Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vad ska hända med samhällets utsatta om inte staten tar hand om dem? Det är en mycket vanlig fråga. Att tro att det krävs statlig styrning för att människor ska ta hand om varandra visar på en oerhört negativ människosyn. Det är ett egenintresse att personerna omkring en har det bra, skriver debattören. Bild: ERIK MÅRTENSSON / TT
Vad ska hända med samhällets utsatta om inte staten tar hand om dem? Det är en mycket vanlig fråga. Att tro att det krävs statlig styrning för att människor ska ta hand om varandra visar på en oerhört negativ människosyn. Det är ett egenintresse att personerna omkring en har det bra, skriver debattören. Bild: ERIK MÅRTENSSON / TT

Mer hedervärt att frivilligt hjälpa andra än att kräva omfördelning

Många frågar sig vad som ska hända med de utsatta om inte staten tar hand om dem. Det ger uttryck för en mycket negativ människosyn. Det är ett egenintresse att se till att andra har det bra. Och det finns inget fint i att beslagta folks pengar för att sedan omfördela, skriver My Pohl.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

18/12 Ska barn till fattiga arbeta istället för att gå i skolan, CUF?

Simon Boerenbeker Klang avslutar sin artikel med ett löfte om att kämpa vidare för välfärdssamhället. Han verkar inte ha tagit till sig den problembeskrivning som jag målade upp i min artikel i Expressen Debatt. Det borde ligga i vänsterns intresse att ha ett välfärdssystem som är hållbart över tid.

Nuvarande finansieringsmodell håller inte för den demografiska utvecklingen och de allt rikare medborgarnas ökade efterfrågan på välfärd. Andelen av svenskarnas lön som skulle behöva gå in till det offentliga för att finansiera välfärden skulle bli så hög att den påverkar ekonomin negativt, vilket i sin tur skulle leda till mindre pengar till välfärden. Utan kraftfulla förändringar av finansieringens utformning skulle välfärden i än högre grad utvecklas till ett ransoneringssystem som snarare förvägrar än tillgängliggör välfärd.

Frihet att slippa tvång

När debattören använder formuleringar som ”Välfärdssamhället är själva grunden i vårt samhälle och en förutsättning för demokratin” måste vi påminna oss om vad rättighetskonceptet går ut på och hur ett civiliserat samhälle är utformat. Rättigheter handlar om friheten att handla och agera, samt om friheten från kränkningar och tvång. En viktig sådan är äganderätten. Om man inte får skörda frukten av sitt arbete vilken är resultatet av ens nedlagda tid förfogar man inte heller över sitt eget liv.

Statens legitimitet ligger i att den upprätthåller universella rättigheter som äganderätten. I välfärdsstaten där majoritetens diktatur råder kränker staten själv de rättigheter den finns till för att skydda. När staten gör anspråk på pengarna är man försvarslös, med ett våldsmonopol är det svårt att diskutera.

Om man inte får skörda frukten av sitt arbete vilken är resultatet av ens nedlagda tid förfogar man inte heller över sitt eget liv

Vad ska hända med samhällets utsatta om inte staten tar hand om dem? Det är en mycket vanlig fråga. Att tro att det krävs statlig styrning för att människor ska ta hand om varandra visar på en oerhört negativ människosyn. Det är ett egenintresse att personerna omkring en har det bra. Jag är övertygad om att vänstersympatisörer uttrycker denna åsikt med goda intentioner, men det finns inget fint i att beslagta folks pengar och sedan omfördela. Att frivilligt engagera sig i någon annans situation är mycket mer hedervärt.

Minimal stat

Välfärdens framtida utformning är en viktig fråga som bör engagera alla oavsett politisk hemvist. Den rådande strutsmentaliteten riskerar att resultera i en situation som kräver en drastisk omställning och att många människor då kan fara illa. Personligen ser jag gärna att välfärdsstaten avvecklas då allt staten förfogar över upprätthålls med hot om våld. Om man liksom jag tycker att våld är något obehagligt så måste statens storlek vara minimal.

My Pohl, Centerpartiets ungdomsförbund

* Texten är skriven som privatperson