Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maxgränsen har alltså gjort det svårare att bekämpa grova brott i en tid då organiserad brottslighet frodas och allt fler yrkeskriminella går över till bedrägerier och ekonomisk brottslighet. Var det verkligen tanken? skriver debattören. Bild: Anders Hofgren/Göteborgs-Posten
Maxgränsen har alltså gjort det svårare att bekämpa grova brott i en tid då organiserad brottslighet frodas och allt fler yrkeskriminella går över till bedrägerier och ekonomisk brottslighet. Var det verkligen tanken? skriver debattören. Bild: Anders Hofgren/Göteborgs-Posten

Maxgränsen för häktning har gjort det svårare att utreda grova brott

Förra året beslutade riksdagen att införa en maxgräns på nio månader för häktning efter att Sverige fått kritik från internationellt håll för långa häktningstider. Men lagändringen har inte fått önskade konsekvenser. I ett färskt fall i Västsverige har nu en man med ett digert brottsförflutet, som misstänks för grov ekonomisk brottslighet släppts på fri fot för att utredningen var tidskrävande och tingsrätten ansåg inte att det förelåg synnerliga skäl för omhäktning, skriver Daniel Larson, åklagare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Syftet med lagändringen vara att korta häktningstiderna, då Sverige återkommande fått kritik av internationella organ för långa häktningstider under isolerade former. Det byggdes in en ventil i systemet genom att domstolen i undantagsfall kunde tillåta längre tid om det finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl är juristspråk för att det ska krävas ofantligt mycket.

Alla inom rättsväsendet vill korta häktningstiderna. Det finns inga fördelar för någon aktör med långa häktningstider, tvärtom. Det finns dock några ärendetyper som tyvärr tar lång tid att utreda och de ärendena förväntas bli fler. Angående behovet av viss isolering har många häktade restriktioner som begränsar kontakten med omvärlden. Syftet med restriktionerna är att den häktade inte ska kunna förstöra eller påverka utredningen, till exempel genom att gömma bevis, påverka brottsoffer/vittnen eller prata ihop sig med andra misstänkta.

Högs straffvärde

Synnerliga skäl att överskrida fristen kan enligt förarbetena till lagen vara om straffvärdet är mycket högt i kombination med att brottet är särskilt svårutrett.

Det anges inte något riktvärde för vad ett mycket högt straffvärde innebär. Detta blir upp till domstolarna att bedöma och för Högsta domstolen att avgöra genom prejudikat. Det ska även framhållas att vid flerfaldig brottslighet ges mängdrabatt som ökar med antalet brott och som i praktiken medför att brottslighetens straffvärde urholkas betydligt i utredningar som rör många grova brott.

Jag slog larm om att fristen riskerar att försvåra utredningar som rör grova bedrägerier och annan grov ekonomisk brottslighet med avancerade och förslagna brottsupplägg som ofta sker inom ramen för organiserad brottslighet, men som normalt inte ger mer än cirka 3-4 års fängelse. Dessa utredningar är komplexa och tar tid. Exempel på brottsupplägg är grova bedrägerier mot många äldre brottsoffer, härvor med grova assistansbedrägerier, storskalig plundring av välfärdspengar eller omfattande momsskattebrott kopplat till EU-handel. Det främsta problemet med lagändringen som få verkar ha tänkt på är att det alltid krävs mycket högt straffvärde för att överskrida fristen, helt oavsett omständigheter kopplat till utredningen.

Mannen släpptes ut

Nu har maxgränsen gällt drygt ett halvår och det finns här i Västsverige ett exempel på tillämpningen. En man som har rötter i ett av våra tyngsta kriminella gäng häktades av tingsrätten. Utredningen växte under häktningstiden och avsåg till sist 21 fall av grova bedrägerier och ett fall av utpressning. Beräknad brottsvinst var över 5 miljoner och åklagarna bedömde att straffvärdet för misstankarna var minst fyra års fängelse. Utredningen var omfattande, till exempel hade cirka 300 förhör hållits och cirka 1 000 sidor kontoutdrag hämtats in. Trots detta hade åklagarna fått begränsa sig att bara utreda vissa brott. Två åklagare och flera utredare jobbade med ärendet. Ärendet är så omfattande att den häktade fått två försvarsadvokater.

Mannen hade suttit häktad i nio månader och åklagarna begärde att domstolen skulle överskrida fristen. Utredningen var klar och åtal kunde förväntas inom två veckor. Tingsrätten kom fram till att det inte var synnerliga skäl och mannen släpptes ut.

Om han kommer påverka förhörspersoner inför rättegången eller fortsätta sin vana trogen att generera brottsoffer får framtiden utvisa

Till saken hör också att mannen tidigare dömts till ett års fängelse för grovt häleri och flera bedrägerier som han avtjänade under häktestiden. Frihetsberövandet avsåg alltså inte bara häktning utan han avtjänade samtidigt ett fängelsestraff.

Åklagarna överklagade men hovrätten konstaterade att omständigheterna inte är sådana att det fanns skäl att överskrida fristen. Hovrättens beslut kan i detta skede inte överklagas till Högsta domstolen av åklagarna, dit kan bara en häktad vända sig för att bli frisläppt. Åklagarna kan alltså inte driva saken vidare för att få ett prejudikat.

Åklagarna skulle precis väcka åtalet och nu är mannen ute i samhället. Om han kommer påverka förhörspersoner inför rättegången eller fortsätta sin vana trogen att generera brottsoffer får framtiden utvisa.

Starka skäl

Maxgränsen har alltså gjort det svårare att bekämpa grova brott i en tid då organiserad brottslighet frodas och allt fler yrkeskriminella går över till bedrägerier och ekonomisk brottslighet. Var det verkligen tanken? Min fråga riktar sig till partierna V-MP-S-C-L som trots kritik och varningar klubbade igenom detta.

Visst ska vi korta häktningstiderna, men den metoden som valdes är dålig och hjälper bara de mest förslagna brottslingarna att komma undan. Verkligheten är att de som sitter häktade så länge som nio månader gör det av väldigt starka skäl. Redan innan ändringen var domstolarnas krav för att hålla någon häktad så länge höga, men kraven kunde anpassas efter det enskilda ärendet och det var knappast tal om att frige någon strax innan åklagaren skulle väcka åtal i en omfattande utredning om grov brottslighet.

Dåliga saker ska man inte hålla fast vid, gör om, gör rätt.

Daniel Larson, Åklagare och rättspolitisk debattör

Nya häkteslokaler häktet i Göteborg Bild: Anders Hofgren
Nya häkteslokaler häktet i Göteborg Bild: Anders Hofgren