Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

När vokalen styr genitiv-s

Diskussionen om genitiv-s fortsätter. Den här gången handlar det om regler – och undantag – för när exempelvis namnet på en ort slutar på en vokal och hur det påverkar genitiv-s.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Senast skrev jag om genitiv-s i sammansatta namn som Härnösands gymnasium. Min poäng var att det finns en medveten tendens att slopa genitiv-s i sådana exempel.

Jag fick ett mejl från Tom Heyman, tidigare styrelseledamot i Energiverken, som ju bytte namn till Göteborg Energi (utan genitiv-s). Han skriver: ”Inspirationen kom – som ofta – från Stockholm som namnändrade alla sina förvaltningar. I förlängningen såg man hur alla kommunala förvaltningar skulle namnges enligt samma mall och motiven var de vanliga: att modernisera och att ’sätta på kartan’.” Han motsatte sig namnändringen.

Men sedan finns det ett annat mönster som jag av utrymmesskäl inte tog upp, och det är de fall där det första ledet är ett namn som slutar på vokal.

En del läsare uppmärksammade detta. Så här står det i ett mejl: ”Intressant spalt om genitiv-s som fick min fru och mig att snacka om Partille kommun och Piteå kommun kontra Göteborgs och Lerums kommun. Är det så att om kommunen slutar på en vokal så har man inget genitiv-s?” Iakttagelsen är korrekt.

Regeln är i sig lite konstig. I vanliga fall, när det inte handlar om tvåledade namn, ska det vara ett genitiv-s även om ordet slutar på vokal.

Det heter Göteborgs domkyrka men Skara domkyrka, Lunds universitet men Örebro universitet. Det viktiga är just om det första ledet slutar på vokal. Detta är inget nytt påhitt, utan så har det varit länge. Oklart hur länge.

Regeln är i sig lite konstig. I vanliga fall, när det inte handlar om tvåledade namn, ska det vara ett genitiv-s även om ordet slutar på vokal. Det heter Malmös befolkning, inte Malmö befolkning, och det heter Skaras näringsliv, inte Skara näringsliv. Detsamma gäller naturligtvis personnamn. Det heter Evas kappa, men Pers frack. Det fordras ett genitiv-s i samtliga fall.

Ett specialfall uppträdde när Karlstad fick sitt universitet. Skulle man skriva Karlstads universitet eller Karlstad universitet? Kruxet är att Karlstad slutar på konsonant i skrift men på vokal i tal. De flesta människor, och inte minst varenda värmlänning, säger Karlsta. Sven-Ingvars sjöng om Karlstatösera, inte om Karlstadstöserna.

Efter en del debatt blev det officiella namnet Karlstads universitet. Det var inte speciellt överraskande att skriftspråket fick bestämma stavningen. Det hindrar ju inte att man i dagligt tal kan säga Karlsta universitet.

En lärare i Strömstad meddelar att gymnasiet där heter Strömstad gymnasium – en namnform han har svårt att förlika sig med. En Halmstabo påpekar att även förledet Halmstad är problematiskt på samma sätt.

Regeln är alltså att det inte ska vara något genitiv-s om förledet slutar på vokal. Detta kan ha medverkat till tendensen att generellt stryka genitiv-s i sammansatta namn. Engelsk påverkan är en annan möjlig förklaring. jerna

Lars-Gunnar Andersson

professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.

Mejla din språkfråga till

[email protected]