"Landet Överens där alla är rädda"

RETORIKSPALTEN: Sverige är landet konsensus. Vad är så skrämmande med andras ärliga tankar? skriver GP:s retorikexpert Elaine Eksvärd.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag kliver på flyget till Stockholm från Landvetter. Bredvid mig sitter en välklädd herre: ”Du är hon som skriver krönikor till GP, Elaine va?”. ”Det stämmer”, svarar jag och han nickar, återigen konstaterande till svar. Ingen värdering och heller ingen kommentar. Bara tystnad. Ett klockrent exempel på när tystnad talar.

Vissa hade kallat tystnaden obehaglig, men jag som har brasilianskt arv kände lukten av intressanta diskussioner med både eftertanke och eftersmak. ”Kommentarer på det?”, frågade jag och mannen tittade upp från kultursidorna i GP. Han gav mig ”är-du-säker-blicken” och jag log till svar. Jag såg det som en chans att få några nya tankar. Han kände att han hällde whiskey i mellanmjölklandets ack så lättsvalda dryck. Säger man vad man tycker här så bränner det till, i alla fall om man är helt svensk. Det är inte jag, inte helt.

ANNONS

Sverige är ett land av konsensus och ett land där självständighet är något vi strävar efter men också är rädda för. Vi vill inte störa men heller inte hamna utanför. På en föreläsning berättade Fredrik Lindström att vi svenskar reser själva, inte ensamma, utan själva. För själv betyder inte att man är ensam, utan själv är självvald ensamhet. Vi är det land som har flest möten för att ”alla ska med” och ”vi ska komma överens”. I svenska språket har ”säga vad man tycker” synonymer som ”kaxig”, ”sticka ut hakan” och den som gör detta är ”djärv” och ”modig”. Men att bli kallad modig måste betyda att vi har något att vara rädda för. Vad är vi svenskar rädda för? Vad är så skrämmande med andras ärliga tankar? En annan persons tankar är inte lag, det är bara en möjlighet att få se hur maskineriet ser ut bakom en annan persons pannben.

Mannen på planet undrade nog varför jag var nyfiken. Jag är allergisk mot och socialt obegåvad i sammanhang där kallpratet är på allas läppar. Inget samtal har bättre förutsättningar för varmprat som det som inleds med lite råa sanningar. Han höll upp ett finger och började: ”Ni provocerar för lite. Våga tyck annorlunda! Ge oss lite eftersmak. Nu smakar det mellanmjölk och det är ingen eftersmak. Ta inte min tid. Förtjäna tiden som ni tar när jag läser era texter!” Jag log från öra till öra och svarade: ”Tack för feedback”. Det var ingen katastrof. Jag satt kvar på min plats och mannen hamnade inte i utanförskap. Jag fick klura på hur jag kunde spetsa nästa krönika med lite whiskey.

ANNONS

Att folk inte vågar säga vad de tycker för att slippa bli något så otäckt som oense får mig att undra om folk faktiskt inte är själva, utan ensamma, på riktigt.

Kliv in i gemenskapen, säg vad du tycker och bli inte rädd för oliktänkande. Man dör inte av lite whiskey i mjölken, det kanske inte smakar jättegott. Men det lämnar eftersmak, eftertanke och ibland en ny krönika. Tack för det, mannen på planet.

Elaine Eksvärd

retoriker och vd på retorikbyrån Snacka Snyggt

ANNONS