Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Wetterstrand: Maria Wetterstrand: Frihetssuccé stoppad av liberaler

Friåret är en av de mest liberala reformer som genomförts i Sverige - ändå stoppas den nu av partier som samtliga kallar sig liberala. Moralismen vinner över den liberala människosynen vid tanken på den onyttiga medborgaren, skriver Maria Wetterstrand.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Nu är det slut med friåret. I morgon beviljas de sista ansökningarna, sedan sätter den nya borgerliga majoriteten i Sverige stopp.
Sen friåret infördes 2002 har 34 523 personer valt att ta friår i Sverige. I Göteborg som dessutom varit försökskommun har 1 453 personer använt sig av friåret och lika många vikarier har fått in en fot på arbetsmarknaden.
Men det är inte av några sakliga eller praktiska skäl som regeringen stoppar reformen. Friåret har varit en succé, både för dem som under ett år fått ägna sig åt ett eget viktigt projekt och för den arbetslöse som fått tillträde på arbetsmarknaden. Utan att det ens var reformens huvudsyfte från början kom friåret att bli den senaste mandatperiodens kanske mest framgångsrika arbetsmarknadspolitiska åtgärd. Många människor har fått fortsatt anställning efter sina friårsvikariat, utslitna människor har fått en självvald paus i stället för en påtvingad sjukskrivning, åtskilliga småföretag har startats och folk har vidareutbildat sig. I Finland har en identisk reform också varit succé och inte mött motstånd från något politiskt läger.
Administrativ kostnad
Inte heller finns några ekonomiska skäl att lägga ner friåret. Den enkla idén att låta den som behöver ett arbete byta plats med den som behöver en paus alstrar i praktiken enbart en administrativ kostnad.
Nej, borgarnas aversion mot friåret baseras på en gammal hederlig moralism: det är helt enkelt fel att få pengar av samhället utan att arbeta. Attityden är inte ny, exakt samma upprördhet låg bakom förra seklets tidiga motstånd från högern vid införandet av en lagstadgad semester. Att arbetare skulle få betalt för att vila upp sig kändes då otänkbart för en del. I dag är det en självklarhet.
"Det ger fel signaler" är ett återkommande mantra bland friårets motståndare. Enligt dem är möjligheten till ett betalt år utan lönearbete en anvisning att man inte behöver arbeta för att leva, att liv och arbete inte är samma sak.
Uttrycket om "fel signaler" blottar en obehaglig syn på medborgarna, en statlig überposition utifrån vilken arbetstagarna bör dirigeras med hjälp av lagstiftarens "signaler". Som på en kennel ungefär: invånarnas syn på arbete och fritid formas genom smällar på nosarna och uppmuntrande ord.
Liberal reform
Friåret är en av de mest liberala reformer som genomförts i Sverige - ändå stoppas den av partier som samtliga kallar sig liberala. Ett friår är ett fönster av frihet i ett långt arbetsliv, ett tillfälle som lämnas helt åt individens val och förmåga att avgöra vad som faller henne in: plugga, resa eller odla i trädgården. Men friåret ger också individen frihet att inte läsa, att stanna hemma och låta trädgården gro igen. Och det är där, vid tanken på den onyttiga medborgaren, som moralismen vinner över den liberala människosynen bland friårets motståndare.
En del debattörer har hävdat att friåret på något sätt måste villkoras med studier, företagsamhet eller annan nyttighet för att ha ett existensberättigande. Den moralistiska retoriken om villkorad ledighet är inte ny: semesterreformen på 30-talet lanserades tillsammans med statliga rekommendationer till arbetstagarna att ägna semestern mer åt friluftsliv och bokläsande och mindre åt lata dagar i soffan. Om nu arbetaren ska vara ledig ska hon åtminstone ägna sig åt något som är värdefullt ur ett samhällsperspektiv. Något som är nästan-arbete.
Slå dank
Det är samma oro nu som då för att medborgarna ska slå dank och ägna ledighet åt annat än samhällsuppbyggande nyttigheter.
På dödsbädden är det få som ångrar att de inte spenderade mer tid på jobbet Ändå ägnar vi mer än hälften av vår vuxna vakna tid åt lönearbete. De flesta tillbringar mer tid med sina arbetskamrater än med sin partner eller sina barn eller sina vänner. Tiden som vi har för våra intressen finns i ett trångt spann mellan heltidsarbete och nattsömn, och där ska vi också få plats med nattning, umgänge, motion och hemarbete.
Att borgarna nu lägger ner friåret är sorgligt och dumt, och det är tråkigt att det är deras reflexmässiga moralism som provocerar dem så till den grad att en framgångsrik reform som friåret ska behöva försvinna.
Miljöpartiet tror på den arbetande människan. Vi tror på den arbetande, fritt tänkande människan utan magsår men med rätt till en paus.