Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Minskade utsläpp ihop med ökad tillväxt är enda vägen

Vi moderater är övertygade om att vi måste klara av att sänka utsläppen samtidigt som vi bibehåller vår konkurrenskraft och tillväxt. Endast så får vi även större länder med högre utsläpp att följa efter och minska sin klimatpåverkan, skriver Jessica Polfjärd och Jessica Rosencrantz (M).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Sverige och resten av världen behöver ställa om sina ekonomier för att minska påverkan på klimatet. Det är ett mål som nästan alla partier är överens om, däremot råder stor politisk konflikt om hur vi ska nå målet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi moderater är övertygade om att vi måste klara av att sänka utsläppen samtidigt som vi bibehåller vår konkurrenskraft och tillväxt. Endast så får vi även större länder med högre utsläpp att följa efter och minska sin klimatpåverkan.

Några delar som är särskilt avgörande:

För det första behöver transportsektorn och basindustrin ges möjlighet att ställa om. Vägtransporter och basindustrin står vardera för en tredjedel av de svenska utsläppen. På samma gång är transporter avgörande för ett glesbefolkat och handelsberoende land, och basindustrin utgör grunden för vårt välstånd och sysselsätter en stor del av arbetskraften.

Transportsektorn behöver därför bli grön genom el och en ökad användning av biodrivmedel. Infrastrukturen för att ladda bilar och lastbilar måste byggas ut och stödet till denna utbyggnad ska vara teknikneutral. Vi behöver omfattande investeringar i teknisk utveckling som gör det möjligt att tillverka fossilfritt stål och fossilfri betong, och avskilja och lagra koldioxid (CCS).

Öka upptaget av kol

För det andra behöver vi använda skogen för grön omställning. Dels genom att ersätta fossilbaserade produkter med förnybara, så kallad substitution. Dels genom att öka upptaget av kol i själva skogen och i dess produkter. Det ligger i linje med FN:s klimatpanel som i sin klimatrapport från 2018 lyfter fram metoderna för att nå målen i Parisavtalet. Vi behöver också fortsatt slå vakt om det hållbara svenska skogsbruket.

För det tredje krävs en mer effektiv och resultatinriktad politik. Både Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen har dömt ut regeringens klimatpolitik som ineffektiv. Mest kritik har förmodligen regeringens främsta satsning Klimatklivet fått, som innehåller stöd till klimatångestterapi och andra rena symbolåtgärder. Moderaterna och Kristdemokraterna skar ner på stödet och satsade i stället mer pengar på klimatbistånd i budgeten för 2019. Men regeringen, med stöd av Centerpartiet och Liberalerna, valde i vårändringsbudgeten att lägga ytterligare 760 miljoner på Klimatklivet.

Göra det lättare att välja elbil

Vi lägger pengarna där de gör mest nytta. På hemmaplan innebär det riktade stöd till laddstolpar för att göra det lättare att välja elbil i hela landet, något som Riksrevisionen pekat på som en effektiv åtgärd, och stöd till basindustrins omställning. Internationellt satsar vi på klimatinvesteringar och klimatbistånd. Kostnaden per ton utsläppsminskning för internationella klimatsatsningar var enligt Energimyndigheten 60 kronor 2018. Motsvarande för Klimatklivet mellan 1 000 och 4 000 kronor enligt Riksrevisionen.

Samtidigt hotas våra industrier av elbrist på grund av att vi har underlåtit att investera i våra elnät samt i förtid avvecklar fullt fungerande kärnkraftsreaktorer som förser Sverige och Europa med fossilfri el. Detta är dålig klimatpolitik.

För det fjärde måste vi driva på för att EU ska öka sina klimatambitioner. Utsläppen känner inga landgränser. Sverige står för knappt en promille av världens totala utsläpp. Var åttonde vecka ökar världens utsläpp med lika mycket som Sverige totalt släpper ut under ett år. Även om Sverige når nollutsläpp i morgon har det en ganska marginell betydelse för klimatet. Däremot kan Sverige använda sin i sammanhanget lilla röst för att få EU att använda sin mycket större.

Det förutsätter dock en klimatpolitik som är samordnad mellan Stockholm och Bryssel. Regeringens oförmåga i klimatpolitiken illustreras troligen bäst av hur den hanterade EU:s så kallade bördefördelning, som reglerar hur mycket medlemsländerna ska minska sina utsläpp inom de sektorer som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter.

Resultatet blev att Sverige, som redan gör mest, måste göra ännu mer medan andra länder behöver göra mindre. Bulgarien behöver exempelvis inte minska sina utsläpp alls och Rumänien behöver bara minska sina utsläpp med två procent. Det är självklart att vi i Sverige ska minska våra utsläpp, men andra länder ska inte tillåtas åka snålskjuts på våra ansträngningar.

Inspireras att följa vårt exempel

För det femte måste Sverige och Europa bedriva en politik som gör att länder utanför EU inspireras att följa vårt exempel. Det lyckas vi bara med om vi kombinerar minskade utsläpp med ekonomisk tillväxt. Under alliansregeringen minskade utsläppen med omkring 20 procent, samtidigt som ekonomin växte med nästan tio procent. Under de rödgrönas tid vid makten har utsläppsminskningarna i princip stannat av – förra året till och med ökade utsläppen – enligt Naturvårdsverkets officiella statistik. Detta samtidigt som svensk tillväxt är bland de lägsta i EU.

Det är dags för en ny svensk klimatpolitik, som lägger tonvikten på åtgärder som bevisligen gör skillnad och som får andra att vilja följa vårt exempel. Moderaterna är partiet för de hoppfulla – så också inom klimatpolitiken.

Vi lägger pengarna där de gör mest nytta. På hemmaplan innebär det riktade stöd till laddstolpar för att göra det lättare att välja elbil i hela landet, skriver Jessica Polfjärd och Jessica Rosencrantz (M).

Jessica Polfjärd (M)

Europaparlamentariker

Jessica Rosencrantz (M)

miljö- och klimatpolitisk talesperson