Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mullorna i Iran är också emot mångkultur

Människor i Sverige har alltid levt med olika kulturer och sätt att sköta vardagen. Samer, judar, finnar och svenskar har alltid samsats inom landets gränser. Visst har det funnits en stark tendens att vilja likrikta även minoriteterna, men den ambitionen har hela tiden mötts av motstånd, skriver Jesper Bengtsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Regimen i Iran har få anhängare i Sverige. Av goda skäl. Sedan revolutionen 1979 har mullorna och revolutionsgardet styrt landet med järnhand, krossat den politiska oppositionen och förtryckt den fria pressen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men styret i Iran har inte bara baserat sitt innehav på ren makt, eller ens våldsanvändning. De anser sig ha ett moraliskt uppdrag.

De tror sig om att ha upptäckt det bästa sättet att leva som människa. Enligt strikta religiösa lagar och med rötterna i ett mycket ålderdomligt samhälle.

De vill styra hur människor klär sig, hur människor umgås, vilka de älskar samt vilka seder och traditioner som är värda att bevara.

De tror sig om att ha upptäckt det bästa sättet att leva som människa. Enligt strikta religiösa lagar och med rötterna i ett mycket ålderdomligt samhälle.

I ett sådant samhälle är den individuella friheten helt ointressant, eftersom individen ändå skulle göra fel val.

Paradoxalt nog tycks samma kulturellt monolitiska tankar vinna mark även i Sverige.

Senast var det Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor som slog fast att Sverige nu borde begrava det ”mångkulturella projektet”.

Sverigedemokraterna, Sd, har länge drivit samma linje. De som kommer till vårt land ska bli svenskar, klä sig som vi gör här, fira svenska högtider och leva som vi alltid gjort. Punkt.

Bush Thors utspel fick DN:s krönikör Margit Silberstein att retoriskt fråga om hon, som är född i Sverige och har levt här längre än Ebba Busch Thor, nu ska tvingas fira jul. Får hon inte längre fira sina egna, judiska högtider?

Det är förstås en motiverad fråga. Men än mer motiverat är det att fråga sig vilket sorts samhälle Kristdemokraterna, eller för den delen Sd, därmed eftersträvar.

Människor i Sverige har alltid levt med olika kulturer och sätt att sköta vardagen. Samer, judar, finnar och svenskar har alltid samsats inom landets gränser. Visst har det funnits en stark tendens att vilja likrikta även minoriteterna, men den ambitionen har hela tiden mötts av motstånd.

Och sedan några decennier är Sverige på allvar mångkulturellt.

Det är ett faktum. Inte en politisk ambition. Människor har olika religioner, firar olika högtider och klär sig olika.

Men den som vill eftersträva en monolitisk kultur i hela Sverige måste inskränka den individuella friheten ännu mer. Då måste man på allvar rikta hela statsapparaten mot ambitionen att göra kulturen mer enhetlig.

Ett modernt samhälle kan aldrig acceptera att detta görs av tvång. Hederskulturer och försök att begränsa individers frihet är inte det samma som mångkultur.

Men den som vill eftersträva en monolitisk kultur i hela Sverige måste inskränka den individuella friheten ännu mer. Då måste man på allvar rikta hela statsapparaten mot ambitionen att göra kulturen mer enhetlig.

För att den kultur och det sätt att leva man själv företräder är mer moraliskt rätt, får man anta att de menar.

Ungefär som regimen i Iran.