För några dagar sedan råkade jag se några avsnitt av den senaste säsongen av The Walking Dead. Serien om en apokalyptisk framtid efter zombiekatastrofen.
Det var ett misstag.
De första säsongerna var riktiga nagelbitare. Jag kunde inte sluta titta, och vaknade upp med mardrömmar om att blodtörstiga vandrare stod utanför mitt fönster.
Numera är zombierna nästan ofarliga. Seriens hjältar betraktar dem ungefär som mygg. En och en är de lätta att slå ihjäl. Kommer de i grupp kan de vara lite besvärliga. I stället kretsar intrigen kring konflikten mellan människorna som överlevt katastrofen. Det är total anarki. Ingen kan lita på någon. Människoätande religiösa fanatiker blandas med psykopatiska ledare som vill skapa en ny diktaturstat.
Numera är det en rätt kass serie.
Men våra streamingtjänster är fulla av den sortens dystopier. Serier och filmer om livet efter katastrofen. Det framställs alltid som filosofen Thomas Hobbes klassiska urtillstånd. När civilisationen bryter samman uppstår ett allas krig mot alla.
Ingen slump
Det är förstås ingen slump att vår tid prioriterar just den sortens berättelser. De har en klangbotten. Allt fler människor upplever det trygga och invanda som hotat. Det är skjutningar och bomber, konflikter och krig.
Rädslan driver sedan upp stödet för politiska grupper som säger att det finns lätta lösningar på vår tids oro. En stark ledare. Säg nej till flyktingar. Hårdare tag.
Men är de här dystra beskrivningarna av vår tid, och den ännu dystrare beskrivningen av ett tänkt urtillstånd verkligen rimliga? Är människan så kass?
Det enkla svaret är nog nej.
Samarbete före konflikt
I själva verket har vi människor en närmast osannolik förmåga känna tillit till varandra. I boken Vi – Samarbeid fra celle til samfunn drar den norske biologen Dag O Hessen en lans för synen på människan som god. Han visar hur hela naturen är full av exempel på fungerande gemenskaper. Vi människor är ”konstruerade” för att vara goda. Vi söker samarbete snarare än konflikt.
Trots att debatten får det att låta på ett helt annat sätt visar forskningen att vi som bor i Sverige fortfarande känner remarkabelt hög tillit
Samma sak med tilliten. Trots att debatten får det att låta på ett helt annat sätt visar forskningen att vi som bor i Sverige fortfarande känner remarkabelt hög tillit. Omkring 80 procent anser att man i grunden kan lita på andra människor.
Så är det förstås inte överallt. Inte i länder med stökigare bakgrund och svagare demokratiska strukturer. Det starka svenska samhället har gjort oss mer tillitsfulla. Men som grund går det inte att säga att vi människor är hängivna åt egoismen.
Däremot kommer jag nog se klart både åttonde och nionde säsongen av The Walking Dead. Det handlar om en annan genuint mänsklig egenskap.
Vi vill veta hur det slutar.
Jesper Bengtsson, skribent och författare