Vi har levt med kärnvapen i 75 år. Vanan invaggar oss i trygghet. Falsk trygghet, då det har varit många tillbud då ett kärnvapenkrig varit nära att utlösas av misstag. General Lee Butler, som på 1990-talet var befälhavare för USA:s samlade kärnvapenstyrkor har sagt: ”Att vi överlevt beror inte på skicklighet utan på tur, eller kanske Guds försyn”. Hur länge kan vi förlita oss på detta?
En som ofta ställde den frågan var Maj Britt Theorin. Hon citerade Butler som liksom hon var medlem i Canberra-kommissionen, en expertgrupp som 1996 la fram konkreta förlag till hur man skulle minska risken för kärnvapenkrig. Just då, efter Sovjetunionens fall, var utsikterna för kärnvapennedrustning särskilt stora. Maj-Britt Theorin var född i Annedal, Göteborg och förblev rotad i sin hemstad. Hon arbetade med kärnvapenfrågor som riksdagsledamot och senare som ledare för den svenska nedrustningskommissionen, liksom i Europaparlamentet. Hon spelade en viktig roll när Sverige beslöt att avstå från att anskaffa atomvapen.
Antal kärnvapen ökar
Många strategiska experter menar att risken för ett kärnvapenkrig ökar för närvarande. Antalet kärnvapen ökar för närvarande. Särskilt bekymmersamt är att man tillför ”små” kärnvapen med styrka kanske motsvarande bomben mot Hiroshima. Dessa kärnvapen skulle vara användbara tillsammans med konventionella, icke nukleära, vapen. Man tror att man därigenom skulle kunna vinna ett kärnvapenkrig. Hur avbryter man en upptrappning av kärnvapenkriget?
Icke-spridningsavtalet från 1968 har varit framgångsrikt för att förhindra kärnvapenspridning. Endast Nordkorea har brutit sig ur. Men kärnvapenstaterna har i avtalet förbundit sig att genomföra förhandlingar för avskaffande av alla sina kärnvapen. Möjligheterna har sannerligen funnits under dessa år. Så kom t ex år 1986 den amerikanske presidenten Ronald Reagan och Rysslands ledare Michail Gorbatjov överens om att avskaffa alla sina kärnvapen före år 2000. De hade kommit till insikt om innebörden av kärnvapenkrigets vinter. De flesta som överlever ett kärnvapenkrig svälter ihjäl. ”Ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och får aldrig utkämpas” sade President Reagan. Tyvärr fanns inflytelserika kärnvapenkramare på plats som lyckades stoppa avtalet. Men Reagan och Gorbatjov hade insett att ett kärnvapenförbud var möjligt.
Saknas vilja att avskaffa
Under 1990-talet, efter Sovjetunionens fall, fanns knappast någon risk för ett kärnvapenkrig. Man skulle då ha kunnat börja uppfylla sina åtaganden från 1968 och förhandla om kärnvapnens avskaffande. Det skedde inte. Vi i fredsrörelsen insåg, äntligen, att kärnvapenstaterna inte alls vill avskaffa sina kärnvapen, tvärtemot vad man påstod.
Därför lanserade Läkare mot kärnvapen tillsammans med den nybildade organisationen ICAN, den internationella kampanjen för förbud motkärnvapen, avtalet TPNW, som skall förbjuda kärnvapnen. Vi vänder oss där till alla de kärnvapenfria länderna, mer än 180 stater, som skall kräva att kärnvapenstaterna uppfyller sina åtaganden. Avtalet är ett FN-avtal och har nyligen trätt i kraft. Avtalet är bindande endast för de hittills 55 stater som ratificerat det.
Förbjuda kärnvapen? Så naivt! Tjuvar försvinner väl inte för att stöld är förbjudet? Naturligtvis inte. Men lagar är normerande, liksom internationella avtal. Så har t ex avtalet som förbjuder landminor inte skrivits under av USA eller Ryssland, men de har slutat placera ut minor. Splitterbomber, som sänder ut hundratals små minibomber, är också förbjudna sedan några år. Detta avtal har inte skrivits under av USA men landet har slutat tillverka dem. Vi har också lagar mot kemiska vapen och biologiska vapen, lagar som i huvudsak respekterats och som medför att mängder av dessa vapen förstörts.
Flera förbud
TPNW-avtalet innehåller också ett förbud mot tillverkning eller lagring av kärnvapen. Ett land som skrivit under får inte bidra med teknik eller pengar till kärnvapen, inte heller ta emot kärnvapen till sitt territorium. De fem Nato-länder i Europa som har USA-kärnvapen på sitt territorium måste göra sig av med dem när de skrivit under TPNW. Det finns en stark opinion för detta i Nederländerna, Tyskland och Belgien, i parlamenten och i befolkningen.
Sverige har inte skrivit under TPNW, trots att Sverige var med i arbetet med avtalets tillkomst. Orsaken är ett önskemål från det amerikanska försvarsdepartementet som inte skulle uppskatta en svensk underskrift. Sverige lyder. I själva verkat bedriver USA en kraftig kampanj mot avtalet och fortsätter att försöka förhindra stater att skriva under. Uppenbarligen anser USA att avtalet är viktigt.
Hon, kanske mer än någon annan, personifierade under mer än ett halvt sekel motståndet mot kärnvapen i Sverige.
Maj Britt Theorin, som avled den 6 april i år, var en kraftfull förkämpe av avtalet. Hon, kanske mer än någon annan, personifierade under mer än ett halvt sekel motståndet mot kärnvapen i Sverige. Under de senaste åren arbetade hon ännu, vid nära 90 års ålder, intensivt. För henne var det svårt att förstå att Sverige övergett arbetet för nedrustning. Det vore en passande tribut till hennes minne om regeringen nu skriver under avtalet som förbjuder kärnvapen.
Gunnar Westberg, ordförande International Physicians for the Prevention of Nuclear war (IPPNW)