Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
De resurser som sedan läggs på sjukvård är också knappa: när dyra behandlingar tränger undan annan vård finns det en risk att den totala hälsoeffekten faktisk blir negativ – det vill säga, fler liv förloras än vad som vinns. Man måste fråga sig vad det är för mening med att rädda tio liv, om elva andra personer dör av det?, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT
De resurser som sedan läggs på sjukvård är också knappa: när dyra behandlingar tränger undan annan vård finns det en risk att den totala hälsoeffekten faktisk blir negativ – det vill säga, fler liv förloras än vad som vinns. Man måste fråga sig vad det är för mening med att rädda tio liv, om elva andra personer dör av det?, skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT

Missriktade åtgärder mot corona riskerar att ta fler liv än vi räddar

Om vi inte ser till att åtgärder vi sätter in för att försöka stoppa coronavirusets spridning är kostnadseffektiva så riskerar fler människor att dö av pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser än av själva viruset, skriver bland andra Joakim Ramsberg, doktor i hälsoekonomi.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det förs nu en debatt om att den arbetslöshet och ekonomisk recession som riskerar att orsakas av de insatser som görs i syfte att kontrollera covid-19 pandemin kan få stora negativa konsekvenser för folkhälsan, i form av bland annat ökad psykisk ohälsa, hjärtproblem och cancer. Forskningen ger där inte entydiga svar, men det förefaller högst troligt. Vi vill dock föra fram att det kommer finnas mycket mer direkta konsekvenser för liv och hälsa eftersom de resurser vi nu lägger på pandemin är resurser som vi inte kommer kunna lägga på annan hälso- och sjukvård.

Förlorar sex levnadsår

Internationella bedömare talar om kostnader i storleksordningen 2 procent av BNP för varje månad som nedstängningen av ekonomin pågår. Det skulle motsvara cirka 100 miljarder kronor per månad i Sverige, en nivå som även svenska ekonomer givit uttryck för. Det är inte osannolikt att vi är på väg mot en total kostnad på minst 200 – 300 miljarder kronor. Åtgärderna som görs kommer tveklöst rädda många liv, men i andra vågskålen ligger kostnaderna för samhället.

Det kan vara illustrativt att relatera dessa till att kostnader som överstiger cirka en miljon kronor per räddat levnadsår (i full hälsa) inte brukar anses motiverade. Om vi antar att de som avlider i covid-19 i genomsnitt förlorar sex levnadsår med full hälsa (uppskattat från förväntad livslängd om patienten i genomsnitt är 80 år) så bör vi som samhälle begära att minst 42 000 liv räddas om åtgärderna kostar 250 miljarder. Om en betydande andel av de som dör gör det med, snarare än av, covid-19 innebär det att siffran är en underskattning av hur många liv som måste räddas , eftersom den förväntade livslängden är kortare .

Man måste fråga sig vad det är för mening med att rädda tio liv, om elva andra personer dör av det?

Detta innebär inte att det finns en cynisk beslutsfattare som ”bestämt” vad ett liv är värt. Men vi kan aldrig lägga samhällets alla resurser på att förbättra hälsan eftersom det finns värdefull alternativ användning, såsom utbildning, försvar och rättsväsende. De resurser som sedan läggs på sjukvård är också knappa: när dyra behandlingar tränger undan annan vård finns det en risk att den totala hälsoeffekten faktisk blir negativ – det vill säga, fler liv förloras än vad som vinns. Man måste fråga sig vad det är för mening med att rädda tio liv, om elva andra personer dör av det? Gör inte misstaget att tro att denna regel inte skulle gälla i den svåra situation vi står inför nu.

Människor kommer fortsätta att få cancer och hjärtsjukdomar både nu och efter pandemin. Det byggs också upp en puckel av vård som ska hanteras efter covid-19 pandemin. Denna vård ska betalas med skattepengar som kommer från den ekonomi som nu till betydande delar stängts ned. Staten kan visserligen låna pengar, men de pengar som lånas idag ska en gång betalas tillbaka.

Riskgrupper ska ha förtur

Med det sagt vill vi ändå mot bakgrund av hur samhället brukar värdera liv och hälsa argumentera för att det är motiverat att lägga mycket stora resurser på att vårda och skydda de personer som riskerar att bli sjuka i covid-19. Vi ser flera skäl till detta. Det rör sig för det första om ett stort antal personer. För det andra har vi en prioriteringsordning där riskgrupper som multisjuka äldre eller personer med andra allvarliga sjukdomar är grupper som ska ha förtur till våra gemensamma resurser. Det finns också ett stort värde i att ”försäkra” sig mot ett scenario med massdöd, eller att sjukvården eller någon annan samhällsviktig funktion, kollapsar.

Vi vill dock särskilt peka på värdet av att systematiskt söka kostnadseffektiva åtgärder eftersom det får resurserna att räcka till mer. Det framstår exempelvis som att åtgärder för att identifiera riskgrupper och redan smittade och sedan sätta in intensiva åtgärder för att isolera dessa förefaller ha stor chans att vara kostnadseffektiva jämfört med åtgärder som med låg träffsäkerhet isolerar stora grupper av friska personer.

Bygga ut testkapacitet

Om detta inte görs så kan det bero på att de tekniska förutsättningarna inte finns på plats, men som vi sett står enorma värden på spel och stora summor bör -om det förväntas ha god effekt- kunna läggas på att snabbt bygga ut tex testkapacitet, skapa smittspridningsappar eller använda vårdregister för att identifiera riskpatienter som kan få individuellt stöd och coachning. Det följer också att mindre specifika insatser måste ha lägre kostnader för att bli mer kostnadseffektiva. Använd exempelvis lärdomar från s.k. ”nudge” (dvs. beteendevetenskapligt grundade insatser för att hjälpsamt ”knuffa” människor i riktning mot rätt beslut) för att utforma kostnadseffektiva sätt att ändra individers beteende.

Det är ett ofrånkomligt faktum att samhället inte har obegränsade resurser och det skulle vara klokt av ansvariga beslutsfattare att på ett mer systematiskt sätt än nu ta hänsyn till kostnadseffektiviteten i de åtgärder som görs om inte dessa i slutändan ska kosta mer hälsa än de räddar.

Martin Henriksson, docent i hälsoekonomi

Joakim Ramsberg, Fil Dr. i hälsoekonomi