Replik
20/9 Problemet är domares okunskap när det gäller bevisvärdering
Debatten om domstolarnas bevisvärdering går vidare med den braskande rubriken att domare är okunniga när det gäller bevisvärdering. Det är professor Christian Dahlman som menar att det i svenska domstolar saknas en vetenskapligt grundad metod - byggd på sannolikhetsteori och statistik – för bevisvärdering och att misstag i bevisvärderingen beror just på avsaknaden av en sådan metod.
Det är utmärkt att akademien intresserar sig för bevisvärderingsfrågor, som utgör en så central del av den praktiska verkligheten för advokater, åklagare och domare. Jag har haft förmånen att ta del av professor Dahlmans forskning vid bland annat olika seminarier. Hans tes är att olika bevis kan värderas på ett matematiskt sätt genom att åsättas ett värde – byggt på sannolikhet och statistik – och sedan sättas in i en formel för sannolikhetsberäkning, Bayes teorem.
Tanken att matematiskt räkna sig fram till slutsatsen att ett åtal är styrkt är inte ny – den framfördes redan på 1970-talet inom den juridiska forskningen. I den fria bevisvärdering som vårt rättssystem bygger på känns det kanske mer säkert och förutsägbart att använda statistiska metoder, men det har inte slagit igenom. Problemet är nämligen att det inte fungerar som en universallösning.
Omöjliga jämförelser
Att använda sannolikhetsmodeller kan absolut ha ett visst värde. En sådan metodik tydliggör till exempel att flera samverkande ganska svaga bevis ger en stark gemensam beviskraft. Problemet är det första ledet – vad är ett starkt respektive ett svagt bevis? När det gäller bevis på naturvetenskaplig grund – dna, fingeravtryck, med mera – går det att med rimlig säkerhet få fram ett ingångsvärde, men vilken siffra ska ett vittnesmål få?
Det går att peka ut enskilda fall där bevisvärderingen ifrågasätts, men det betyder inte att det finns ett systemfel
En statistisk modell kräver jämförbara situationer, men det ena vittnesmålet är inte likt det andra – det är äpplen och päron. Då faller vi tillbaka på det som professor Dahlman kallar känsla och intuition men det jag skulle föredra att kalla för domarens yrkeskunskap, som utöver erfarenhet också tar hänsyn till vad vi exempelvis vet från den vittnespsykologiska forskningen. I verkligheten kan alltså all bevisning inte läggas in på ett säkert sätt i en matematisk modell.
Under tiden januari till september i år avgjordes drygt 78 000 brottmål vid tingsrätterna. Det går att peka ut enskilda fall där bevisvärderingen ifrågasätts, men det betyder inte att det finns ett systemfel. Vår svenska domarkår är tvärtom både välutbildad och samvetsgrann i den bevisvärdering som är en förutsättning för den dömande uppgiften. Svepande och dåligt underbyggda påståenden om att domare är okunniga skadar förtroendet för rättsväsendet och kan därför inte stå oemotsagda.
Göran Lundahl, lagman vid Göteborgs tingsrätt
LÄS MER:Advokatkåren måste ta sitt ansvar
LÄS MER:Tillsyn av advokater som bryter mot reglerna fungerar