Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hur kan framtiden styras i en riktning som innebär att ytterligare människor kan lyftas ur fattigdom samtidigt som vi hanterar de globala ekologiska utmaningarna? Det är den viktigaste frågan som vi vill få en diskussion kring på världens största konferens i miljöekonomi i Göteborg, skriver bland andra professor Olof Johansson-Stenman.

Livsavgörande frågor om miljö och ekonomi behöver få svar

Ekonomin och miljön hör ofrånkomligen ihop. Den mycket snabba ekonomiska utveckling vi sett under 1900-talet har inneburit att miljarder människor har kunnat lyftas ur fattigdom, samtidigt som samma ekonomiska utveckling tyvärr bidragit till att vi i dag står inför en rad globala ekologiska utmaningar som vi helt enkelt inte kan bortse från. Vi anser dock att i stället för att diskutera om hög ekonomisk tillväxt mest är bra eller dåligt bör fokus ligga på att analysera hur framtiden kan styras i en riktning som innebär att ytterligare människor kan lyftas ur fattigdom samtidigt som vi hanterar de globala ekologiska utmaningar vi står inför, skriver Olof Johansson-Stenman, Gunnar Köhlin, Åsa Löfgren och Thomas Sterner.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 25-29e juni står Sverige och Göteborg värd för världens genom tiderna största konferens i miljöekonomi, WCERE 2018. Medan den första internationella miljöekonomikonferensen för drygt 25 år sedan samlade några dussin entusiaster, mest européer och nordamerikaner, väntar vi nu cirka 1 500 miljö- och resursekonomer från hela världen, där Sida och andra bidragsgivare möjliggjort ett större deltagande från utvecklingsländer.

Klimatet är naturligtvis en av de stora utmaningarna som kommer diskuteras. På olika konferenssessioner kommer frågan om hur en klok klimatpolitik bör utformas diskuteras mer allmänt, liksom mer specifika frågor som hur man bör utforma kombinationer av styrmedel – till exempel koldioxidskatter, utsläppsrättshandel och subventioner till ny teknologi – samt betydelsen i praktiken av specifika klimatlagar såsom de som Storbritannien och Sverige nyligen antagit. Andra sessioner berör effekterna av klimatet på havet, på arter och biodiversitet, på skogen samt olika ekosystemtjänster. Forskare kommer presentera och ifrågasätta varandras resultat samt utbyta erfarenheter mer allmänt; det är så vetenskapen fortskrider även inom detta område.

Hållbarhetsfrågor – livsavgörande

I vissa avseenden har miljöekonomi som ämne kommit långt. Insikten om att de stora hållbarhetsfrågorna är livsavgörande och måste analyseras tillsammans med ekonomiska frågor har spritt sig brett i samhället. När det gäller att bidra till att verkligen lösa problemen såsom växthuseffekten, förlust av biodiversitet, trängsel, utfiskning av haven, spridningen av skadliga kemikalier är framgången tyvärr mindre uppenbar. Där ser i stället samhället fortfarande ofta ut att stå och stampa.

I tider av ökande populism, kunskapsresistens och xenofobi riskerar de stora hållbarhetsutmaningarna lätt att hamna i skymundan

Av detta skäl finns också flera policyinriktade sessioner på WCERE 2018, liksom en särskild förkonferens, där forskare diskuterar praktisk miljöpolitik med politiker, tjänstemän på myndigheter, företagare eller andra representanter för samhället; här bidrar t ex Bjorn Hansen, chef för den europeiska kemikaliemyndigheten, miljöminister Karolina Skog samt Jos Delbeke, rådgivare till EU-presidenten Juncker i klimatfrågor.

Under konferensen kommer också effekter av att ta globalt ansvar genom att gå före diskuteras ingående. Exempelvis har stadsfullmäktige i Berkeley i Kalifornien just fattat ett beslut som ofta kommenteras som drastiskt och radikalt, men som snarare är fullständigt adekvat i ett globalt perspektiv. De har annonserat att vi står inför en klimatkatastrof och att ingen – allra minst de som har mest skuld, som USA, för en rimlig politik. Berkeley har därför föresatt sig att innan 2030 nå nollutsläpp av klimatgaser för att därefter övergå till att bli en sänka (det vill säga ha negativa utsläpp).

Demokratin i kris

En central fråga inom miljöekonomin är vad man lämpligen väljer för styrmedel för olika miljöproblem och vad det kostar att åtgärda dem. Våra beräkningar brukar då utgå ifrån att en normal och förnuftig politik förs. Detta antagande börjar dock kännas mer och mer tveksamt där vi utöver de svåra hållbarhetsutmaningarna nu alltmer också står inför en kris för själva demokratin. I land efter land väljs politiker som angriper vetenskap och journalistik, som förnekar klimatförändringar och andra miljöproblem. När politiker raljerar om vetenskapen, när sanningen relativiseras och när tidigare allierade demokratier inte längre kan enas, då kan kostnaderna även för beskedliga problem skena iväg.

En av konferensens huvudtalare heter Gina McCarthy. McCarthy var chef för amerikanska EPA (motsvarande svenska Naturvårdsverket) under president Obama, innan Trump ersatte henne med klimatförnekaren Scott Pruitt.

En av konferensens huvudtalare heter Gina McCarthy. McCarthy var chef för amerikanska EPA (motsvarande svenska Naturvårdsverket) under president Obama, innan Trump ersatte henne med klimatförnekaren Scott Pruitt. Gina McCarthy har som tema för sitt anförande valt det som hon ser som det största hotet i dag: nämligen det systematiska hotet och arbetet mot sanning och vetenskap som hon anser att den nuvarande regimen i USA står för.

Avslutningsvis, i tider av ökande populism, kunskapsresistens och xenofobi riskerar de stora hållbarhetsutmaningarna, som implementeringen av Agenda 2030 och FN:s 17 hållbarhetsmål, lätt att hamna i skymundan. I själva verket är det dock viktigare än någonsin att systematiskt analysera dessa frågor på vetenskaplig grund, och här har inte minst miljöekonomin en central roll att spela.

Olof Johansson-Stenman

professor och prodekan, Handels

Gunnar Köhlin

docent Handels

Åsa Löfgren

docent Handels

Thomas Sterner

professor, Handels