Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jag har svårt att tro att Bibi Rödöö hade valt ut en lika ensidigt stockholmsk samling sommarvärdar om hon gjorde det från ett kontor i Malmö, skriver debattören.
Jag har svårt att tro att Bibi Rödöö hade valt ut en lika ensidigt stockholmsk samling sommarvärdar om hon gjorde det från ett kontor i Malmö, skriver debattören.

Låt sommarvärdarna representera hela landet

När Sveriges Radio på torsdagen presenterade årets sommarvärdar uppmärksammades det att hela 34 av de 58 värdarna är bosatta i Stockholm, bara två göteborgare får göra dem sällskap, skriver Peter Fransson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Som göteborgare är det en besvikelse att de flitiga företagare och kulturpersonligheter vi har i stan och de fantastiska forskare som verkar på både Chalmers och Göteborgs universitet inte får möjlighet att dela sina berättelser, upplevelser och perspektiv med hela svenska folket. Och som lyssnare är det anmärkningsvärt att programchefen Bibi Rödöö inte kan hitta någon i varken Småland eller Östergötland som kan bjuda på spännande sommarlyssning.

Del i större problem

Vilka som blir sommarpratare är en småsak i det stora hela, men det är en del i ett större problem där en myt om att alla framgångsrika svenskar flyttar till Stockholm frodas i ett ensidigt medielandskap där alla stora medier är stockholmsbaserade. Det var också den myten som redaktionen för ”Sommar i P1” gav som förklaring när jag frågade dem om deras ensidiga urval av sommarvärdar.

Det behöver inte vara såhär, i våra grannländer Danmark och Norge har man inte alls samma centraliserade medielandskap och orsaken är politisk, när danska Folketinget 1986 beslutade sig för att bryta DRs monopol gjorde man det under förutsättningen att den nya kanalen skulle vara baserad utanför Köpenhamn, när danska TV2 väl drog igång gjorde man det i Odense. När Norge bröt sitt monopol några år senare placerades den nya kanalen i Bergen.

Att man i Danmark och Norge har stora rikstäckande medier utanför huvudstäderna gör att debatten om att hela landet ska vara representerat i kulturen, nyhetsrapporteringen och den politiska bevakningen är ett konstant inslag, till skillnad från Sverige där det stockholmscentrerade medielandskapet ofta ger sken av att stora delar av landet inte ens finns, och debatten om representation är obefintlig.

Flytta ledningen

Tiden då man kunde förändra medielandskapet med hjälp av tv-licenser är förbi, att TV4 hamnade i Stockholm bland alla andra medier får vi leva med, däremot behöver vi börja diskutera om det inte är dags för Sveriges Radio och SVT att följa de brittiska public service bolagen BBC och Channel 4 och flytta sin ledning och sin verksamhet från huvudstaden, jag har svårt att tro att Bibi Rödöö hade valt ut en lika ensidigt stockholmsk samling sommarvärdar om hon gjorde det från ett kontor i Malmö.

Genom att flytta ut public service i landet skulle stärka både vår demokrati och vårt kulturliv samt slå hål på myten om att man måste bo i Stockholm för att vara något.

Decentraliseringen i Sverige har allt för ofta handlat om att kompensera för stängda fabriker och nedlagda militärförläggningar snarare än att minska Stockholms dominanta ställning, att decentralisera medielandskapet genom att flytta ut public service i landet skulle stärka både vår demokrati och vårt kulturliv samt slå hål på myten om att man måste bo i Stockholm för att vara något.

Peter Fransson, göteborgare