Det finns en internationell rörelse som snabbt vinner mark som vill ersätta biologiskt kön med könsidentitet överallt i samhället ─ i lagen, språket, statistiken, idrotten, fängelserna och våra medvetanden. Vad du har mellan benen ska inte spela någon roll, det viktiga är hur du själv identifierar dig.
Till exempel finns nu ett lagförslag om att införa självdefinition av juridiskt kön i Sverige. I länder som inför självdefinition tenderar kvinnors utrymmen att öppnas för alla som identifierar sig som kvinnor. Man påstår att det handlar om att skapa trygghet för transpersoner, men när självdefinition råder så får i praktiken alla män tillträde till kvinnors utrymmen. Eftersom det lätt kan utnyttjas av manliga sexualbrottslingar och bedragare försvinner tryggheten för alla. Det tyder på att tryggheten är ett skenargument, det handlar snarare om bekräftelse. Men är det rimligt att kvinnors trygghet bortprioriteras för att bekräfta en mindre grupps identiteter?
Eftersom det lätt kan utnyttjas av manliga sexualbrottslingar och bedragare försvinner tryggheten för alla
Det finns starka skäl till att hålla utrymmen där vi klär av oss, sover eller på annat sätt är i en utsatt situation könsuppdelade. De flesta är inte bekväma med att klä av sig inför främlingar av motsatt kön. För flickor och kvinnor finns också en befogad rädsla för ovälkomna sexuella närmanden eller sexuellt våld från män. När offentliga toaletter, omklädningsrum, sovsalar, härbärgen och liknande görs om till unisex prioriteras i praktiken män, eftersom många kvinnor känner sig obekväma eller otrygga och undviker dem. Därför behöver kvinnor egna utrymmen även i fortsättningen.
Dyrare lösning
Samtidigt finns en liten minoritet transpersoner som inte friktionsfritt kan använda varken det ena eller det andra könets utrymmen. De lösningar som förespråkas tycks vara antingen att ta bort könsuppdelningen helt eller att öppna kvinnors utrymmen för alla "icke-män". Att i stället göra mäns utrymmen inkluderande och trygga för alla ”icke-kvinnor” finns däremot aldrig på agendan. Detta tyder på en manlig norm där kvinnor snarare än män förväntas vara snälla och åsidosätta sina behov. Vi menar att den bästa lösningen vore att komplettera de könsuppdelade utrymmena med avskilda unisexutrymmen. På så vis kan alla få tillgång till det offentliga rummet utan att kvinnorna skuffas undan.
Denna lösning är måhända lite dyrare än att helt enkelt skylta om damernas, och den duger inte för den som vill att samhället ska bekräfta att identiteten går före biologin, men det är den enda lösning som faktiskt tar hänsyn till kvinnors trygghet och behov.
Camilla Skyttman, Women’s Rights Watch
Linn Saarinen, Women’s Rights Watch
Maria Björsson, Women’s Rights Watch