Rekvisitet missaktning i brottsbalken om hets mot folkgrupp kan ge rättsligt stöd för att lagföra vissa demonstrationer som innehåller hatiska uttalanden eller handlingar mot en specifik grupp. Varför används inte detta i juridisk praxis?
En del menar att hets mot folkgrupp inte kan åberopas när det gäller religioner eftersom brottsbalken inte stipulerar explicit ”hets mot religioner”. Men det är ett argument med flera brister.
En brist är att det utgår ifrån att missaktning av en religion inte kan skada människor som praktiserar den religionen. Detta är fel eftersom missaktning av en religion ofta leder till diskriminering och trakasserier av människor som praktiserar den religionen.
Våld mot människor
En annan brist är att det förutsätter att missaktning av en religion inte kan likställas med hat eller våld mot människor som praktiserar den religionen. Men missaktning av en religion bidrar till att sprida en negativ bild av människor som praktiserar den religionen och ofta leder till hat och våld mot dem. Liknande gäller egentligen också kön, sexualitet och andra diskrimineringsgrunder.
Yttrandefriheten används alltför ofta som en ursäkt för provokativt och kränkande språk och handlingar som skapar incitament till hat och våld mot vissa människor. Ett vanligt argument är att åberopandet av rekvisitet missaktning saknar stöd i befintliga domar. Och det är sant. Men det kan inte ses som ett kvitto på att yttrandefriheten måste vara totalt gränslös och överlägsen alla andra demokratiska värden och principer. För faktumet är att lagen, och därmed också den juridiska praxisen, är föränderlig.
Våra demokratiska fri- och rättigheter är ett resultat av mer än två millennier av denna utveckling
Det finns mycket som var vanligt – och lagligt – förut men som idag är otänkbart: pålning, rådbråkning, slavhandel, mätning av pannor och skallben, barn- och husaga, lobotomi. Det kallas för utveckling.
Våra demokratiska fri- och rättigheter är ett resultat av mer än två millennier av denna utveckling. Yttrandefriheten är ett alldeles för värdefullt privilegium för att användas som politiskt vapen för urholkning av självbestämmanderätten och religionsfriheten samt uppvigling till hotfull retorik och handling.
Vår demokrati hålls som gisslan i ett farligt politiskt spel. Och det kan vi inte tillåta. Framförallt får vi inte låta de konservativa och högerextrema krafterna stå i vägen för demokratins utveckling. Om något så borde vi göra precis tvärtom – hjälpa demokratin inklusive yttrandefriheten att fortsätta utvecklas så att den inte längre kan missbrukas för uppenbart antidemokratiska handlingar.
Haris Agic, Fil dr i socialantropolog