Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Våldet mot kvinnor är inte en punkt på dagordningen när EU:s ledare samlas på högsta politiska nivå. Det djupa ointresset för att på allvar försvara kvinnors grundläggande rättigheter är uppenbart, skriver Alice Bah Kuhnke. Bild: Jan VAN DE VEL
Våldet mot kvinnor är inte en punkt på dagordningen när EU:s ledare samlas på högsta politiska nivå. Det djupa ointresset för att på allvar försvara kvinnors grundläggande rättigheter är uppenbart, skriver Alice Bah Kuhnke. Bild: Jan VAN DE VEL

Mäns våld mot kvinnor måste bli olagligt – i hela EU

Äntligen diskuteras mäns dödliga våld mot kvinnor på högsta politiska nivå i den svenska debatten. Men den politiska vilja vi ser i Sverige just nu är dessvärre unik i en europeisk kontext, skriver Alice Bah Kuhnke (MP).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Istanbulkonventionen skulle bli en gemensam europeisk verktygslåda för att bekämpa våld mot kvinnor. Nu har tio år gått och kvinnor misshandlas, våldtas och dödas fortfarande. EU-kommissionen måste bryta dödläget, och lägga fram skarp lagstiftning som tvingar medlemsländerna att få stopp på våldet.

Äntligen diskuteras mäns dödliga våld mot kvinnor på högsta politiska nivå i den svenska debatten. Varje gång en kvinna mördas är det en tragedi, och varje gång ett barn förlorar en mamma bär hela samhället ett ansvar.

LÄS MER: Vi göms för att få en chans att överleva – ändå mördas vi

Kanske befinner vi oss äntligen i ett paradigmskifte, där kraven från kvinnojourer och aktivister som i åratal outtröttligt drivit kampen mot mäns våld mot kvinnor, äntligen hörsammas. Det är inte en dag för tidigt. Nu måste politiker från höger till vänster leverera mer än vackra ord vid förhandlingsborden.

Men den politiska vilja vi ser i Sverige just nu är dessvärre unik i en europeisk kontext.

Varje dag mister sju kvinnor i EU sina liv på grund av våld i hemmet, det är minst 2500 per år. Den högerkonservativa våg som sköljer över Europa, kantas av tillbakagångar och förtryck. Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och mest grundläggande rättigheter, ifrågasätts av ledare som hejar på varandra i en kapplöpning mot den absoluta botten. Polen och Ungern går i täten för denna utveckling.

Historiskt avtal

Istanbulkonventionen är det första skarpa verktyget för att bekämpa mäns våld mot kvinnor i Europa. Det juridiskt bindande avtalet, som upprättades av Europarådet 2011, ska skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Avtalet slår också fast att våldet mot kvinnor måste upphöra för att jämställdhet ska kunna uppnås.

Det faktum att sex EU-länder - Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Lettland, Litauen och Slovakien - fortfarande inte har ratificerat konventionen är oacceptabelt, och ovärdigt EU vars fundament fastslår att jämställdhet ska vara centralt i all politik.

LÄS MER: Ingen kvinnofrid förrän lagarna blir strängare

Så sent som i mars meddelade dessutom Turkiets president Erdogan att landet drar sig ur Istanbulkonventionen, som upprättades på turkisk mark och som Turkiet var först ut att ratificera. Det är ett hån mot de hundratusentals kvinnor i Turkiet som årligen utsätts för våld. Med detta beslut växer också klyftan mellan Turkiet och EU:s gemensamma värderingar ytterligare, och ett Turkiskt EU-medlemskap ter sig oerhört avlägset.

Rädslan för att auktoritära ledare i EU ska hämta inspiration från Erdogans kvinnofientliga manöver är berättigad. Den högerkonservativa regeringen i Polen har vid flera tillfällen deklarerat att de ska lämna konventionen. I Ungern har Viktor Orbáns parti Fidesz länge motsatt sig konventionen, och parlamentet där Fidesz har egen majoritet, har röstat nej till en ratificering. Risken finns att fler länder kommer gå i samma fasansfulla riktning.

Allt detta till trots, är våldet mot kvinnor inte en punkt på dagordningen när EU:s ledare samlas på högsta politiska nivå. Det djupa ointresset för att på allvar försvara kvinnors grundläggande rättigheter är uppenbart.

Mäns våld mot kvinnor finns i alla rum, på alla platser, i Sverige såväl som i övriga Europa.

Sverige pionjärer

Sverige anslöt sig tidigt till avtalet. Det betyder att svenska insatser för att minska våldet mot kvinnor följs upp och granskas. Vi får därmed löpande bevis för att det som görs i Sverige inte heller är tillräckligt. Kvinnor misshandlas och våldtas varje dag, trots en underskriven konvention. Dagens jubileum har därför en bitter eftersmak. Vi är väldigt långt ifrån mål och utvecklingen i Europa går i helt fel riktning.

För att bekämpa mäns våld mot kvinnor krävs förändring i alla delar av samhället. Både nationellt och inom EU. Vi måste göra mer och bättre, och våga ändra formerna för hur vi tar oss an problemet.

Medlemsländernas jämställdhetsministrar har fortfarande ingen utpekad arena för att diskutera kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, till skillnad från exempelvis EU:s miljö- och finansministrar. Detta är mer än en opolitisk formfråga: det råder stor enighet om detta underminerar arbetet för att få alla länder att ta itu med våldet mot kvinnor. Utan ett rum där dessa frågor har sin självklara plats, är det omöjligt att få upp frågan på den politiska dagordningen och komma framåt i arbetet.

Under mandatperioden kommer vi med all sannolikhet kunna säkerställa att våld mot kvinnor blir olagligt i hela EU, vilket det tragiskt nog inte är idag.

Istanbulkonventionen fyller 10 år samtidigt som män fortsätter att döda kvinnor i sin närhet. Under mandatperioden kommer vi med all sannolikhet kunna säkerställa att våld mot kvinnor blir olagligt i hela EU, vilket det tragiskt nog inte är idag. Samtidigt måste vi som lever i ett land där våldet är brottsligt, se till att dessa brott aldrig begås.

Alice Bah Kuhnke, EU-parlamentariker och gruppledare för de gröna i jämställdhetsfrågor