Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mer och bättre primärvård löser vårdkrisen

Bygg ut primärvården för att komma i kapp andra länder inom OECD. Då kommer många av bristerna inom sjukvården att bli betydligt mindre, skriver distriktsläkare Bertil Anséhn, Närhälsan Masthugget.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Brister i vår sjukvård har uppmärksammats och debatterats flitigt det sista. Långa väntetider på akuten, utarbetad personal som flyr och svårigheter att få tid när man ringer vårdcentralen har varit föremål för reportage, insändare och debattartiklar. Med all rätt, för bristerna och missförhållandena är uppenbara för de flesta av oss.

Förtroendet för sjukvården minskar trots medicinska framsteg och ofta mycket goda resultat vad gäller många sjukdomstillstånd som tidigare var svåra att göra något åt. Vad skiljer oss från andra länder där man är nöjdare?

Mer primärvård än oss

En stor skillnad är att alla andra OECD-länder har en betydligt större andel primärvård i sina sjukvårdssystem (och därmed också betydligt fler läkarbesök per invånare). I till exempel Holland, Frankrike och England är mer än 40 procent av läkarkåren allmänläkare mot cirka 17 procent i Sverige. Alla nordiska länder har över 20 procent, Finland cirka 30 procent allmänläkare. Man lägger helt enkelt en större andel av sjukvårdskostnaderna på den bassjukvård och ”grindvaktsfunktion” som är en av primärvårdens uppgifter.

Detta gör det lätt att få kontakt med sjukvården, det blir enkelt att få en kvalificerad bedömning och råd och därmed tryggare patienter. Det finns många internationella undersökningar som visar att detta är effektivt.

I Sverige har det funnits politiska intentioner att stärka primärvården sedan länge, både nationellt och lokalt, men man har inte lyckats. Tvärtom minskar stadigt primärvårdens andel av sjukvården i VG-regionen genom bristande indexuppräkning de senaste sju åren (dessutom finns en påtaglig tendens till överskjutning av nya, ofinansierade, arbetsuppgifter från slutenvården som ju också varit trängd trots ekonomiskt tillskott).

Mycket dubbelarbete

Ett annat problem (även i andra länder) är att det görs mycket dubbelarbete. Bättre och gemensamma journalsystem kan minska dubblering av röntgen och prover. När det är stor personalomsättning (vilket det är inom akutsjukvården) går det åt tid till att hitta och utbilda nya medarbetare. Och det dröjer tills de är inskolade. Framtiden tillhör dem som kan rekrytera. Och som kan få personalen att stanna.

I primärvården bidrar det fria vårdvalet till dubblering av utredningar och bedömningar när en (mindre) del listar om sig tätt. På landsbygden är det inget problem men i storstaden kan man på grund av missnöje med till exempel beslut om medicinering och utebliven sjukskrivning gå runt till olika mottagningar. Rätten att välja vårdgivare har många fördelar men i de flesta länder har man begränsningar i antal gånger per år det är möjligt. Kontinuitet är en hörnsten i primärvården som sparar mycket arbete, ökar kvaliteten och är till stort gagn för både personal och patienter.

De ekonomiska ersättningssystemen bidrar till extraarbete. I VG-regionens modell krävs månatlig rapportering av en rad uppgifter som i och för sig kan vara intressanta men där vi på vår vårdcentral får avsätta tid motsvarande ungefär en årsarbetare för ”registervård”. New Public Management kräver sin tribut. Det är möjligen nödvändigt, men kan minskas och begränsas till sådant som är användbart i vården.

Många äldre att ta hand om

Ett tredje problem är äldrevården. De äldre blir fler och därmed också antalet vårdbehövande. En sjukvård med hyggligt med läkar- och skötersketid på särskilda boenden och i hemsjukvård skulle ge ökad trygghet, och värdighet, för såväl boende som personal och minska behovet av akutinläggningar. Det har varit nedskärningar en period (liksom i övrig allmänläkarvård) men det finns stora vinster, såväl ekonomiska som humanitära, att göra om man slipper akutintagsbesök och akutinläggning på medicinavdelning. För närvarande görs försök i mindre skala, men måhända kan man överväga att återinföra en organisation med hemsjukvårdsläkare som vi hade i Göteborg för några år sedan.

Sedan 300 år och provinsialläkarväsendets start har vi haft en allmän öppen sjukvård med mål att förbättra folkhälsan. Vi kan säkert utnyttja de resurser vi har bättre, organisera oss klokare och arbeta effektivare. Men det är också nödvändigt att närma oss europeisk standard vad gäller resurstilldelning till primärvården om vi skall klara vår tids utmaningar.

Bertil Anséhn

distriktsläkare, chef Närhälsan Masthugget