Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Louise Brown, Senior Advisor Business Integrity & Anticorruption, styrelseledamot Transparency International Sverige.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Någon som vill ta en selfie med diktatorn?

UD:s omtalade delegationsresa till diktaturen Azerbajdzjan framställs som en oskyldig affärsresa. Men är i själva verket ett moraliskt och etiskt haveri som skadar Sverige och svenska affärsintressen, skriver Louise Brown, Transparency International Sverige.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Louise Brown, Senior Advisor Business Integrity & Anticorruption, styrelseledamot Transparency International Sverige

Azerbajdzjan president Ilham Aliyev utsågs 2013 till Corruption's Person Of The Year av Radio Free Europe. Sedan i juni utreder Europarådet anklagelser om att ledare i Azerbajdzjan mutat medlemmar i rådet för att avfärda rapportering om brott mot mänskliga rättigheter i landet. ”Den azerbadjanska tvättomaten” är ett begrepp. Uppskattningsvis 2,5 miljarder euro kan ha slussat från Azerbajdzjan, i mutor till europeiska politiker genom en hemlig fond.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

UD:s omtalade delegationsresa till just Azerbajdzjan i mitten av november var dock idel uppsida och hade lika gärna kunnat handla om business i Finland. I programmet marknadsfördes bland annat järnvägsprojektet Baku-Tblisi-Kars, som just nu finns med i en brottsutredning i samband Bombardiers misstänkta mutbetalningar. Samt SOCAR, det statliga oljebolaget, där Aliyev var vice president under ett decennium med fortsatt indirekt kontroll genom sitt personliga nätverk.

Många kritiska röster har höjts kring resan. Civil Rights Defenders är en av dem som pekar på regimens brott mot mänskliga rättigheter, tydliggjort av maktelitens sätt att göra kvinnliga journalister till måltavla.

Enligt Business Sweden är de parter man träffade enligt önskemål från deltagande bolag. Resan handlar om att förstå villkoren och utmaningarna på marknaden, få en första kontakt med viktiga företag och motparter. Inte för att diskutera specifika affärer och skriva på kontrakt.

Hårt kritiserad resa

Utöver den politiska och etiska blindheten i researrangemanget, är det från ett rent varumärkesperspektiv likaså ett självmål – upplagt för att skjuta de deltagande företagens hållbarhetsproklamationer i sank. För vad är ett etiskt ställningstagande i Sverige värt när man till sedan reser i väg för att uppvakta gardet kring Europas Corruption´s Person of the Year?

Eva Ossiansson, varumärkesexpert och lektor i marknadsföring vid Göteborgs universitet, håller med om att resan är en ”no-brainer”:

”Alla som deltar i resan är representanter för sina varumärken. Det skapar ett bristande förtroende för ledningen och för affärerna. Det är oroväckande att så många tycker att det inte spelar roll. Kommunikationen om hållbarhet och etik blir en läpparnas bekännelse. Hur många tål en riktig granskning?”

Hon tycker det är anmärkningsvärt att företrädare i näringslivet inte tar fasta vid sin egen påverkan på varumärket i sammanhanget.

Vi vet att det fortfarande är en utmaning för svenska hållbarhetschefer och bolagsjurister att ens på hemmaplan få gehör för anti-korruptionsfrågor hos ledning och styrelse (”de lyssnar inte”, ”integritetsfrågan ses inte som relevant”), så varför skulle delegaterna just vid en resa till Azerbajdzjan plötsligt byta fokus från affär till missionär?

Tveksam försäkran

Affärsdelegaterna ombads av Business Sweden att skriva på en avsiktsförklaring inför resan, där man lovar att lyda svensk och lokal lagstiftning, sträva efter att följa en rad FN- och OECD-konventioner för hållbarhet, mänskliga rättigheter, samt bidra till Agenda 2030. Ett företag vägrade skriva på. Avsiktsförklaringen ansågs vara på för låg nivå. Vidare kan man undra om kravet att skriftligen intyga att man lovar agera lagligt inte är ett omyndigförklarande. Det betyder ju att man annars inte kan utgå ifrån att våra företagsledare med säkerhet kommer bedriva lagliga affärer.

Initiativet till resan kan bara ses som olyckligt och faller på två orimligheter. Antingen känner man inte till att de azeriska företagen och ledarskapet är kraftigt förknippade med korruption och brott mot mänskliga rättigheter. Eller, så känner man väl till det men anser trots det att företagsmatchningen är lämplig ur alla perspektiv. Även det etiska. Välj själv.

Enligt Edelman Trust Barometer har bara 37 procent av allmänheten i västvärlden tilltro till vad en vd säger. Låt oss hoppas att svenska vd:ar ligger lite bättre till än det internationella genomsnittet. Resan till Baku lär i alla fall inte öka det. Eller, kommer någon av delegaterna att vid nästa aktieägarmöte spontant fiska upp telefonen och visa en selfie med diktatorn?

Louise Brown

Senior Advisor Business Integrity & Anticorruption, styrelseledamot Transparency International Sverige