Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sveriges kulturarbetare har mer identitetspolitik och krav på att tänka och agera "rätt" att vänta med MP:s kulturpolitik, skriver Jasenko Selimovic (L).

MP fortsätter med sin ideologiska uppfostran

När Alice Bah Kuhnke (MP) och Anna Sibinska (MP) skriver att de "är stolta över att Lind fortsätter att arbeta på den självklara miljöpartistiska linjen" betyder det rimligtvis att Sveriges kulturarbetare har mer identitetspolitik och krav på att tänka och agera "rätt" att vänta, skriver Jasenko Selimovic (L).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

MP:s kulturpolitik, 4/2 och 8/2

I sin replikmitt inlägg om den nya kulturministern Amanda Lind (MP) skriver partivännerna Alice Bah Kuhnke och Anna Sibinska att "det vore förmätet att förvänta sig att Jasenko Selimovic (L) ska besitta kunskaper om Miljöpartiets långa kulturpolitiska tradition". Men det är just vad jag har. Det handlar för det första inte alls om en särskilt lång tradition och det är hur denna gestaltat sig som jag finner mycket oroande.

Jag konstaterade samtidigt i min ursprungliga text att Amanda Lind (MP) givetvis måste ges en chans att visa vad hon går för, även om jag tvivlade på att det blir någonting bra. Att Lind nu låter sin företrädare skriva ett genmäle här i GP tyder inte på att partiet tillmäter henne någon större förmåga att tala i egen sak.

Höjningen av kulkturbudgeten är en chimär – kulturens andel av den totala budgeten har varit ungefär densamma under senare år och ”ökningen” är huvudsakligen en justering till inflationen.

Bah Kuhke och Sibinska menar vidare att regeringen Löfven ”ökade den svenska kulturbudgeten med dryga 1,5 miljarder kronor”. Höjningen är emellertid en chimär – kulturens andel av den totala budgeten har varit ungefär densamma under senare år och ”ökningen” är huvudsakligen en justering till inflationen.

Sanningen är också att Alice Bah Kuhnke häpnadsväckande nog tillsattes som kulturminister som representant för ett parti utan kulturpolitiskt program. Att MP under lång tid saknat idéer runt kulturfrågorna var väl känt och hade redan påpekats från flera håll. Detta faktum försöker hon nu dribbla bort med att hänvisa till diverse miljöpolitiska program.

När ett förslag till miljöpartistiskt kulturprogram slutligen presenterades för ett par år sedan möttes det dessutom av stark kritik från en mängd håll.

När ett förslag till miljöpartistiskt kulturprogram slutligen presenterades för ett par år sedan möttes det dessutom av stark kritik från en mängd håll. Åsa Linderborg, kulturredaktör på Aftonbladet – en person som verkligen inte står mig nära politiskt – har bland annat konstaterat att MP:s kulturpolitik "blandar ihop demokrati med kultur” och att MP:s kultursyn är såväl "instrumentell som ideologiskt styrande". Karin Olsson, kulturchef på Expressen har kallat densamma för "ideologisk uppfostringsanstalt". Jag delar deras synpunkter.

När Amanda Lind för några veckor sedan presenterades som ny kulturminister var det också på demokratifrågan, bland annat utifrån minoritetsperspektiv, hon valde att fokusera. Det ger starka indikationer på att inget har eller kommer att förändras. När Bah Kuhnke och Sibinska i sin replik skriver att de "är stolta över att Lind fortsätter att arbeta på den självklara miljöpartistiska linjen" betyder det rimligtvis att Sveriges kulturarbetare har mer identitetspolitik och krav på att tänka och agera "rätt" att vänta. Det är, vilket var poängen i min artikel om den nya kulturministern, mycket allvarligt.

Jasenko Selimovic (L)

Europaparlamentariker