Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Vi skriver denna text för att belysa och bekräfta dessa familjers erfarenheter samt för att påtala att situationen har medfört en ökad vårdtyngd i en annan del av vårdkedjan. Innan pandemin har medföräldern ofta kunnat kompensera för upplevd saknad i omvårdnad från personalens sida, något som inte är möjligt idag.  Det är av vikt att denna aspekt lyfts i syfte att förhindra fortsatt lidande, skriver debattörerna,. Bild: Christine Olsson/TT
Vi skriver denna text för att belysa och bekräfta dessa familjers erfarenheter samt för att påtala att situationen har medfört en ökad vårdtyngd i en annan del av vårdkedjan. Innan pandemin har medföräldern ofta kunnat kompensera för upplevd saknad i omvårdnad från personalens sida, något som inte är möjligt idag. Det är av vikt att denna aspekt lyfts i syfte att förhindra fortsatt lidande, skriver debattörerna,. Bild: Christine Olsson/TT

Något måste göras åt missförhållandena på BB

Att bli förälder är en en mycket omvälvande upplevelse, både fysiskt och psykiskt. De senaste månaderna har vi som jobbar som psykologer inom mödravården träffat ett ökat antal mammor som söker hjälp på grund av svåra upplevelser under eftervården i kölvattnet av rådande pandemi, då deras partners varit portade från BB och där personalen har brustit i omsorg om dem, skriver bland andra Hege Andreassen, psykolog.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Att arbeta som psykolog inom mödra- och barnhälsovården innebär att dagligen möta blivande och nyblivna föräldrar. De nyförlösta kvinnor som vi möter har ibland redan innan förlossningen erfarenhet av en graviditet som präglats av oro inför förlossningen eller inför att bli förälder. Det kan också vara så att förlossningen varit påfrestande, lett till ett oplanerat/akut kejsarsnitt eller orsakat förlossningsskador. Generellt och för de allra flesta innebär att bli förälder till sitt första barn, en stor och omvälvande händelse, i både fysiskt och psykiskt hänseende. Att ta in och förstå vidden av vad det innebär att ha ansvar för en ny liten människa, att hålla barnet vid liv och ge barnet en bra start i livet, är en psykiskt krävande uppgift.

Inte möjligt i dag

Vi har under de senaste månaderna identifierat ett ökat antal ärenden som kommer till oss på grund av svåra upplevelser under eftervården på BB i kölvattnet av rådande pandemi. Vi skriver denna text för att belysa och bekräfta dessa familjers erfarenheter samt för att påtala att situationen har medfört en ökad vårdtyngd i en annan del av vårdkedjan. Innan pandemin har medföräldern ofta kunnat kompensera för upplevd saknad i omvårdnad från personalens sida, något som inte är möjligt idag. Det är av vikt att denna aspekt lyfts i syfte att förhindra fortsatt lidande.

De berättelser som har kommit oss till del under de senaste månaderna har handlat om en ökad otrygghet samt bristande praktiskt och känslomässigt stöd för de födande på BB. Många har känt sig ensamma och utlämnade och beskriver upplevelser av att vara instängda, att ingen kommer om de ringer efter hjälp, att BB-personalen inte läst deras journal och inte vet vad de varit med om. Även bland nyopererade kvinnor där det rent fysiskt är svårt att finnas där för sitt barn – resa sig ur sängen, att gå, att bära och vagga sitt barn eller att byta blöja – har stödet många gånger uteblivit.

Många har känt sig ensamma och utlämnade och beskriver upplevelser av att vara instängda, att ingen kommer om de ringer efter hjälp, att BB-personalen inte läst deras journal och inte vet vad de varit med om

Från BHV-sjuksköterskor hör vi att många åker hem med modersmjölksersättning eftersom de inte upplevt att de fått tillräcklig hjälp att komma igång med amningen. De kvinnor som söker vård hos oss har genom sina olika berättelser beskrivit priset av att inte bli emottagen och bemött på ett tillgängligt och känslomässigt närvarande vis av en alltför pressad BB-personal.

Det finns en risk att det uppstår en psykisk stress hos kvinnan om hon upplever sig inte få stöd i omhändertagandet av sitt barn, vilket kan påverka hennes kontakt med det nyfödda barnet. Bristen på kontakt med eller upplevd hjälplöshet i förhållande till barnet kan leda till upplevelsen av extrem stress hos modern, en upplevelse som i förlängningen riskerar att få allvarliga konsekvenser i föräldrarnas och barnets framtida relation.

Saknar trygghet

Det är mycket svårt att förmedla stabilitet och trygghet i relation till sitt barn om man känner sig helt utlämnad till sin egen förmåga och saknar den trygghet som den andra föräldern kan ge i kombination med den trygghet som en fysiskt och känslomässigt närvarande BB-personal kan ge. En partner kan fylla olika nödvändiga funktioner: finnas där med sin kropp och sin famn, hämta mat, hjälpa den nyförlösta till toaletten, bära barnet och bidra med den omsorg som en nybliven förälder längtat efter.

Det framstår som tydligt för oss att partnerns närvaro är av mycket stor vikt och oftast kan kompensera för avsaknad av/minskad närvaro av BB-personal. I en tid då det inte är möjligt för en partner att ge det emotionella stöd och den trygghet som den nyförlösta och barnet behöver, är det vår förhoppning att adekvata resurser och utrymme ges till den personal som nu utan en partners stöd måste axla detta ansvar på BB-avdelningarna. Vi har hittills inte kunnat se att det gjorts några avgörande kompensatoriska insatser för att väga upp för effekterna av att partnern inte får närvara på BB. Nyförlösta mödrar riskerar fortfarande, sju månader efter införandet av restriktionerna inom mödrahälsovården, att inte få den vård som de har rätt till och behov av, vilket alltjämt riskerar att leda till ökad omfattning av fysiska och psykiska vårdskador.

Väckt frågan

För oss psykologer inom mödra- och barnhälsovården har situationen på BB funnits på agendan sedan pandemins början i mars - april då vi fick ta del av de första berättelserna om svåra upplevelser under BB-tiden. Vi har tidigt försökt mobilisera och väckt frågan inom vår egen organisation, efterfrågat samverkansmöten för att förmedla vår bild för att stå upp för våra patienter. Våra patienters lidande handlar inte om att de är bortskämda eller att de inte förstått allvaret och bakgrunden till de restriktioner som sjukvården ställts inför på grund av pandemin; det handlar om att de har blivit offer för allvarliga brister inom vården som blivit extra tydliga under rådande omständigheter.

Det är inte rimligt att låta personalen arbeta under nuvarande otillfredsställande förhållanden. Inte heller är det rimligt att lämna nyförlösta kvinnor utan ett fullgott stöd. Att utsätta de nyfödda barnen för konsekvenserna av en bristfällig hantering är även det orimligt.

För att rätta till missförhållandena bör de ansvariga därför låta sig vägledas av följande uppmaningar:

• Ge personalen adekvata resurser för att möta det ökade ansvar det innebär att inte få stöd av den födandes partner.

• Ge patienterna den eftervård på BB som de har rätt till och de nyfödda barnen en bra start i livet

Hege Andreassen psykolog inom mödra- och barnhälsovården

Kajsa Flodin psykolog inom mödra- och barnhälsovården

Astrid Lindström psykolog inom mödra- och Barnhälsovården

Eva-Lotta Moberg psykolog inom mödra- och barnhälsovården

Maria Sjölund psykolog inom mödra- och barnhälsovården