I torsdags larmade kommunala Göteborgs hamn om att containervolymerna fallit ytterligare under årets tredje kvartal, trots att containeroperatören APM Terminals då avslutat sin förödande lockout. Statistiken pekar samtidigt på snabb tillväxt och rekordvolymer i de två andra ytterhamnsterminalerna.
När den nuvarande APMT-ledningen tog över stakade man ut en tydlig strategi; fast anställd personal skulle bytas ut mot timanställda eller bemanningsföretag. Samtidigt skrotades arbetsscheman med flexibla arbetsdagar samt natt- och helgarbete, för att helt ersättas med stelbent skiftgång begränsad till dag- och kvällstid. Det har inte fungerat.
Under sommarens lockout utestängde APMT dessutom personalen utan lön i 371 timmar, vilket slog hårt mot företag som är beroende av en fungerande hamn. Skulden för volymraset lade man på oss hamnarbetare. Men faktum är att vi strejkat i totalt åtta timmar i år medan arbetsgivarens egna stridsåtgärder stått för 98 procent av de förlorade arbetsdagarna.
Nu är det hög tid för ett omtag, för den destruktiva utvecklingen går att vända. Här är fem konkreta förslag för en hamn i världsklass:
1. Anamma den svenska modellen. Dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare är framgångs- receptet för den unika utveckling Sverige genomgått under det senaste århundradet. Vi ifrågasätter inte arbetsgivarens rätt att leda arbetet. Vårt förslag är enkelt; ge oss samma rätt till delaktighet och inflytande som vi har i resten av Sveriges hamnar, så kan även vårt yrkeskunnande tas tillvara.
2. Låt kundbehoven styra produktionen. Tillväxtmöjligheterna begränsas när intresserade tåg-, åkeri- och fartygskunder ska pressas in i allt trängre tidsfönster, samtidigt som Nordens största hamn ligger öde under nätter och helger. Låt oss tillsammans hitta kompletterande schemalösningar som kan garantera kunderna effektiv och tillförlitlig service under befintliga såväl som efterfrågade arbetstoppar.
3. Lös förhandlingsfrågan. Respektera arbetstagarnas val av facklig tillhörighet för att återuppbygga förtroende. På kort sikt behöver oviljan att kalla Hamnarbetarförbundet till förhandlingar få ett slut. APMT:s utestängning av den fackförening som organiserar 85 procent av företagets kollektivanställda har bara lett till informationsbrist, tvister och en farligare arbetsmiljö.
På längre sikt är APMT en nyckelaktör för att få till en trepartsuppgörelse för stuveribranschen, där landets majoritetsfack Hamnarbetarförbundet, kan vara med och bära kollektivavtalet tillsammans med Transport och arbetsgivarna. Det är den enda hållbara lösningen för långsiktig stabilitet i hamnarna.
4. Trygghet driver produktivitet. När anställda kan fokusera på sitt arbete i stället för på rädslan att bli av med jobbet, kan vår yrkesstolthet och kreativitet bidra till ökad lönsamhet. Hamnarbete är ett utpräglat lagarbete. Den uppsplittring som nu sker genom att fastanställda sparkas för att sedan omedelbart återkallas som timanställda eller genom bemanningsföretag, påverkar terminalens produktivitet och tillförlitlighet negativt samt driver upp personalkostnaderna.
5. Flexibel bemanning utan dyra bemanningsföretag. Vi har sedan många år accepterat att en femtedel av hamnarbetarna kan ingå i en extremt flexibel så kallad blixtstyrka, som saknar garanterad lön och kallas in vid behov. Med klara spelregler har den visat sig vara synnerligen effektiv för att tillgodose behovet av specialutbildade extraresurser.
När den blixtpoolen delas av flera terminaler, som hanterar olika marknadssegment, är systemet mycket kostnadseffektivt eftersom personalomsättning är förvånansvärt låg över tid. Motsvarande bolagsöverskridande poolsystem finns i de flesta västerländska storhamnar. Det finns ingen anledning att förlänga experimentet med att i stället ta in dyra och mindre följsamma bemanningsföretag, som saknar erfarenhet av hamnverksamheten.
Peter Annerback
ordförande, Svenska Hamnarbetarförbundet avd 4 Göteborg