Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Det bästa utvecklingsarbetet får man enligt min uppfattning om man vågar se nyanserna i problem i stället för att skylla allt på den stora stygga vargen, det vill säga arbetsgivaren, skriver Anders Rydell. Bild: Anders WIklund/TT, Pressbild

Låt inte arbetsgivarna bära all skuld för problemen i arbetslivet

Carina Blid beskriver flera utmaningar i det svenska arbetslivet, men blundar för en. Att det inte skulle existera problem med skolk i arbetslivet kan jag med kollegor inte se som något annat än önsketänkande, skriver Anders Rydell, organisationskonsult.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Arbetslivet, 1/1

Carina Blid, huvudskyddsombud på Havs- och vattenmyndigheten, framför i en replik (1/1) till min debattartikel (26/12) sin uppfattning om att det finns stora utmaningar i svenskt arbetsliv, utmaningar som skapar stress, depression och ångest. Jag kunde inte vara mer enig med Blid.

Jag å min sida skriver i ursprungsartikeln om olika sätt att fly från sitt arbete, det man skulle kunna kalla för skolk. I artikeln hypotiserar jag också kring potentiella orsaker till skolk och hur man skulle kunna komma till rätta med skolk. Kruxet med Blids replik är således att det inte är en replik, det är en mer eller mindre fristående artikel, där min ursprungsartikel märkligt nog används som startplatta för att få fram eget budskap. I själva verket kan jag inte se att Blid bemöter någonting i sak överhuvudtaget. Letar man noga hittar man dock ett par uttalanden som möjligen kan hänga ihop med min artikel, uttalanden som jag gärna bemöter.

Blunda inte för skolket

Inledningsvis i sin text antyder Blid att hon själv med kollegor, till skillnad från undertecknad, befinner sig i verkligheten. Då vill jag poängtera att jag inte bara befinner mig i verkligheten, jag arbetar i den. Att det inte skulle existera problem med skolk i arbetslivet kan jag med kollegor inte se som något annat än önsketänkande. Jag förstår att man kanske inte vill se den verkligheten, men att sätta skygglappar på sig själv leder sällan till utveckling. I mitt arbete som organisationskonsult försöker jag i stället motivera fack och arbetsgivare till att tillsammans kika på aktuell data. Detta ger ypperlig möjlighet att bygga förtroende sinsemellan.

Att det inte skulle existera problem med skolk i arbetslivet kan jag med kollegor inte se som något annat än önsketänkande

I slutet av sin text redovisar Blid också sin uppfattning om att det skulle vara okunnigt och grymt att beskylla arbetstagare för att vara skolkare. Jag påpekar då återigen att ursprungstexten handlar om utmanande omständigheter i arbetslivet, i det här fallet olika typer av flykt från jobbet. Jag vill faktiskt påstå att det skulle vara okunnigt och grymt att inte peka på dessa problem. Att dessutom kalla dessa påpekanden för beskyllningar blir lite väl krigiskt för min smak. Delgivande av observationer och hypoteser tycker jag harmonierar bättre med den ödmjukhet jag ändå känner kopplat till folks vedermödor på jobbet.

Lätt att skylla på den stora stygga vargen

Jag har stor respekt för fackliga organisationer och samarbetar mycket med dem i mitt dagliga arbete som organisationskonsult. Det bästa utvecklingsarbetet får man enligt min uppfattning om man vågar se nyanserna i problem i stället för att skylla allt på den stora stygga vargen, det vill säga arbetsgivaren. Alla är stygga. Och goda. Det är ingen svartvit värld vi lever. Den är kulört och ju fortare vi accepterar detta desto bättre.

Anders Rydell, leg psykolog, specialist i organisationspsykologi, verksam som organisationskonsult.