Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Författarna hävdar vidare att det finns ”gott” om faktakunskaper i den nuvarande läroplanen, men kan inte ge konkreta exempel. Det är inte förvånande. Tillsammans med mina medförfattare har jag, liksom flera andra, visat att även dagens läroplan saknar en betoning på klassiska ämneskunskaper, skriver debattören. Bild: JESSICA GOW / TT

Mina kritiker argumenterar mot en halmgubbe

I en replik till min debattartikel i lördagens GP om att barn med svaga skolkunskaper enkelt kan rekryteras in i kriminella gäng menar Gunnlaugur Magnússon, Niklas Rudbäck och Edward Jensinger att jag ”gravt förenklar”. Den som läser min text förstår att de argumenterar mot en halmgubbe, skriver Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

15/9 Gravt förenklat att gängkriminaliteten är skolans fel

12/9 Flumskolan viktig förklaring till att gängkriminaliteten eskalerar

Den som läser min artikel ser att jag inte hävdar att gängkriminalitet bara, eller ens främst, är en följd av skolans utveckling mot kunskapsrelativism. Det är dock en viktig faktor. Till dess huvudorsaker måste också den ökande invandringen räknas. De senaste decenniernas omfattande invandring där en stor del av har svag utbildningsbakgrund har förstärkt skadeverkningarna av skolans kunskapsrelativism.

De tre författarna argumenterar med andra ord mot en så kallad ”halmgubbe” som de själva ställer upp. De ger också sken av att jag tror att allt gick snett med svensk skola på 1960-talet.

Anledningen till att svensk skola var förhållandevis bra fram till 1990-talet, trots att läroplanerna reformerades långt tidigare, förklaras av en stor eftersläpning i kultur och arbetssätt. Detta analyserar Johan Wennström och jag närmare i den vetenskapliga artikeln ”’Post-truth’ schooling and marketized education: explaining the decline in Sweden's school quality” från 2019.

Författarna hävdar vidare att det finns ”gott” om faktakunskaper i den nuvarande läroplanen, men kan inte ge konkreta exempel. Det är inte förvånande. Tillsammans med mina medförfattare har jag, liksom flera andra, visat att även dagens läroplan saknar en betoning på klassiska ämneskunskaper.

Trots att läroplanen påstås vara bra, skriver de tre kritikerna att man inte ska stirra sig blind på styrdokument för att förstå hur skolverkligheten ser ut. Men Skolinspektionen är ju satt att se till att skolor följer dessa dokument till punkt och pricka. Dokumenten är svensk lag (läroplanen) eller myndighetsdekret. Det vore väl dråpligt om det är så att ”både lärare och barn arbetar dagligen med kunskapsinhämtning” därför att man bryter mot lagen. I så fall ger ju detta starka belägg för att jag är något på spåren.

Marknadsutsättningen inom ramen för en relativistisk kunskapssyn och en därtill hörande pedagogik är allt annat än sund. Detta har jag påpekat i flera olika sammanhang. Första gången redan 2009 på DN Debatt med Jonas Vlachos och inte minst i en längre essä i Kvartal 2017.

Redan 1954 konstaterade Hannah Arendt i essän ”Crisis in education” att skolans grundläggande uppgift är att till barn och ungdomar förmedla nödvändiga kunskaper om världen som den är och hur och varför vi har kommit dit vi är. Det är detta som skapar grunden både för att känna tillhörighet med det egna samhället och ger eleverna förutsättningar att som vuxna fortsätta förvalta och utveckla det komplexa samhälle som de så småningom kommer att ta över.

Det råder ingen tvekan om att den svenska skolan i stora stycken fallerar när det gäller detta uppdrag, men det är heller inte så förvånande med tanke på att utgångspunkten i läroplaner och styrdokument är en annan än Hannah Arendts.

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi