Sveriges 21 regioners upprepade misslyckanden med att förbättra läkarkontinuitet, vårdtillgänglighet och vårdkvalitet, har lett till en debatt om att låta staten ta över huvudansvaret för vården. Men snarare än organisationsstrukturen, ligger problemet i organisationskulturen, och på det finns en enkel lösning.
Det organisationskulturella problemet är att de regionala administrationernas papprifierade byråkratier inte kan leverera förändring. Dessutom är de anonyma och avlägsna. Vad gör de? Vilka är de? Var sitter de? Det står i kontrast till vårdens patientnära delar, ute bland vårdarbetarna, där i stället en handlingens kultur råder, alla har en väl beskriven roll och det personliga ansvaret är starkt. Mellan dessa två delar i vårdapparaten löper en klyfta med misstro åt båda håll.
Klibbigt nät
En organisationskultur formas som bekant utifrån väggarna, men framför allt utifrån verksamhetens individer och deras inbördes relationer. Då alla i en arbetsgrupp potentiellt relaterar till varandra, spänner en relationstråd mellan varje individ och som helhet bildar trådarna ett tätt, ibland ganska klibbigt, nät som håller gruppen samman. Chefen är visserligen en medlem av gruppen, men kan endast dra i några av trådarna. Så även om chefen har större formell makt, ligger den verkliga makten hos medarbetarna tillsammans. Och om deras beteenden och vanor inte stödjer chefens beslut som fattas, kan resultaten bli något annat än vad som var tänkt.
När administrationens chefer, politikerna, exempelvis beslutar att minska byråkratin, leder detta i dagens regionala kultur till fler utredningar, fler möten och nya dokument. Vilket ironiskt nog leder till ökad byråkrati. Politikerna blir helt enkelt bortkollrade av de evigt anställda tjänstemännens väl etablerade relationer och rutiner. Och goda intentioner hinner begravas i papper tills det är dags för nästa val.
Den självväxande byråkratin är lyckligtvis ingen naturlag, men för att förändra administrationens organisationskultur behöver tjänstemännen bygga relationer med individer som redan har beteenden som levererar förändring
Med samma logik skulle ett beslut om förstatligande av vården endast leda till att regionens tjänstemän byter hatt från ”region” till ”stat”, men fortsätter i tangentens riktning i sina existerande relationer. Dessutom skulle de börja bygga relationer med ännu fler nyanställda tjänstemän på statlig nivå. Klyftan till kärnverksamheten skulle bestå. Och dokumenthögen växa.
Den självväxande byråkratin är lyckligtvis ingen naturlag, men för att förändra administrationens organisationskultur behöver tjänstemännen bygga relationer med individer som redan har beteenden som levererar förändring. Lyckligtvis finns de redan i den egna organisationen – bland vårdpersonalen i den patientnära verksamheten. Därför bör man i stället för nya statliga byråkratiska lösningar, låta den regionala administrationen flytta sina väggar och integrera sig med kärnverksamheten, där verklig handling och ansvar redan är normen.
Arbeta på fältet
Praktiskt skulle det innebära en flytt av tjänstemännens fysiska arbetsplatser ut till de vårdenheter de är satta att styra. De skulle bara byta arbetsplats, men fortsätta rapportera inom sina egna organisatoriska strukturer. Varje hälso- och vårdcentral skulle få inackordera ett par tjänstemän, som skulle få utföra sitt arbete direkt från fältet. Sin interna koordination kan de sköta via digitala kanaler.
Denna flytt skulle ge många fördelar. Genom nya relationer skulle tjänstemännen få en djupare förståelse för den verksamhet de leder. De skulle snabbt se vilka dokument och processer som är effektiva, onödiga eller till och med skadliga. Att försvara sina beslut ansikte mot ansikte skulle påskynda utrensningen av ineffektiva krav. Effektiviseringen skulle frigöra kostnader och göra organisationen mer ändamålsenlig. Harmonin skulle öka när läkarna och sköterskorna lär känna tjänstemännen, som genom sin närvaro också skulle få bättre insikt i problem och mer kontroll över risker som misskötsel och organiserad brottslighet.
En god organisationskultur skapas genom att arbeta tillsammans mot meningsfulla mål. Det sista erbjuder vårdyrket redan. Det enda som behövs är att föra de anställda samman. För det behövs ingen utredning, det är bara att skrida till handling.
Göran Härdelin, ST-läkare och civilingenjör i Industriell ekonomi