det som existerade för bara ett decennium sedan. De mest centrala frågorna handlar inte längre om ekonomi utan om identitet och kultur. Att misslyckas med att förstå förändringarna i det politiska landskapets kan vara ödesdigert. De nya konfliktlinjerna är här för att stanna och de politiska partierna måste anpassa sin politik. Att lägga om kursen för att försvara en öppen och inkluderande demokratisk kultur måste sättas högst på den politiska dagordningen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Första rundan av det franska presidentvalet 2017 exemplifierar utvecklingen perfekt. Den liberale Emmanuel Macron och den nationalistiska Marine Le Pen fick flest röster och gick vidare till andra omgången. De tidigare statsbärande partierna sållades bort. Liksom i många andra europeiska länder kollapsade de partier som var starkt förknippade med en äldre politisk diskurs.

Inte förvånande

I dagens politiska landskap framträder i stället partier som svarar på frågor om identitet och kultur. Olika alternativ ställs mot varandra: öppenhet eller isolering; tolerans eller intolerans; individualism eller nationalism. Den nya politiska konfliktlinjen går mitt mellan politiker som Macron och Le Pen. Att just de två gick vidare till en andra omgång var inte förvånande.

En del svenska debattörer och politiker misslyckas med att uppfatta utvecklingen. De är förblindade av tidigare föreställningar och förstår inte samtidens centrala perspektiv. Det mest avgörande temat i svensk politik i dag är identitet och kultur, även om det vid första anblick inte är uppenbart.

Under hösten 2015 diskuterades invandring mer i svenska hushåll än alla frågor tillsammans under ett valår. Därefter har frågan breddats till att omfatta bland annat hederskultur och terrorism. Den röda underliggande tråden är emellertid frågan om vad för slags kultur som ska prägla det svenska samhället och hur vår identitet kommer att utvecklas framöver. Att i det sammanhanget – när den politiska debatten är nästintill existentiell – insistera på att föra en politik enligt gamla mönster måste betraktas som mycket farligt.

Mycket står på spel

I det nya politiska landskapet står nämligen mycket på spel. På sikt ligger den liberala demokratin i vågskålen. Många av de nationalistiska partier som växer fram i Europa är fascistiska. De accepterar inte demokratins spelregler och vill förändra dem. Deras utspel är fulla av konspirationsteorier som utpekar misstänkta fiender överallt; de institutioner som är avgörande för en fungerande demokrati attackeras dagligen. Public service målas ständigt ut som en part i målet, och man utvecklar därför alternativa nyhetskanaler.

Den fria kultursektorn vill man kontrollera och styra för att skapa större nationell gemenskap. Man vill förvränga demokratibegreppet till att bara handla om folkomröstningar, och ignorerar prompt det faktum att demokrati handlar om så mycket mer. Hos de nationalistiska partierna finns en inneboende systemkritik som på sikt riskerar att rasera den demokratiska samhällsmodellen. Det är den verkliga faran i dagens politiska landskap.

Övriga krafter borde bjuda motstånd genom att belysa de nationalistiska partiernas inre ideologiska mekanismer, men i stället nöjer man sig ofta med att kalla dem rasister och vägra prata med dem. Det är inte en hållbar lösning.

Samförstånd och solidaritet

Det politiska paradigmskiftet är ett faktum alla partier behöver anpassa sig till. Demokratiska partier behöver ompröva eller bryta mot tidigare dogmatiska övertygelser; föreställningen att den viktigaste politiska frågan är sänkta skatter är en av många fetischer som måste bort. Politiken behöver syfta till att föra människor samman och motverka hatet. I en tid som präglas av polarisering och motsättningar krävs samförstånd och solidaritet.

Det franska presidentvalet är ett av många exempel på att spelplanen har förändrats i grunden. Försvaret av en öppen och inkluderande demokratisk kultur måste sättas högst på den politiska dagordningen när man lägger ny kurs.

Henrik Edin

tidigare förbundsordförande

Liberala ungdomsförbundet