Det svenska samhället bygger på en värderingsgrund som utvecklats under åtskilliga decennier. Denna värderingsgrund är både uttalad och outtalad. En bra sammanfattning finner vi i läroplanen för grundskolan: ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta”.
Men samhällsmoralen utgörs inte bara av högtidliga deklarationer. Moralen är samhällets kitt. För att människor ska kunna leva tillsammans i ett samhälle måste vi följa normer och regler, en del nedskrivna, andra outtalade. Vi har förväntningar på varandra; den som råkar ut för en olycka tas om hand, vi kan lita på löften, vi förväntar oss att politiker och beslutsfattare talar sanning och att de verkar med allmänhetens bästa för ögonen. Dessa ofta outtalade normer kan sammanfattas av begrepp som förtroende, tillit, solidaritet och medmänsklighet.
Demokratins genombrott
Den svenska värderingsgrunden har byggts upp under en lång tid. Kyrkan och frikyrkorörelsen, liksom liberalismen och arbetarrörelsen, var inspirationskällor som bäddade för demokratins genombrott och de värderingar om människors lika värde och individens fri- och rättigheter som är demokratins utgångspunkt.
Men värderingsgrunden har också varit hotad och ifrågasatt under olika tider. Av totalitära rörelser som kommunismen, fascismen och nazismen, och nu i vår tid av militant islamism och högerextremism. I tider när demokratin och de grundläggande värderingarna varit hotade har ledande partier lyckats enas och betona vad som förenar snarare än skiljer dem åt. Men nu är det annorlunda. Det parti som växte fram ur nazism och vit maktrörelse på 1990-talet, och som idag ser liberalismen och socialdemokratin som sina huvudfiender, har kommit att bestämma den politiska dagordningen och valdebatten.Partiet har blivit en samarbetspartner för en möjlig konservativ regering efter valet. Ja, man ställer till och med krav på att ingå i en sådan regering. Därmed riskerar den breda värdegemenskap som demokratin vilar på att bryta samman.
Att på detta sätt skilja sakfrågor från ideologi och värderingar är både felaktigt och verklighetsfrämmande
Men detta är inget problem eftersom samarbetet ju bara handlar om sakfrågor, invänder någon. Att på detta sätt skilja sakfrågor från ideologi och värderingar är både felaktigt och verklighetsfrämmande. Bakom ställningstaganden i sakfrågor finns ideologiska motiveringar. Humanismen och liberalismen med dess värnande om varje individs fri- och rättigheter ligger historiskt till grund för de demokratiska partierna i Sverige. Sverigedemokraterna har en helt annan värderingsgrund.
Men, är inte Sverigedemokraterna i dag ett annat parti än på 1990-talet? Avslöjanden om SDs trollfabriker där man systematiskt bombarderar tidningars kommentarsfält med högerextrema inlägg, förföljelsen av enskilda personer – bl a den dödshotade Centerledaren Annie Lööf - på partiets nätmedier, och Acta Publicas avslöjande att 214 av Sverigedemokraternas kandidater i årets val har en aktiv koppling till, eller bakgrund i, nazism eller den högerextrema miljön, visar med förfärande tydlighet att partiet inte i grunden förändrats. Hos de tänkta samarbetspartierna tycks dessa avslöjanden ha gått obemärkt förbi.
”Nu får vi ordning på Sverige” är Moderaternas huvudbudskap inför årets val. Det låter som ett oroande eko från 1930-talet: ”Ordnung muss sein”. Inget val har under min livstid så tydligt aktualiserat grundläggande värderingsfrågor.
Göran Collste Professor emeritus i tillämpad etik