Nuvarande extrema värmebölja skapar problem i form av bränder, torka, minskade grödor, hälsoproblem och så vidare.
Extrema vädervariationer har förekommit tidigare men frekvensen ökar liksom nivån på de extrema klimathändelserna – det må vara hetta, köld, tyfoner, monsunregn eller torka.
University of East Anglia påpekade redan 1990 att ”detta splittrade mönster av extrema vädervarianter är exakt vad vi kan förvänta oss då den antropogena växthuseffekten börjar förändra världens vädermönster. Vi kommer att få utstå en omild ritt innan de rubbningar i klimatbalansen, som mänskliga aktiviteter orsakat, har arbetat sig igenom systemet och ett nytt stabilt mönster etablerats. Och så länge vi ökar bördan av växthusgaser i atmosfären kan ett nytt jämviktsläge inte etableras och det störda mönstret med sina växande ytterligheter kommer med stigande temperaturer att fortsätta.”
Miljöpåverkan accelererar
Ökande antal extrema vädersituationer världen över bekräftar detta. Vår påverkan på klimatet pågår och accelererar.
Kvalificerade studier (exempelvis IPCC) har sedan länge klargjort att följden av ökade växthusgaser är ökande obeboeliga arealer och till slut en obeboelig planet Jorden.
EU har redan 2011 producerat förslag till mål och medel hur hantera och begränsa emissionerna.
Parismötet 2015 formulerade miljömål till vilka Sverige anslutet sig – och i vissa fall skärpt.
Energikommissionens utredning Kraftsamling för framtidens energi 2017 och Transportstyrelsens med andra Strategisk plan för omställning av transportsektorn till fossilfrihet är exempel på kvalificerade rapporter innehållande ett utmärkt förslag till handlingsplaner.
Bränslen och motorer som är kraftigt emissionsbegränsade och till och med emissionsfria finns.
Hur har beslutande regeringsorgan tagit till sig denna information och dessa rapporter? Hur har de diskuterats i media? Var finns en helhetsbild med en färdplan för Sverige?
Hur utvecklas denna information till ett klarspråk som medvetandegör klimatfrågans allvar och som visar på vad samhället så väl som var och en av oss har att göra för att ett för människan livsvänligt klimat ska kunna vidmakthållas?
Var finns det politiska ledarskapet som kan placera dessa livsviktiga frågor högst på agendan?
Hittills har detta – med mycket få undantag – lyst med sin frånvaro.
Våra ledare ägnar sig åt utspel typ miljöskuldskapande höghastighetståg som – eventuellt och om några decennier – ska ändra våra resvanor, lagring av koldioxid – som är en resurs vid framställning av koldioxidneutrala bränslen eller den verkningslösa flygskatten.
Kanske en folkrörelse av klassiskt snitt måste skapas för att miljöfrågan ska få en seriös behandling och en bredast möjliga uppslutning som skapar politiskt tryck underifrån.
Per Fagerlund
naval architect