Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Medarbetarna är nyckeln till att utveckla äldreomsorgen

Att vilja göra undersköterskor till offer och martyrer, genom att poängtera att de behöver bra förutsättningar för att kunna göra sitt jobb, är knappast något jag skulle tjäna på, skriver äldrekommunalråd Daniel Bernmar (V).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Äldreomsorgen, 24/7

Carina Möberg skriver att det inte är synd om undersköterskorna och att vi inte får göra dem till en ”lidande martyrgrupp”. Jag har aldrig haft syftet att utse personalen i äldreomsorgen till ”martyrer”. I stället försöker jag argumentera för att jag har full respekt och tilltro till personalens kunskaper och engagemang för sitt arbete. Att inte få vara delaktig i verksamhetens utveckling är därför rent resursslöseri. Det är inte martyrskap utan sunt förnuft. 
Förutom att det skapar en god arbetsmiljö när alla i verksamheterna arbetar tillsammans och har påverkansmöjligheter, så handlar det också om de äldres välbefinnande. Vi har många kompetenta chefer i äldreomsorgen i Göteborgs stad, som har god kännedom om de äldre. Men det är undersköterskorna som sitter inne med kunskapen om vad den enskilde har för behov. Ska vi leva upp till den nationella värdegrunden, måste undersköterskorna få möjlighet att anpassa sig efter brukarnas dagsform. 
Ett bra exempel är hur arbetssättet med rambeslut fungerar i hemtjänsten. Där får den äldre själv, tillsammans med kontaktpersonalen, utforma hur stödet ska se ut. Ett annat exempel är Skönsmons hemtjänst i Sundsvalls kommun. Där har personalen fått ta större ansvar för verksamheten. Cheferna tog ett steg tillbaka, men fanns tillgänglig för att stötta och handleda personalen. Det är samma framgångsfaktorer vi sett på de äldreboenden i Göteborgs stad som drivits genom intraprenad, det vill säga medarbetarstyre. Sjukfrånvaron har minskat, arbetsglädjen ökat, och kvaliteten i verksamheten har blivit bättre. 
Chefernas organisatoriska förutsättningar, såsom ett rimligt antal medarbetare och administrativt stöd för att kunna vara närvarande i verksamheten, är därför viktiga för att kunna möjliggöra inflytandet för undersköterskorna. Att alla medarbetare ska följa de beslut som fattats är en självklarhet, men alla medarbetare ska ha möjlighet att kunna påverka dem också. Att uppleva att ens kunskaper eller engagemang inte tas tillvara är direkt hämmande för just det engagemang som Carina Möberg beskriver. 
De allra flesta undersköterskor har valt sitt arbete för att de vill göra skillnad för de äldre. Att inte kunna påverka sina arbetstider, sitt schema och sina arbetsvillkor leder till hög sjukfrånvaro. För att komma tillrätta med detta behöver därför inflytandet över det egna arbetet öka. Den personalpolitik som förespråkas av Carina Möberg, är inte någon jag tror på. Jag är övertygad om att medarbetarna är nyckeln till att utveckla äldreomsorgen.
 

Daniel Bernmar (V)
äldrekommunalråd