Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Medias märkliga nyhetsvärdering

Explosioner runt om i Sverige har blivit en dussinnyhet och riksmedia orkar knappt bry sig längre. Däremot går man igång på alla cylindrar när Moderaterna använder en genrebild på en bilbrand i sin reklamfilm.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För andra gången på en vecka exploderade i tisdags kväll en sprängladdning vid ett hem i ett villaområde i Sverige – denna gång i Dalby utanför Lund. Sex dagar tidigare detonerade en handgranat i västerort i Stockholm, i vad polisen misstänker vara ett attentat mot en banktjänsteman som arbetar med att utreda bedrägerier.

Inte ens i lilla Dalby är de boende ovana vid explosioner. För ett år sedan sprängdes en tatueringsstudio i samhället. En medelålders kvinna som intervjuas i Sydsvenskan berättar om smällen i tisdags, och att tankarna gick till dådet för ett år sedan.

Igenkänning, med andra ord, nu också i Dalby.

Fråga till läsaren: Minns du alla sprängningar som skett i Sverige sedan årsskiftet?

Själv behöver jag gå till artikelarkiven.

Utanför Sverige finner man dessa explosioner chockerande. Något motsvarande fenomen finns inte i övriga EU, och det som blivit en dussin- nyhet här, betraktas med förskräckelse utifrån.

I Sverige har explosioner blivit så många och så vanliga att bara nyhetsrapporteringen visar på ett nytt normaltillstånd. Att göra djuplodande reportage och intervjuer med rädda grannar som berättar om sina tankar när de hörde smällen eller kände tryckvågen blir främst en sak för lokalpressen, inte ett tema för feta rubriker i rikspress

Fråga till läsaren: Minns du alla sprängningar som skett i Sverige sedan årsskiftet?

Ett tema för rikspress är däremot moderaternas reklamfilm om brottsbekämpning i Göteborg. I denna film, och det vet säkert läsaren, till skillnad från exakt när och var i landet den senaste handgranaten detonerade, har Moderaterna använt sig av en så kallad genrebild på en bilbrand. Det har visat sig att denna bild är tagen i Kanada och inte i Göteborg.

Det har gjorts fler scoop av samma slag. Sverigedemokraterna använde i en reklamkampanj för några år sedan en genrebild på en svensk sommaräng som visade sig föreställa en äng i Baltikum. Omslaget på Jimmie Åkessons bok Satis polito anklagades också för att vara något slags falsarium. Den illustrerades nämligen med en bild på Jimmie Åkesson och hans katt, men katten visade sig vara död och bilden var ett fotomontage. Dessutom kunde Åkesson inte uttala latinet i boktiteln – säkerligen till skillnad från de journalister som garvade åt honom.

Men vad gör egentligen det där flabbet med förtroendet för journalistiken? Under normala omständigheter skulle det stå journalister i villaområden och intervjua grannar som förmodligen undrar hur polisen ska skydda deras hem när polisen inte kan skydda sina egna stationer från sprängdåd. Men detta är inga normala omständigheter.

Paulina Neuding

Journalist och jurist, chefredaktör för tidskriften Kvartal

kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv