Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Som statslös saknar du helt medborgerliga rättigheter, du saknar skydd, trygghet och säkerhet, skriver Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning. Bild: Pressbild, Fredrik Sandberg/TT
Som statslös saknar du helt medborgerliga rättigheter, du saknar skydd, trygghet och säkerhet, skriver Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning. Bild: Pressbild, Fredrik Sandberg/TT

Låt dem som inte kan återvända stanna

Sedan de tillfälliga migrationslagarna infördes i Sverige 2016 har de de statslösas möjlighet till skydd och trygghet kraftigt försämrats. Deras limbosituation kan närmast beskrivas som ett utdraget Kafka-tillstånd, skriver Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I det råa januariregnet pågår en strejk på Gustav Adolfs Torg. Palestinier, de flesta statslösa, försöker skapa uppmärksamhet kring sin limbosituation av att få avslag på asylansökan men inte kunna utvisas någonstans. Statslösa är en kategori vars möjligheter till skydd kraftigt försämrats i Sverige med de tillfälliga migrationslagarna som infördes 2016. Att vara ”statslös” innebär att inte inneha medborgarskap eller nationalitet i något land. Som statslös saknar du helt medborgerliga rättigheter, du saknar skydd, trygghet och säkerhet.

I Sverige är de flesta statslösa palestinier från Syrien, från Gazaremsan och andra delar av Arabvärlden. Statslösa palestinier från Syrien erhöll under 2013-2016 omedelbart permanent uppehållstillstånd och kunde ansöka om medborgarskap efter fyra år i Sverige. Sedan den tillfälliga lagstiftningen implementerades är detta inte möjligt. Statslösa flyktingar och asylsökande erhåller tillfälliga uppehållstillstånd (om alls).

Ett olidligt tillstånd

För många innebär statslösheten i Sverige ett olidligt och utdraget Kafka-tillstånd. Ett exempel är, låt oss kalla honom Khalil, vars föräldrar i likhet med 750 000 andra palestinier flydde från Palestina 1948. I Gazaremsan, erhöll de flyktingstatus av FN:s organ för de palestinska flyktingarna.

I dag utgör de palestinska flyktingarna cirka 5,4 miljoner människor i Gazaremsan, på Västbanken, i Libanon, Syrien och Jordanien. Föräldrarna tog sig vidare till Gulf-området där de fick arbete. Khalil föddes där, men är registrerad som palestinsk flykting i Gaza. Han har aldrig varit i Gazaremsan, utan levt hela sitt liv i Gulf-området, där hans uppehållstillstånd varit avhängigt en garanti från arbetsgivaren.

Det ena utvisningsbeslutet efter det andra tog vid. Dock fanns och finns det ingenstans att utvisa honom till.

En dag 2011 blev han utvisad från detta land och tog sig småningom till Sverige och sökte asyl. Det ena utvisningsbeslutet efter det andra tog vid. Dock fanns och finns det ingenstans att utvisa honom till. Migrationsverket beslutade först att utvisa honom till Gaza. Han skulle då ta sig till Gaza via Egypten, men saknar inresetillstånd till Egypten.

Ingenstans att ta vägen

Ett rättsligt ställningstagande från 2016 fastslog att det tillsvidare inte gick att utvisa statslösa palestinier till Gaza via Egypten. Migrationsverket beslutade då att utvisa honom till det land i Gulf-regionen där han tidigare haft vistelseort. För att visa att han inte kunde resa tillbaka tvingades han söka arbete i det landet, trots att det är uppenbart att ett sådant inte kan erhållas.

Khalil saknar pass och medborgarskap och kan inte åka någonstans

Khalil saknar pass och medborgarskap och kan inte åka någonstans. Gränspolisen kunde inte verkställa Migrationsverkets beslut. Till slut, efter sex år, erhöll Khalil temporärt uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Han har i dag inte sett sin familj på nio år. Migrationsverket fattade 2019 ett nytt beslut om säkerhetsläget i Gaza och menar nu att det inte längre råder verkställighetshinder att utvisa palestinier till Gaza.

Sverige brister i sina rutiner

Sverige har undertecknat konventionen om statslösa från 1954 och har förbundit sig att bidra till UNHCR:s målsättning att avskaffa statslösheten till 2024. Den tillfälliga lagstiftningen har emellertid inneburit att statslösheten inte kan lösas genom naturalisering eller svenskt medborgarskap, utan permanentas i Sverige. Frågan är om Sverige lever upp till sina internationella åtaganden. UNHCR har kritiserat Sverige för att inte ha en särskild procedur för statslösa.

Av relevans i sammanhanget är vidare att Sverige utmärker sig genom sin tillämpning av paragraf 1D i flyktingkonventionen på ett ur individperspektiv negativt vis. Enligt denna anses en person som åtnjuter skydd från annat FN-organ inte vara flykting. Detta innebär att de palestinska flyktingarna avkrävs extra dokumentation för att bevisa sin flyktingstatus, då palestinier är den enda befolkning i världen vars flyktingstatus regleras av ett särskilt FN-organ.

Syrien-kriget är ett av flera exempel som har visat att palestinier flytt från krig och våld eller blivit tvångsförflyttade flera gånger. Paradoxalt nog innebär detta att de många gånger nekas flyktingskap.

Syrien-kriget är ett av flera exempel som har visat att palestinier flytt från krig och våld eller blivit tvångsförflyttade flera gånger. Paradoxalt nog innebär detta att de många gånger nekas flyktingskap. Om skyddet anses ha upphört ska dock personen anses vara flykting. Enligt den svenska tillämpningen ska skyddet ”nyligen” ha upphört.

För Khalil har skyddet inte ”nyligen” upphört, men det är omöjligt att åtnjuta det. Den migrationspolitiska kommitté som för närvarande arbetar bör tillse att de förslag och rekommendationer som reses i utredningen Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription (SOU 2017: 84) implementeras.

Dags att vidta åtgärder

Sveriges regering bör därför:

• Säkerställa att Sverige efterlever sina internationella åtaganden om statslöshet.

• Införa statslöshet som en grund för uppehållstillstånd.

• Se över tillämpningen av paragraf 1D i flyktingkonventionen.

• Göra det möjligt att bevilja uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder redan i grundärenden.

• Införa kunskapshöjande insatser rörande statslöshet.

• Införa en statslöshetsprocedur i enligt med konventionen från 1954 och UNHCR:s rekommendationer till Sverige.

Helena Lindholm, professor freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet