Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Martin Berg, styrelseledamot Svenska Hamnarbetarförbundet avd 4 Göteborg.

Lösningen på hamnkonflikten är enkel: stryk förbehållen

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars upptrappning av hamnkonflikten är både överdrivet dramatisk och fullständigt onödig. Konflikten har nämligen en mycket enkel lösning – att Sveriges Hamnar tecknar ett fullvärdigt kollektivavtal med oss, skriver Martin Berg, styrelseledamot i Hamn 4:an.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Söndagen den 17 februari inleds den andra omgången stridsåtgärder i Ro/Ro-terminalen i Göteborgs hamn. Avtalskonflikten mellan fackföreningen Svenska Hamnarbetarförbundet och arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar har då pågått i nästan en månad. Arbetsgivarorganisationen har med det nya varslet stängt ner produktionen runtom i landet i sammanlagt 1021 timmar. Under denna hisnande långa lockout utestängs personalen från sin arbetsplats utan lön. Hamnarbetarförbundets punktstrejker uppgår under samma tidsintervall till 189,5 timmar. Det är hög tid att konflikten får en lösning och att långsiktig arbetsro säkras i landets hamnar.

Att teckna ett fullvärdigt kollektivavtal har varit Hamnarbetarförbundets strävan sedan det bildades 1972. Tyvärr har vi kategoriskt nekats detsamma.

I Göteborg ser stridsåtgärdernas proportionalitet ut på liknande sätt som i övriga landet. Punktstrejker om sammanlagt 27 timmar bemöts med en över tre gånger så lång lockout – under 91 timmar råder produktionsstopp i Ro/Ro-terminalen. Arbetsgivarorganisationens upptrappning av konflikten är både överdrivet dramatisk och fullständigt onödig. Konflikten har nämligen en mycket enkel lösning – att Sveriges Hamnar tecknar ett fullvärdigt kollektivavtal med oss.

Vårt mål sedan 1972

Att teckna ett fullvärdigt kollektivavtal har varit Hamnarbetarförbundets strävan sedan det bildades 1972. Tyvärr har vi kategoriskt nekats detsamma. Det förslag vi nu lagt fram är ett avtal som är innehållsmässigt likalydande det som arbetsgivarorganisationen redan tecknat med Transportarbetareförbundet. Det handlar alltså inte om att tränga undan Transports avtal eller att få bättre löner och villkor, utan om att teckna ett identiskt avtal som skulle göra Hamnarbetarförbundet till en fullvärdig avtalspart.

Det ovanliga med hamnarna är inte att det finns två fackförbund, utan att arbetsgivarna vägrar teckna kollektivavtal för att säkra heltäckande fredsplikt.

Eftersom Transports avtal är det först ingångna under avtalsperioden, skulle det ha en starkare rättslig ställning. Om det skulle uppstå en situation där de två avtalen är inbördes motstridiga och alltså besvärliga för arbetsgivare att tillämpa parallellt, så har det först ingångna avtalet företräde. Det vi kräver är därmed ett avtal i enlighet med lagens absoluta miniminivå. Vi kan inte sänka kraven lägre än vi redan har gjort, men är villiga att teckna ett sådant avtal för att skapa långsiktigt hållbar arbetsfred i landets hamnar.

Problematiska förbehåll

Tyvärr har Sveriges Hamnar tackat nej till detta förslag. De kräver en bilaga till avtalet där förbundet ska avtala bort flera fackliga rättigheter som normalt följer av kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden enligt lag och gällande rättspraxis. Det mest problematiska i detta är att vi skulle avsäga oss möjligheten att vara delaktiga i lokala uppgörelser – som ju utgör merparten av det vardagliga fackliga arbetet. Om vi skulle skriva på ett sådant avtal skulle vi inte längre ha något inflytande över viktiga frågor som rör exempelvis arbetstider, scheman, jourer och bemanning. Även om arbetsgivarens förslag skulle ge oss betald facklig tid, så är det svårt att motivera vad vi ska ha den till om vi samtidigt avsagt oss möjligheten att företräda våra medlemmar vid förhandlingsbordet.

Arbetsgivarsidan har motiverat sitt förslag med att det är nödvändigt att skriva bort Hamnarbetarförbundet från att ingå lokala uppgörelser, därför att annars finns det en risk att arbetsvillkoren drar isär över tid. Sådana förutsättningar råder redan på en stor del av den svenska arbetsmarknaden, framför allt på tjänstemannasidan men det förekommer även i arbetaryrken. Varken lagen eller den svenska modellen utgör några hinder för det. Det ovanliga med hamnarna är inte att det finns två fackförbund, utan att arbetsgivarna vägrar teckna kollektivavtal för att säkra heltäckande fredsplikt.

Medlemmarna bestämmer

Hamnarbetarförbundets omfattande interndemokrati är anledningen till att så många hamnarbetare väljer att bli medlemmar i förbundet. Det är de berörda medlemmarna som bestämmer hur facket ska agera i allt från lokala schemaförhandlingar till centrala beslut. Den situation som rått sedan i april 2018 – då Hamnarbetarförbundet utestängdes från allt inflytande och alla samverkan i hamnarna – är fullständigt oacceptabelt i ett demokratiskt land. Våra 100 skyddsombud har fråntagits sina mandat vilket medför en konstant risk för allvarliga olyckor ute på kajen.

Sveriges Hamnar kan lätt skapa långsiktigt hållbar arbetsfred och säkra arbetsmiljön ute på kajen – genom att stryka förbehållen och släppa in Hamnarbetarförbundet som fullvärdig avtalspart.

Martin Berg

styrelseledamot Svenska Hamnarbetarförbundet avd 4 Göteborg