Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Politikerna i Göteborg måste på allvar börja arbeta med en plan för hur de ska minska hemlösheten. Vi behöver fatta modiga och långsiktigt hållbara beslut även på nationell politisk nivå som innebär att hela människan tas i beaktande, skriver debattörerna.
Politikerna i Göteborg måste på allvar börja arbeta med en plan för hur de ska minska hemlösheten. Vi behöver fatta modiga och långsiktigt hållbara beslut även på nationell politisk nivå som innebär att hela människan tas i beaktande, skriver debattörerna.

Lösningen på hemlösheten är inte dyr nybyggnation

Lösningen på den strukturella hemlösheten handlar inte bara om att bygga nya bostäder som bland annat Alliansen i Göteborg föreslår. Det handlar om mycket mer än så och här måste politikerna i Göteborg ta krafttag för att hitta långsiktiga lösningar för de som inte kan lösa sitt boende på egen hand, skriver bland andra Lotta Säfström, direktör Göteborgs stadsmission.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I onsdags sände SVT:s Uppdrag granskning ett program där de belyser problematiken med de "strukturellt hemlösa", en grupp som ökar. Göteborg sticker ut i den alarmerande statistiken gällande antalet strukturellt hemlösa. Ännu en gång faller ansvaret på den enskilde individen i ett Sverige där ett allt glesare skyddsnät finns att tillgå och där långsiktiga politiska beslut saknas både vad gäller bostadsförsörjning och välfärd. Det är dags för politikerna att ta sitt ansvar.

Ansvar på individen

Idag väljer många kommuner, inklusive Göteborg, att dela in hemlösheten i två kategorier: social och strukturell. I kategorin socialt hemlösa räknar man in personer med beroendeproblematik och/eller psykisk ohälsa. I kategorin strukturellt hemlösa menar man att det inte finns några sociala problem utan att man här endast saknar en bostad. Men det är bara gruppen socialt hemlösa som har rätt till insatser via socialtjänsten i form av olika boendelösningar.

Samhällsutvecklingen har gått från ett folkhem som tar hand om alla sina medborgare även i livets svåra stunder till ett samhälle där allt mer läggs på den enskilde individen. Nu måste man vara ”tillräckligt” hemlös för att ha rätt till det stöd man kan behöva för att lösa sin bostadssituation. Kvalar man inte in får man klara sig själv.

Snurrar runt i flyttkarusell

En del människor klarar detta med hjälp av privata skyddsnät. Men det är långt ifrån alla som har det. Vi på Stadsmissionen möter dagligen personer som är strukturellt hemlösa. Många har nekats nödbistånd eller snurrar runt i en flyttkarusell av olika vandrarhem och klarar inte av att reda ut situationen på egen hand. Många gånger finns barn med i bilden. Familjerna vittnar om hur oerhört negativt det påverkar barnens upplevelse av trygghet, skolgång och fritid av att ständigt leva i ovisshet om var man ska sova, över hur föräldrarna mår, över vad man ska säga till sina klasskompisar när de vill följa med hem och leka. Ofta är det bara en tidsfråga innan en allvarlig psykisk ohälsa är påtaglig. Både hos barn och vuxna.

När vi ställer frågan ”vem är du och vad behöver du” så nystas det alltid upp en komplex utsatthet som täcker in mycket mer än bara avsaknaden av en bostad.

Hur har beslutsfattarna tagit hänsyn till barnets bästa i dessa beslut? Är politikerna medvetna om hur det är för ett barn att flytta omkring hela tiden i otrygga miljöer?

Så som vi på Stadsmissionen ser det så handlar inte hemlöshet idag bara om bostadsbyggande vilket alltför många verkar tro. När vi ställer frågan ”vem är du och vad behöver du” så nystas det alltid upp en komplex utsatthet som täcker in mycket mer än bara avsaknaden av en bostad.

Det handlar om en ökande fattigdom i vårt land som gör att oavsett hur mycket det byggs så kommer allt fler människor inte in på bostadsmarknaden, eftersom det är för dyrt. Det handlar om en fattigdom där människor är skuldsatta och aldrig blir intressanta för en hyresvärd. Det handlar om människor som levt 15 år på långvarigt försörjningsstöd och inte kan få en lägenhet för man saknar fast egenförsörjning. Det handlar också om människor som av olika anledningar har svårigheter att navigera i ett allt mer träskliknande myndighetslandskap där det snarare handlar om att ”tyvärr, du tillhör inte vår målgrupp”, än ”vem är du och vad behöver du”.

Ekonomiskt incitament

Göteborg är en av flera kommuner som under 2019 införde en ny rutin som bygger på att personer som betraktas som strukturellt hemlösa men som inte lyckas lösa sin boendesituation på egen hand då får ett så kallat nödbistånd; pengar i handen i max en vecka för att själva via t ex vandrarhem lösa sitt boende. Trots den nya rutinen som var ett rent ekonomiskt incitament för att få ner kommunernas skenande kostnader för akuta boendelösningar – så är kostnaderna fortfarande extremt höga. Människor som behöver hjälp att hitta ett hem försvinner inte bara för att de nu delas in i kategorier. Hemlöshet är hemlöshet.

Politikerna i Göteborg måste på allvar börja arbeta med en plan för hur de ska minska hemlösheten. Vi behöver fatta modiga och långsiktigt hållbara beslut även på nationell politisk nivå som innebär att hela människan tas i beaktande.

Vi vill att tillgången till bostäder förändras på en strukturell nivå, att fler lägenheter går till Bostad först och att byggandet av billiga bostäder ökar. Vi kräver också att den akuta hjälp som ges till hemlösa sker i en kontext där målet alltid är att den som är hemlös inte bara ges tak över huvudet en eller ett par nätter utan ges möjlighet till en mer långsiktig lösning. Den som lever i hemlöshet bör alltid erbjudas professionell vägledning och uppföljning. Att ha en egen bostad är en mänsklig rättighet som inte får villkoras.

Lotta Säfström, direktör, Göteborgs Stadsmission

Åsa Vilu, områdeschef sociala området, Göteborgs Stadsmission