Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Att domstolarna tillämpar den grundläggande rättsprincipen att ”hellre fria än fälla” är inget tecken på svaghet eller rädsla, skriver advokaten Jimmy Schiöld. Bild: Noella Johansson, Montage

Låt domstolarna främja rättssäkerhet

Det är ett gott tecken att domstolarna inte låter sig påverkas av massmediala strömningar och allmän åsiktshets, skriver advokaten Jimmy Schiöld.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Gängkriminalitet, 7/9

Åklagare Thomas Ahlstrand har i debattartikel i Göteborgs-Posten den 7 september 2019 hävdat att ”domstolarnas rädsla att döma oskyldiga gör att man inte förmår döma skyldiga”. Som åklagare fullgör Thomas Ahlstrand offentliga förvaltningsuppgifter. Artikeln har skrivits i hans egenskap av åklagare. Han har därför en grundlagsstadgad skyldighet att iaktta saklighet, även i detta avseende.

Flera missvisande uppgifter

Thomas Ahlstrands debattartikel brister på flera punkter vad avser kravet på saklighet. Han skriver bland annat att "risken att bli dömd i domstol är försvinnande liten".

År 2018 meddelade Sveriges allmänna domstolar 60 600 fällande domslut (statistik från Brå, Personer lagförda för brott 2018). Enligt statistik från Sveriges domstolar avgjordes 93 024 brottmål i domstol under år 2018 (Domstolsstatistik 2018). Det innebär att 65 procent av de åtalade fälldes under år 2018. Att påstå att risken för att bli dömd i domstol är ”försvinnande liten” är inte bara osakligt utan direkt felaktigt.

Att påstå att risken för att bli dömd i domstol är ”försvinnande liten” är inte bara osakligt utan direkt felaktigt

Thomas Ahlstrand skriver även i artikeln att ”vad en misstänkt först berättat är ointressant” och att domstolarna ”bryr sig inte om vad de misstänkta sagt initialt”. Detta är inte korrekt. Om en misstänkt och därefter åtalad person ändrat sina uppgifter under ärendets gång bedömer domstolarna vanligen att dennes trovärdighet sänks. Denna typ av bedömning görs kontinuerligt av domstolarna när en åtalad ändrat sina uppgifter.

Men om en misstänkt vid ett första polisförhör har hörts utan försvarare, vilket inte är helt ovanligt, finns ofta anledning att inte fästa allt för mycket vikt vid vad som sagts då. Det är fråga om en pressad situation för den misstänkte, det har inte funnits tid till eftertanke och den misstänkte kan vara av den felaktiga uppfattningen att det innebär en fördel att ta på sig saker som man inte gjort sig skyldig till.

Rättssäkerhet är a och o

Vidare skriver Thomas Ahlstrand att domstolarna ”beaktar inte när den åtalade ljuger eller är helt tyst”. Jag delar inte den uppfattningen. Om den bevisning som åklagaren lägger fram mot en åtalad har ”tyngd” så får denne ofta en förklaringsbörda. Uppfylls inte denna förklaringsbörda så bedöms det till nackdel för den åtalade. Men oavsett detta gäller att en misstänkt har rätt att välja att inte medverka i utredningen. En misstänkt behöver givetvis inte heller ange sig själv eller belasta sig själv; detta är en mänsklig rättighet.

Avslutningsvis sammanfattar Thomas Ahlstrand sin artikel med att de gängkriminella kan fortsätta med skjutningar eftersom de vet att de riskerar att få tillbringa viss tid i häkte, men ”bara de härdar ut och håller tyst under som mest några månader kommer de sannolikt att frikännas”. Påståendet är spekulativt och osakligt.

Om åklagaren inte har förebringat bevisning med den tyngd som krävs för att fälla en åtalad som förnekar brott ska inga andra omständigheter beaktas i syfte att pressa fram en fällande dom. Detta skulle strida mot allt vad rättssäkerhet innebär. Att domstolarna tillämpar den grundläggande rättsprincipen att ”hellre fria än fälla” är inget tecken på svaghet eller rädsla. Tvärtom är det ett gott tecken att domstolarna inte låter sig påverkas av massmediala strömningar och allmän åsiktshets.

Jimmy Schiöld, Schiöld Advokatbyrå