Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Men förslaget om ett samlat statligt huvudmannaskap för personlig assistans står inte för sig självt i den här utredningen. Det är en del i ett stort nollsummespel, där bland andra personer med psykiska funktionsnedsättningar skulle mista rätten till assistans, skriver debattören. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

LSS-utredningen riktar dråpslag mot oss med störst behov

När LSS-utredningen nyligen gick ut på remiss tvingades vi omigen konstatera att de största förlorarna är vi assistansanvändare. Den riktar flera dråpslag mot oss med de största behoven, och borde ha skickats till pappersinsamlingen istället för till remissinstanserna, skriver Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I januari 2019 lämnades LSS-utredningen till regeringen. Den innehöll så kraftiga försämringar i Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, att Sverige skulle backa tillbaka till tider av institutionalisering och inlåsning om den gick igenom

Tack och lov går inte hela utredningen på remiss. Kvar finns dock flera förslag som oroar oss assistansanvändare med intellektuell funktionsnedsättning starkt.

Del i ett nollsummespel

Utredningens allvarligaste hot mot oss och våra möjligheter att leva som alla andra hänger ihop med hur förslaget om ett samlat statligt huvudmannaskap för assistansen är formulerat.

Riksföreningen JAG är i grunden positiv till att staten har ett stort ansvar för personlig assistans. Men förslaget om ett samlat statligt huvudmannaskap för personlig assistans står inte för sig självt i den här utredningen. Det är en del i ett stort nollsummespel, där bland andra personer med psykiska funktionsnedsättningar skulle mista rätten till assistans.

Istället skulle en odefinierad kommunal insats erbjudas, med namnet ”förebyggande pedagogiskt stöd”. En direkt inskränkning av vår frihet, självbestämmande och delaktighet eftersom personlig assistans är den enda insatsen som helt utgår från de egna individuella behoven.

Effektiva åtgärder

Personlig assistans är den enda insats som lever upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige har i en rad styrande dokument – LSS, internationella konventioner och nationella mål – förbundit sig att stärka jämlikhet, frihet och delaktighet för oss medborgare med funktionsnedsättning. Vi har länge väntat på effektiva åtgärder för att hejda den utveckling i motsatt riktning som har pågått de senaste tio åren, som lett till att allt fler barn och vuxna tvingas leva på institution.

LSS-utredningens förslag om statligt huvudmannaskap är tyvärr ett hafsverk, inte en lösning på nedmonteringen av assistansen. Den ger inga konkreta svar på utformning, gränsdragningar och målgrupper. Tvärt om, med ett samlat huvudmannaskap som täckmantel föreslås rejäla neddragningar för stora grupper. De akuta frågorna om en urspårad behovsbedömning, urholkade rättigheter och en sned tolkning av föräldraansvaret berörs inte.

I dagarna krävde Kristdemokraterna, Moderaterna och Vänsterpartiet en ny utredning om ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Det är positivt. Men det löser inte problemen för de som nekas eller förlorar sin assistans. Det vi behöver är lagändringar som rustar och reparerar LSS och återställer rätten till personlig assistans.

Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG, genom god man Cecilia Blanck.