På håll, från Tanzania, har jag följt kampanjen #Metoo och debatten i tidningarna. Jag tycker, som så många andra, att det är förfärligt att mentaliteten i vårt land är sådan att en stor procent av vår befolkning tycker det är okej att kvinnor kränks å det grövsta. Att så många män tycker sig ha rätten att nedvärdera kvinnor. Eller tycker de egentligen det?
Vad jag saknar är frågan "Varför"? Hur kommer det sig att vi i Sverige där så många, både kvinnor och män, kallar sig feminister kan ha ett problem av den här sorten som är så utbredd?
Om vi tänker att vi ska få en förändring när vi har ett problem måste vi ställa oss frågan: "Varför?" Just nu tycker jag att det verkar som att vi ska hänga ut några kändisar och ta några i örat och ruska om ordentligt. Jag har mycket svårt att tro att det kommer att leda till den utveckling vi önskar. Problemet är mycket större än så.
Egoistisk grundfilosofi
I Sverige har en egoistisk grundfilosofi fått fäste. Väldigt många sätter sig själv först och funderar inte på hur ens eget agerande påverkar andra. "Jag har rätt att säga vad jag tycker och göra vad jag vill". Yttrandefriheten bygger på att vi, var och en, förstår att vad jag säger och vad jag gör är för att göra gott för andra och inte bara för mig själv. Utan en etisk grundkompass, som säger att mina ord och mitt handlande ska påverka andra på ett bra sätt, hamnar vi ett samhälle där starkast röst hörs och starkast vinner.
I Sverige i dag kallar unga människor sina klasskamrater "hora" och "fitta". De kallar sina lärare och mammor för "idiot". Eller en lärare som vägrar en elev att tränga sig i kön får heta "häxa". Väldigt ofta har jag förundrat upplevt att sådant får sägas utan att någon vuxen reagerar och tillrättavisar.
Vuxenvärlden ska "vara förstående". Förstående? För den som kränker? Den som kränker behöver väl få ett motstånd från någon som är starkare och kan ge guidning i hur ett liv tillsammans med andra behöver se ut?
Våra gränser för vad som är okej och inte okej har suddats ut. Rättigheter talar vi ofta om, men de måste också kombineras med skyldigheter. Ett demokratiskt samhälle bygger på att invånarna vill jobba för det goda samhället. Vi kan ha olika syn på hur det goda samhället byggs upp, men gemensamt för olika ideologier är i grunden att man vill bygga det goda samhället för de som bor där.
Måste göra jobbet tillsammans
Det främsta arbetet för att förändra den egoistiska grundfilosofin till en inkluderande filosofi ska ske i familjen, men i dag får skolan ta ett stort ansvar. Det är ett arbete för alla de vuxna som finns runt unga människor. Men för att det ska fungera behöver de vuxna ha förstått detta och arbeta tillsammans för en förändring. Annars kommer vi att fortsätta att få ha #metoo-kampanjer i det oändliga.
Vi skulle också behöva ha en #metoo-kampanj för lärare. För många handlar det inte om de någon gång blivit kränkta av elever och föräldrar, utan om hur många gånger varje dag elever kränker dem och sina klasskamrater. Alla dessa kränkningar leder någonstans och är en stor fara för vårt framtida samhälle.
Dessa yttringar av en egoistisk grundfilosofi hör ihop och det ena leder till det andra.
#Metoo-kampanjen är väldigt viktig, men först när vi ställer oss frågan: "Varför?" och gör något åt problemen med den egoistiska grundfilosofin. Det är dags för Sverige att ta tag och visa att "allt inte är rätt". Jag tror att fler än jag är oroade över vilket samhälle vi annars utvecklat om tio år.
Maria Utbult
lärare, rektor och ledarutvecklare